Imperialismen, kapitalismens högsta stadium

Lenin beskrev imperialismen som kapitalismens högsta stadium. Kapitalismens natur och lära om profitmaximering innebär att imperialismen är en process som kapitalisterna tvingas in i, på jakt efter större vinster på krympande och instabila marknader. Idén om imperialism kan grovt brytas ned i tre huvudkategorier: monopol, finanskapital och militarism.

Monopol
Monopolinnehavarna, i de multinationella företagens kostym, är mäktigare än någonsin tidigare. Femtioen av de hundra största ekonomiska enheterna i världen är numera företag snarare än nationer; och de tre rikaste individerna äger mer än de 48 fattigaste länderna sammanslagna. Den monopoliseringsprocess går hand i hand med teknologi som i allt större utsträckning kontrolleras av imperialistiska makter. Färre än 80% av världen har tillgång till telefonlinjer, och färre än 5% har tillgång till Internet.

Samtidigt har klyftan mellan de rikare imperialistiska länder och utvecklingsländerna blivit all större. Under de senaste 20 åren har levnadsstandarden för folk i utvecklingsländerna gått ner och medellivslängden rasat. Allt medan Världhandelsorganisationen WTO har tvingat de fattiga ländernas marknader att öppna sig under frihandelns täckmantel.

Finanskapital
Återigen betyder imperialismens process att finanskapitalet koncentreras till allt färre ägare. Idag kontrollerar en handfull banker bokstavligt talat finanskapital över hela världen. Vilka gjorde störst förtjänst av Argentinas finansiella ruinering? Brittiska banken HSBC (med sin slogan ”The world’s local bank”) och citibank För 20 år sedan skedde 90% av all handel med kapital- och handelsvaror och 10% med finanskapital (valutahandel, aktier, obligationer och m.m.). Idag är siffrorna de omvända. Resultatet av detta är att ekonomin blir allt mer instabil. Detta har vi sett i den ekonomiska kollapsen i de så kallade ”Tigerekonomierna” i sydostasien 1997, och i de kollapsade eller nästan kollapsade länderna Argentina, Brasilien och Turkiet. Över en natt dras miljarder ut ur marknaderna och miljontals arbetare kastas på sophögen av västerländska spekulatorer.

Processens höjdpunkt verkar har varit skapandet av Internationella Valutafonden (IMF) och världsbanken. De lån som u-länderna tvingas in i ges till ett visst pris, och det handlar inte bara om enorma räntesatser. Villkoren som hör till lånen betyder att länderna tvingas in på nyliberalismens väg. Följden av detta blir ett nedmonterande av välfärdsstaten och offentliga tjänster samt privat utförsäljning av eventuella nationaliserade industrier. I kombination med de enorma räntesatserna tvingar ner ekonomin i ännu djupare fattigdom, vilket som i fallet Argentina leder till en ond cirkel som leder till ekonomisk kollaps. Men imperialismen använder så klart inte bara ekonomiska medel för att genomdriva sin vilja – den använder även militär erövring.

Militarism
USA har militär närvaro i över 100 länder runtom i världen. Till detta kan man lägga det militära stöd som väst har gett till brutala regimer som Pinochet i Chile och Suharta i Indonsesien, som dödade över en miljon människor. Dessutom gavs ju så klart också militärt stöd till diktatorer som Saddam Hussein och talibanerna när dessa stod på Västs sida.

Praktiskt taget varenda krig under 1900-talet har involverat imperialistiska militära styrkor, eller militära styrkor med stöd och finansiering från Väst. Till och med andra världskriget, som sägs vara ett krig mellan demokrati och fascism, var inget annat än imperialistmakter som stred om kontroll över kolonier. Imperialisterna gnuggade sina händer när Hitler slog sönder och masskrerade kommunist- och arbetarrörelserna. Folk som Churchill fällde beundrande kommentarer om nazistregimen. Det var först då Hitler började hota de övriga imperialisternas intressen som kriget började. Som Churchill kommenterade det hela ”vanns andra världskriget på ett hav av arabisk olja”.

Och under 2000-talet fortsätter processen, med attacken mot Afghanistan, det kommande kriget mot Irak och det så kallade ”kriget mot terrorism”.

Det militära alternativet finns alltid där och går hand i hand med den ekonomiska imperialistmen vi nämnde tidigare. Det försäkrar att länder som sticker upp åter kan tvingas in i ledet. Det är också ett sätt att avvärja de rörelser som oundvikligen uppstår i den fattigdom som tvingas på u-länderna. Det fungerar även som ett sätt att avleda folks uppmärksamhet från impopulära åtgärder och ekonomiska problem i de egna imperialistiska länderna. Därför är nu USA:s militärbudget på över 400 miljarder dollar, nästan lika mycket som resten världens sammanlagt.

Den tre-eggade processen, bestående av multinationella företag uppbackade av WTO; den ökade makten hos finanskapital i allt färre händer uppbackat av IMF och världsbanken; och den allt mäktigare militärmakten i USA och Västvärlden innebär att imperialismen är en mäktigare kraft idag än någonsin tidigare.

Annonser
Det här inlägget postades i Marxism. Bokmärk permalänken.