I en ny rapport från Sif (Svenska Industritjänstemannaförbundet), vars viktigaste resultat publicerades i DN den 12 juli, uppmärksammas studenters situation i landet. 1 400 studenter på olika håll i landet har utfrågats om sin situation. Resultatet?
Över hälften av studenterna bygger sin ekonomi på understöd från föräldrar eller andra. En tredjedel skulle inte klara av en oförutsedd utgift på 1000 kronor. Var fjärde student har övervägt att avbryta studierna p.g.a. ekonomiska svårigheter. En majoritet oroar sig över hur de ska få situationen att gå ihop under sommarmånaderna, något som hänger ihop med att rätten till A-kassa för studenter under arbetslöshetsperioder avskaffats av regeringen.
Siffrorna är beklämmande om än inte så förvånande. Studenter har länge, också under den socialdemokratiska regeringen, haft det mycket svårt. Med heltidslån och studiebidrag får studenter totalt ett maxbelopp på 7240 kronor per studiemånad, vilket ligger en bra bit under arbetsmarknadens lägstalöner. Med hyror som ofta ligger på 3-4000 kr/mån och dyra kursböcker tvingas många studenter att arbeta extra (vilket ofta går ut över studierna som är heltidsanpassade) för att inte svälta. Utbildningskvalitéten påverkas därmed negativt, något som inte kommer att åtgärdas med planerade borgerliga reformer som att exempelvis ta bort gränsen för hur mycket studenter får arbeta extra (nu finns en gräns för hur mycket man får tjäna för att få studiemedel). Undersökningar från LO har också tidigare vittnat om att denna prekära situation bidrar till den s.k. ”sociala snedrekryteringen”, dvs att ungdomar med arbetarbakgrund som har liten möjlighet till ekonomisk uppbackning hemifrån oftare avstår från att studera av ekonomiska skäl.
Den nuvarande utbildningspolitiken, vars grund lades av socialdemokratin, har ett långsiktigt mål. Den syftar till att skapa ett universitetsväsende som i allt högre grad anpassar utbildningen till kapitalismens behov. Bologna-processen, som i formen av en standardisering av utbildningen internationellt samtidigt innebär en starkare styrning av utbildningen från kapitalets sida, och nyliberala angrepp på utbildningsväsendet går hand i hand. I Sverige betyder den nuvarande borgerliga offensiven fortsatt svåra umbäranden för studenter och ett universitetsväsende som går mot ökad rekrytering från mellanskikten och borgarklassen – på arbetarklassens och i synnerhet arbetarungdomens bekostnad. Syftet är att öka mängden socialt lydiga specialister till kapitalets förfång (man har därtill länge ekonomiskt diskriminerat de utbildningar som av kapitalet anses mindre ”nyttiga” på humaniorasidan – historia, litteraturvetenskap, filosofi osv). Och samtidigt vill man, genom den effekt som villkoren innebär i vad som kan beskrivas som ”den sociala sorteringsprocessen”, öka mängden okvalificerad arbetskraft som ska slita med skitjobb på en växande låglönemarknad – också till kapitalets förfång. Läs mer om borgarnas skolpolitik gentemot yngre elever, även den påtagligt kopplad till borgarnas arbetsmarknadspolitik, i Revolutions tidning (nr 1/2007) som finns att ladda upp på https://revolutionsweden.wordpress.com/2007/02/09/nya-revolution-ute-nu/. Börjar helhetsintrycket av borgarnas politik att klarna?
Avskaffandet av rätten till A-kassa för studenter är bara första steget i en större offensiv. Borgarna diskuterar, med fraser om ökad valfrihet, redan möjligheten av att avskaffa CSN och låta privata banker parasitera på studenternas behov. Systemet med CSN är förvisso en orättvisa från början. Återbetalningsskyldigheten slår självfallet hårdare mot arbetarungdomar med mindre ekonomiska resurser. Men ett avskaffande av institutionen skulle så klart vara ett steg bakåt.
Studenter måste göra gemensam sak med arbetare, ungdomar, kvinnor och invandrare och bekämpa kapitalets regering! Vi måste kämpa för stoppa borgarnas ”reformer” och resa kravet på en skälig studielön för alla som väljer att studera – som går att leva på. Beloppet bör beslutas om efter en diskussion bland studenterna själva i deras organisationer för att bestämma vad en icke-bemedlad ungdom utan guldsked i mun behöver för att slippa ekonomisk stress och för att få vardagen att gå ihop. Pengarna bör tas från kapitalisterna – de som tjänar på arbetarklassens utsugning.
Gunnar Westin
revolutionsweden.wordpress.com 