USA:s och Storbritanniens ockupation av Irak har inneburit den i särklass största katastrofen för ett folk under 2000-talet. Antalet döda irakier som en konsekvens av ockupationen beräknas nu uppgå till närmare en miljon människor, mer än t.ex. antalet dödade under folkmordet på tutsier i Rwanda 1994.
Det väpnade motståndet mot ockupationen har vuxit kraftigt i omfattning och varje månad genomförs nu upp emot 5000 (!) attacker mot amerikanska soldater och irakiska poliser (vilket kan jämföras med ca 3500 attacker i juni 2005).
Till bilden hör också sekteristiska attentat, ofta av grupper som beväpnats av USA själva för att så split bland irakierna, med hundratals dödsoffer – dagligen. Situationen i Irak har av amerikanska militära ledare i olika uttalanden beskrivits som värre än i Vietnam på 1970-talet.
Andra siffror som vittnar om helvetet under ockupation talar sitt tydliga språk. 47 procent av alla barn i åldrarna 3-10 år har traumatiserats vid något tillfälle de senaste två åren. Arbetslösheten i landet uppgår till mellan 60-70 proocent. 70 procent av befolkningen saknar rent vatten. Efter invasionen 2003 dör dubbelt så många barn i sjukdomar som med lätthet skulle kunna behandlas om mediciner och utrustning fanns på plats. Redan innan ockupationen var situationen bristfällig, milt sagt. 3000 barn dog då varje månad p.g.a. bristfällig vård – en konsekvens av den bojkott landet utsattes för av USA, Storbritannien och de andra imperialistländerna.
Ockupationen har inte så förvånande lett till en omfattande ström av flyktingar, den mest omfattande på tjugohundratalet. I Irak finns nu 1.9 miljoner internflyktingar. Över 2 miljoner har flytt utomlands.
Räcker sådana siffror för att inse det irakiska folkets situation? Inte för migrationsmyndigheterna, som handhar svensk flyktingpolitik. Kanske just därför! De har nu i början av juli fattat ett beslut som rakt ut hävdar att det inte förekommer ”en inre väpnad konflikt i Irak” (Migrationsöverdomstolen). Detta förnekande av situationen såsom den faktiskt är möjliggör en individuell prövning av varje irakier.
I år väntas totalt omkring 20 000 irakier söka sin tillflykt i Sverige. Hittills har 9300 sökt asyl, men bara 4769 har beviljats uppehållstillstånd. I ett vägledande beslut nekas en man som upplevt ett bombattentat på nära håll. Trots att migrationsverket erkänner att bomberna slår urskiljningslöst mot civila så väljer man att neka mannen asyl, då man inte finner det belagt att mannen ställts inför ett individuellt hot. En annan flykting, f.d. medlem i Baathpartiet, har också fått avslag trots att dödandet av detta partis medlemmar är väl dokumenterat.
Tusentals irakier hotas nu att utvisas till Irak och i många fall med säkerhet till döden. Den nya Iraklinjen bör dock inte komma som en överaskning för någon. Migrationsministern, moderaten Tobias Billström, sade redan i maj att han efterlyste en ”mycket effektiv och rättssäker process” gentemot anländande irakier.
Vad betyder ”rättssäker” i sammanhanget? Den svenska asylprocessen har återupprepade gånger av kritiker beskrivits som godtycklig. Det är allmänt mycket svårt för flyktingar att bevisa det hot man utsatts för. Minsta brist i det inledande förhöret kan föranleda myndigheterna att misstroendeförklara en persons hela berättelse.
Migrationsverket och den svenska flyktingpolitiken är en genomrasistisk verksamhet. Den hänger ihop med den svenska utrikespolitiken överhuvudtaget – en politik som genom vapenförsäljning och allianser med de mäktigaste imperialistiska makterna leder till död och förödelse för folken i Melllanöstern idag.
Alla progressiva borde motsätta sig det senaste beslutet och ta upp kampen för att avskaffa denna institution en gång för alla. Arbetarrörelsen borde kämpa för att avskaffa gränskontrollerna och kräva de resurser som krävs för att ta emot de flyende på bästa vis: med bostad, arbete, utbildningsmöjligheter och fri tillgång till professionell vård för behandling av exempelvis traumatiska upplevelser. Resurserna till detta borde tas genom hård beskattning av kapitalets vinster. Bara i fjol gick de svenska börsföretagen med över 300 miljarder kronor i vinst, och vinsterna räknas bli ännu högre de kommande åren (se Dagens Industri den 6 juli, där man förutspår vinster på närmare 500 miljarder kronor för detta år).
Regeringens nuvarande politik gentemot flyktingar måste bekämpas. Folkpartiets senaste utspel, där man kräver slopat socialbidrag för flyktingar till förmån för ”stenhård arbetslinje”, är en del av den borgerliga rasistiska reaktionen mot de katastrofartade konsekvenser som deras proimperialistiska politik innebär för människor i global skala. Asylaktivister och antirasister måste nu med förnyad styrka knyta ann till motståndet mot den borgerliga regeringens politik överhuvudtaget. Bara dess störtande kan bereda vägen för villkorslös solidaritet med de förtryckta.
Gunnar Westin
revolutionsweden.wordpress.com 