Nu är det Pridevecka i Stockholm. Som en liten påminnelse behovet av att bekämpa homofoba åsikter och de rörelser som företräder dem publicerar vi här några funderingar av Jensa, som funnit ett nummer av självaste Nationell idag, fascistpartiet Nationaldemokraternas (hrmm) läsvärda (hrmm) blaska..
Som av en händelse föll senaste numret av ND:s tidning, Nationell idag i mina händer. Som för att bemöta vissa borgares påståenden om att ND inte skulle stå för en högerpolitik finns det åtskilligt i tidningen med klassiska konservativa ståndpunkter, som stark betoning på familjen, lag och ordning, samt en positiv artikel om sexuell avhållsamhet för unga. Förutom allt ändlöst tal om nationen förstås. Lagom till Pride innehåller tidningen också en artikel med pretentioner på att grundas på vetenskap, Jan Ermefjälls inlägg under rubriken ”Starka belägg talar för att sociala faktorer orsakar homofili”.
Jan inleder med att i de mest tvärsäkra termer han kan hitta slå fast att en
”absolut sanning är att mannen och kvinnan är optimalt anpassade för att fungera tillsammans, i syfte att skaffa avkomma. Det bevisas av en enkel läkarundersökning. Homosexualitet är en perversion, ett brott mot naturens ordning”.
Den optimalt ordnade naturen visar sig emellertid mer bräcklig än man skulle kunna tro. Uppenbarligen är ”naturen” ingenting som sker automatiskt, utan måste omsorgsfullt odlas.
”För att pojkar ska utvecklas till män och inte till kvinnor måste maskuliniteten utvecklas från cirka två års ålder”, vet Jan att berätta.
”Om en pojke i den åldern har problem med sin könsidentifiering, och i extrema fall, leker med dockor och klär sig i flickkläder, befinner han sig i riskgruppen för att bli homosexuell”.
Vid detta beteende bör föräldrarna enligt Jan gripa in för att hjälpa den optimala naturen på traven. Likaså bör varningsklockorna klämta om den lille parveln mest umgås med flickor, och rent av känt sig mobbad och olycklig bland andra pojkar. Den kloke föräldern bör i dylika skrämmande fall inte för en sekund förlita sig ens på läkarundersökningarnas absoluta sanningar, utan gripa in med föräldraansvar. Den viktigaste faktorn av alla är faktiskt att ”ha en känslomässigt engagerad pappa”, fortsätter Jan lärt.
”Troligen så många som 100 procent av alla homosexuella män upplevde att deras fäder varit känslomässigt frånvarande”.
Innebär inte det att det är ok även med så extremt beteende som att leka med dockor, bara pappa engagerar sig? kan man fråga sig, men Jan väljer att inte förtydliga just den aspekten. Den positiva sidan i alla dessa faror är att det aldrig är försent för bot och bättring: även i vuxen ålder kan man övervinna sina sjuka drifter:
”Homosexualitet är behandlingsbart och det går att bli fri” berättar Jan i artikelns mest hopingivande passage.
Vill man som homosexuell bli botad kan man fråga sig? Fördelarna som kan räknas upp för att vilja bli botad visar
sig vara många: även om naturen inte hjälper pojkar att växa upp till heterosexuella, såvida inte pappa visar vägen, har naturen uppenbarligen föresatt sig att göra livet surt för de som avviker. Homosexuella dör vid en tidigare ålder, begår självmord i större utsträckning (ja det föregående verkar följa på det sistnämnda), knarkar, får könssjukdomar, blir oftare
pedofiler samt får lägre social och religiös acceptans. Och detta är ändå bara ett urval. Att herr Ermefjäll sluter sig till att homofili helt klart är en ”tragedi som kan och bör förebyggas” är därför inte förvånande. Men glädjande är ändå att han är storsint nog att påpeka att homosexuella ska bemötas med vänlighet.”
Emellertid blir jag inte helt på det klara med på vilket sätt som Jans partikamrater i Nationaldemokraterna följde hans
riktlinjer om ”vänlighet” när de anföll Pride-paraden 2004 och bland annat sparkade en man medvetslös. Kanske Janne kan utreda dessa båda apekter av saken i en kommande artikel?
Resten av artikeln ägnas åt att berätta om hur homosexuella aktivister tog över den amerikanska psykiatriska riksorganisationen APA 1973, och hur detta ledde till att homosexualitet förklarades normalt. Sedan dess är det det
politiskt korrekta som styr, inte vetenskapen, och föräldrarna har nu ingen att lita på i sin kamp för att ge barnen en korrekt sexuell inställning än sig själva. Och Jan Ermefjäll själv förstås.
Jensa
revolutionsweden.wordpress.com 