Måndagen den 1 november slog Norrköpings kommunfullmäktige upp dörrarna och Sverigedemokraterna intog sina fyra platser. Med anledning av detta organiserade nätverket Klasskamp Östergötland, som Revolution är en del av, en manifestation mot rasism och högerpolitik. En beslutsam skara på dryga 40 radade upp sig med antirasistiska och antiborgerliga plakat, samma plakat kunde ses innan valet när SD tvingades ställa in sitt torgmöte. Även Ung Vänster fanns på plats med en banderoll.
SD har fördubblat sina mandat i Norrköping, följaktligen sitter ytterligare två rasister och röstar för försämringar i Kommunfullmäktige. De har lyckligtvis ingen vågmästarroll, men faran är mycket stor i hela landet att de övriga borgerliga partierna och även Socialdemokraterna kommer försöka vinna över delar av SD:s väljare genom att överta delar av deras politik. Detta skulle förstärka rasismen i samhället och ge ytterligare grogrund åt SD.
Manifestationen riktade sig som sagt även mot högerpolitik. Både i meningen att SD – som fiender av arbetarrörelsen, som vurmare för företagare – är ett högerparti, men även för att borgerlig politik orsakar rasism. Borgerlig politik gynnar överklassen och arbetsköparna. Den tvingar människor att arbeta under osäkra förhållanden, den sätter arbetare mot arbetare och arbetslösa mot arbetslösa, till och med massan av arbetare och massan av arbetslösa ställs mot varandra i den stressfyllda konkurrensen om jobben. Papperslösa flyktingar utnyttjas som arbetskraft utan rättigheter innan polisen jagar rätt på dem och skickar tillbaka dem till deras ursprungsländer… För att inte nämna lönedumpningen, alltså när kapitalisterna utnyttjar ”gästarbetare” med sämre rättigheter och lägre lön för att försämra arbetsförhållandena och pressa ner lönerna! Under de senaste två åren har den ekonomiska krisen – i sig ett symptom på ett obotligt sjukt system – tvingat kapitalisterna att avskeda hej vilt för att snabbt göra av med kostnader, och regeringarna har i högre takt än vanligt skärt ner i den offentliga sektorn för att istället pumpa in miljarder i bankerna, vars styrelser – precis likt storföretagens styrelser – fortsätter att sno åt sig absurda belopp. Det är i detta otrygga samhälle som Sverigedemokraterna och extremhögern i hela Europa har gått framåt.
Sverigedemokraterna bygger bara vidare där de andra borgarna har börjat. De spelar ut arbetare och arbetslösa, unga och pensionärer mot varandra efter hudfärg och kulturell tillhörighet. Sverigedemokraterna och den borgerliga alliansen har gemensamt att de vill förstöra varje försök till enat motstånd, svarta och vita tillsammans, mot nedskärningar och arbetslöshet. Eller som Klasskamp Östergötlands talare sa:
”Sverigedemokraternas framgångar har inte skett i ett vakuum. Vårt ekonomiska system skapar osäkerhet och klyftor. Många ungdomar är arbetslösa. Många områden plågas av kriminalitet. Sverigedemokraterna vill peka ut syndabockar och pekar på invandrarna. Men problem med kriminalitet och arbetslöshet är inte ett invandrarproblem. Det är ett klassproblem!
/…/
Sverigedemokraterna säger att det är invandrare som skapar ett otryggare Sverige. Även politiker från andra partier skyller ifrån sig på invandrarna. Men vilka är det egentligen som skapar ett otryggare Sverige? Vilka är det som skapar osäkra anställningar? Vilka är det som år efter år skär ner i välfärden? Vilka är det som år efter år drar bort själva grunden för ett tryggare samhälle? Jo, överklassen och de politiker som springer deras ärenden!
/…/
Det bästa sättet att kämpa för en tryggare, bättre och rättvisare tillvaro är därför att kämpa mot överklassen och deras politik. De förstör välfärden. De bryr sig bara om det som går att tjäna pengar på. De rikas politik måste mötas av motstånd, ett riktigt motstånd, som faktiskt förbättrar livet för folk. Som gör arbetarområden tryggare. Som sänker hyrorna. Som förbättrar villkoren på jobbet. Ett motstånd som visar varför kamp lönar sig. Då skulle vi kunna börja bygga ett samhälle som är tryggt på riktigt.”
Efter manifestationen tog vi oss över till andra sidan gatan, för att i Norrköpings LS av SAC:s lokal ta en kaffe och njuta av hemmagjord fika och två mycket duktiga trubadurer. Ung Vänster gick dock tillbaka till sin lokal. Vi är glada över att Ung Vänster dök upp på protesten, men hade gärna sett att de bidragit till arrangemanget av den. Till Ung Vänsters medlemmar vill vi säga att det inte är farligt att gå på Klasskamp Östergötlands möten. Vem vet, ni kanske till och med kan få ut något av det? Pengarna för fikan, kring 900 kr, gick oavkortat till stöd för gömda flyktingar. Under tisdagen lämnades pengarna över till den gömda familjen som framför ett stort tack.
Idag, dagen efter protesten, pryddes framsidorna av både Norrköpings Tidningar och Folkbladet av Klasskamp Östergötlands protest. Det är ju kul, men rapporteringens kvalitet är dock som vanligt tveksam, särskilt i Folkbladet. För det första har journalisten räknat fel och i stort sett halverat antalet närvarande. För det andra försöker han i artikeln förlöjliga protesten genom att hävda att vi tagit fel på tid och därför missat när SD gick in i Kommunfullmäktige. Rubriken för notisen är ”Demonstranter missade SD:s entré”. Det fanns nog olika tolkningar av vad manifestationens syfte var, men från arrangörernas håll var ”välkomnandet” inte menat att tas såpass bokstavligt att vi skulle se varje Sverigedemokrat i ögonen. Dessutom är det självklart att SD:s representanter visste att en protest pågick. Det viktigaste för oss var att resa en kritisk röst mot SD och deras politik, som en del av ett långsiktigt arbete. Journalisten missar även det faktum att en kvinna från SD gick in i Kommunfullmäktige under protestens gång. Lite seriösare journalistik kunde man dock lyckligtvis, och förvånande nog, hitta i NT:s artikel. Rubriken är ”Kritiska röster på gatan utanför” – en betydligt mer sanningsenlig rubriksättning än Folkbladets. I artikeln låter reportern två medlemmar av Klasskamp Östergötland komma till tals. Rickard säger följande om SD och högern: ”Vi delar inte deras syn utan har en annan ideologi. Den politik som de för gör det lätt för arbetsgivarna att göra sig av med människor som är sjukskrivna, fackligt anslutna eller bara säger vad de tycker”. Christopher konstaterar: ”Huvudsaken är att så många som möjligt ser detta. Det är viktigt att få människor att reagera på partier som Sverigedemokraterna. Vi planerar att arbeta långsiktigt och är här för att stanna.”
Något av ett bevis för att vi är på rätt väg är att protesten i negativa ordalag nämns på NT:s ledarsida, där ledarredaktionen förfasar sig över att ”kampen mot främlingsfientlighet solkades av att arrangörerna – ”Klasskamp Östergötland” – minst lika mycket verkade vända sig mot vanlig borgerlig politik /…/”. Det är precis det vi gör, och måste göra. Vår antirasism baseras inte på det liberala etablissemangets vurmande för ”mångkultur”. Vår antirasism baseras på den socialistiska kampen för rättvisa åt alla. Det är inte ofta borgarna på NT:s ledarredaktion tar ordet ”klasskamp” i munnen. De fick nog borsta tänderna mycket noga efter det!
Sammantaget var det en lyckad protest med tanke på att den inte föregåtts av särskilt mycket mobilisering. Vi förväntade oss inga fyrverkerier utan ser protesten som ett litet inslag i en större, kontinuerlig kamp. Framförallt var trubadurkvällen till stöd för gömda flyktingfamiljer ett välkommet inslag och ett bra sätt att gå från protest till handling.
Revolution Norrköping
revolutionsweden.wordpress.com 