Sverigedemokraterna

Vilket hot utgör Sverigedemokraterna?
Sverigedemokraternas inträde i riksdagen har ännu så länge inte lätt till någon uttalad förändring av den nuvarande invandrings- eller fl
yktingpolitiken i Sverige. Förslag från SD om att avskaffa anhöriginvandringen har inte vunnit något stöd. Partiet har i riksdagen beställt beräkningar av invandringens kostnader, men har i samband med detta gjort sig till åtlöje då man i förhållande till sina egna siffror saknade varje spår av trovärdigt underlag.

Debatt om SD:s karaktär
Även om partiet ännu inte fått igenom någon del av sin invandrar- och flyktingfientliga politik har alla vi som är antirasister ett stort skäl att hålla örat mot marken, och noga följa utvecklingen med Sverigedemokraterna vid makten. Vi måste vara beredda att snabbt mobilisera mot partiets rasistiska politik när det krävs.

Inom vänstern har partiets inträde i riksdagen lett till en förnyad debatt om hur SD ska förstås politiskt. En del debattörer har velat göra gällande att partiet är fascistiskt eller nazistiskt, medan andra betonad att vi har att göra med ett rasistiskt/främlingsfientligt populistiskt högerparti. Debatten är viktig eftersom analysen kan leda till olika praktiska ställningstaganden i frågan om hur SD ska bekämpas.

Vår syn på SD
I Revolution har vi tidigare argumenterat för att SD framförallt måste förstås som ett rasistiskt högerparti som bygger sin politik på populistiskt manér. Det betyder att partiet spelar på rasism och fördomar mot invandrare (en idétradition med kopplingar till den fascistiska extremhögern, som partiet ju är ett barn av) och kombinerar detta med missnöjespolitik i allmänhet. Man vänder sig till alla möjliga grupper och skikt inom befolkningen som av olika skäl är missnöjda med samhällsutvecklingen, och som av olika dåliga och irrationella skäl är benägna att lägga skulden på invandrare.

Många av de debattörer som talar om SD som fascistiskt/nazistiskt tycks göra det för att man vill ha ett ”block-perspektiv” på den svenska extremhögern, som ju SD är en del av. Det finns flera band mellan SD och den övriga extremhögern (utöver de rent historiska), och att försöka sätta en etikett på hela extremhögern kan kanske tyckas vara en bra strategi för att bidra till medvetenheten om dessa kopplingar. Men en etikett på hela extremhögern som ”fascistisk” är problematisk, då den tenderar att sudda ut skillnaderna mellan de olika angreppssätten och målen för den praktik som olika rörelser ur extremhögern står för.

Skillnaden är exempelvis uppenbar mellan å ena sidan grupper som nazistiska Svenska Motståndsrörelsen, nätverken med ”fria nationalister” och ”Svenskarnas parti”, och å andra sidan ett parti som SD. De förra är nyfascistiska grupper (som står i en nazistisk tradition) som bygger en rörelse som med fysiska medel vill slå hårt mot vänstern och i slutändan den organiserade arbetarrörelsen. SD har för sin del valt den strategi som Dansk Folkeparti slagit in på: Man vill genomföra en invandringsfientlig och nationalistiskt inriktad politik genom att agera som parlamentariskt parti. Man tar avstånd från den fascistiska rörelsens metoder och betonar att man accepterar ”demokratiska spelregler”. Man har inga planer på att försöka krossa arbetarrörelsens självständiga organisationer, eller att på att försöka mobilisera för att förbjuda vänsterns organisationer, ta makten på gatorna eller dylikt.

Slutsatsen av denna analys måste vara konkret: SD är därför inget omedelbart hot mot vänsterns och arbetarrörelsens existens. Skulle vi anse att SD verkligen var en fascistisk kraft skulle vi uppmana till organiserade försvarsgrupper på varje arbetsplats, skola och bostadsområde. Det hjälper oss helt enkelt inte att skapa klarhet i våra uppgifter genom att kalla allt som är dåligt för fascistiskt.

Kan SD bli fascistiskt?
Därmed inte sagt att inga kopplingar finns. SD:s rasism kan för det första mycket väl innebära en skjuts framåt för fascistiska grupperingar. Då invandrare och muslimer i allt högre utsträckning pekas ut som ett problem från maktens korridorer, nu med en särskilt stark megafon i form av SD, så är steget inte långt till att radikalare fascistgrupper börjar agera mera aktivt på gatorna. Det är heller inte uteslutet att SD kan återuppväcka sin koppling till gatukampen i en annan situation, även om den nuvarande fasen i partiets utveckling inte talar för detta. Partiaktivister som Ted och Kent Ekeroth, rabiata islamhatare, sneglar dock på English Defence League, och det ryktas om försök till att starta upp en svensk motsvarighet. Det blir viktigt för antifascister att följa denna utveckling för att kunna uppdatera analys och taktik i den kamp som nu ligger framför oss.

Gunnar Westin

 

Annonser
Det här inlägget postades i Antifascism, Antirasism. Bokmärk permalänken.