Ungdomarna ger brittiska regeringen en näsbränna

Video från protesterna i London på Youtube

Demonstrerande ungdomar sade i torsdags att de ville marschera till parlamentet, och de gjorde det och tog sig i enorma mängder över Parliament Square. Utan hjälp från National Union of Students (NUS), som beslutade att inte stöda marschen, trängde sig tiotusentals studenter från hela landet in på Malet Street när buss efter buss började anlända. Lokala fackavdelningar och enskilda studentkårer hjälpte till att finansiera transporterna och visade återigen den förmåga som gräsrotsaktivister har att handla oberoende av NUS-ledningen. Plakat från varenda nationell kampanj och många banderoller från studentkårer och fackföreningar kunde ses fylla gatorna i en livlig och högljudd marsch.

Medlemmar i Revolution från ockupationen av Camdens flickskola anslöt sig till medlemmar från ockupationen av UCL. Alla sade att de hade inspirerat varandra med sina aktioner och med solidariteten. Men det fanns också en känsla av ilska över lögnerna och förräderierna från koalitionsregeringen. De paroller som hördes mest var ”Tory scum” och ”Lib Dems, shame on you”.

Studenter strålade återigen samman med gymnasister, av vilka en del trotsade repressalier från rektorer. Selena från norra London berättade för oss att hennes skolledning hade sagt att elever som deltog skulle bli relegerade. ”Men våra lärare har sagt att de kommer att anteckna oss som närvarande”, sade hon.

När protesten marscherade till Trafalgar Square skrek deltagarna ”Marschera mot parlamentet, störta regeringen!” och ”One solution – revolution!” När demonstranterna började marschera genom ett litet hörn av Parliament Square, angreps de av polisen som gick lös på demonstrationen med batonger. Studenterna var beredda på att försvara demonstrationen och improviserade med tjocka plakat av skum för att skydda sig.

Efter angreppet med batonger användes polishästar och, trots en del rapporter i medierna, var allt ”våld” från demonstranterna från och med då försök att försvara sig mot ilskna polisers våld. Simon Hardy från Revolution berättade följande för BBC News:
”Det vi ser från demonstranterna är inte våld… Vad mig anbelangar, är självförsvar inget brott… Om människor vill ta med sig hjälmar, är det fullt förståeligt.”

Det stod klart att nästan hela demonstrationen nästan utan undantag ville komma så nära parlamentet som möjligt, och inom 15 minuter var polisens kedjor genombrutna och kavalleriet skrämdes bort med smällare. Skärmytslingar fortsatte under en knapp timme, med polisens militariserade ”taktiska stödgrupp” fast besluten att skydda underhuset med allt det våld de ansåg vara nödvändigt. Många demonstranter kom tillbaka från frontlinjen med huvudskador och fick medicinsk behandling av rättsövervakare och grupper för förstahjälpen. En demonstrant fick föras till sjukhus för operation eftersom hans huvud blödde.

När polisen förberedde sig för att ringa in området, lämnade de felaktig information till studenterna, ändrade platser för utgång och dirigerade människor till andra inringningar. Senare på kvällen förlorade polisen uppenbart kontrollen när tusentals demonstranter försökte ta sig in på Trafalgar Square. Vid ett tillfälle lyckades demonstranterna inringa polisen. De försökte återta kontrollen med illasinnade och potentiellt dödliga kavallerianfall. Ännu senare marscherade tusentals ungdomar bort från Trafalgar Square för att angripa de notoriska skattesmitarna TopShop vid Oxford Circus. Prins Charles och Camilla Parker-Bowles gjorde ett hån av polisens övervakning genom att snubbla in mitt i demonstrationen när den stormade uppför Regent Street. Polisen kämpade för att dämpa ilskan långt in på småtimmarna.

Även om regeringen vann omröstningen i parlamentet var torsdagen inte någon seger. Demonstranterna var framgångsrika i att ta sig in på Parliament Square. Polisen visade att de inte kunde behärska ilskan i denna nya massrörelse, trots 3 000 välutrustade poliser. Liberaldemokraterna befinner sig i kris med ministrar som har avgått. Koalitionsregeringen vet att denna ilska kan spridas till alla de som står inför deras nedskärningar – miljoner vanliga människor runt om i landet.

Kampen fortsätter.

John Bowman, London

Annonser
Det här inlägget postades i Internationell kamp, Studentkamp, Ungdomskamp. Bokmärk permalänken.