Intervju om kampen i Grekland


Vad är det som händer i Grekland egentligen? I tidningen får vi veta att grekerna är ”lata” och att den ekonomiska krisen där beror på att folket är bortskämt. Men hur ligger det till med den saken? Och hur går diskussionerna bland vanliga grekiska arbetare och bönder om de stenhårda nedskärningar Europas kapitalister för närvarande försöker tvinga på landets arbetare?

Revolution har träffat Jannis, 28, student med rötter i Grekland, och diskuterat kris och motstånd.

Revo: Hur ser situationen ut i Grekland just nu?

Jannis: Folk är arga och desperata. De ska fås att betala för något politikerna bär ansvaret för. De redan dåliga arbetsvillkoren kommer att försämras ännu mer. Skulden ligger hos de populistiska regeringar vi haft under de senaste trettio åren – både socialdemokratiska PASOK och högerpartiet Ny demokrati.

Revo: I svensk media framställs grekerna just nu som ”lata” och ”bortskämda”. Hur ser du på det?

Jannis: Det är bara så osant. I svensk media pratas det om att greker i allmänhet skulle gå i pension vid 53 års ålder – det är skitsnack. Den gränsen gäller bara dem som arbetat heltid sedan de var 18 år, alltså i 35 år. Efter 35 års hårt arbete tycker jag att man borde kunna gå i pension.

Dessutom är arbetsvillkoren ofta dåliga. Vi har inte de rättigheter som man i Sverige kanske tar för självklara – som föräldraledighet, barnbidrag och liknande.

Det är stor skillnad på stad och landsbygd. Jordbrukare går i stort sett aldrig i pension. I städerna är det också vanligt att pensionerade arbetare tvingas jobba svart för att få det att gå ihop. Man kan se byggarbetare på 70 år som fortfarande jobbar.

Revo: Vi är många som sett bilderna från de imponerande grekiska demonstrationerna och generalstrejkerna. Polisen verkar vara mer militariserad än den svenska.

Jannis: Ja, polisen i Grekland har en stark anknytning till högern och extremhögern. Man måste komma ihåg att Grekland är ett land som har gått igenom inbördeskrig och en militärjunta som föll först 1974. De som fick jobb inom poliskåren då stod ju så klart till höger.

Förutom den vanliga polisen finns specialiserad kravallpolis. Dessutom finns den hemliga polisen, som ofta agerar provokatörer, går in civilklädda i demonstrationer och slår sönder fönster eller annat för att misskreditera rörelsen. Det finns många filmer där civilklädda provokatörer syns komma direkt från polisstationer eller från polisens linjer för att sedan infiltrera demonstrationer.

Extremhögern, som framförallt finns i partiet Gyllene morgon, samarbetar med polisen och står ofta på deras sida vid demonstrationer. Det händer att fascister grips efter angrepp på demonstrationer, men de kommer undan på grund av sina kontakter inom polisväsendet.

Revo: Hur organiserar sig de ungdomar som deltar i protesterna och demonstrationerna?

Jannis: De grekiska studentorganisationerna är starka och politiskt inriktade. De senaste åren har missnöjet med de etablerade politiska partierna växt bland ungdomarna, så man har istället valt att organisera sig i mindre, oberoende grupper. Folk känner sig svikna av alla partier. Därför finns det en tendens att ta saker och ting i egna händer och kämpa kollektivt genom sina egna kanaler. Den utomparlamentariska vänstern är stor bland studenterna.

Revo: Kan den svenska vänstern göra något för att stödja kampen i Grekland?

Jannis: Ja, vänstern i Sverige måste solidarisera sig med den grekiska kampen. Smutskastningen i media och propagandan för IMF:s och EU:s föreslagna nedskärningar måste bekämpas. Det är inte den enda lösningen! De scener vi ser i Grekland just nu är ett resultat av att politikerna vägrar ta ansvar. De gömmer sig istället bakom sin immunitet, det är provocerande.

Revo: Till sist, vad tror du om utvecklingen framöver?

Jannis: Facken säger att de inte kommer att ge upp, och nya strejker är planerade. Det finns en stor kampvilja.

I förra veckan röstade parlamentet igenom att finansministern ska tillåtas anta vissa internationella avtal utan att parlamentet underrättas först. Han gör som han vill, helt enkelt. Det är oroande när grundlagen börjar omtolkas. Militärjuntan kom till makten vid en liknande kris för 40 år sedan, och sa att de skulle ”rädda” landet. I dag är det affärsmännen som säger att de kommer med ”räddningen”. Jag vet faktiskt inte hur det kommer att gå. Men jag hoppas att man inte ger upp kampen.

Det här är en fråga som inte bara angår Grekland. Grekland må vara första steget – de slår först mot den svagaste ekonomin – men försöken att få arbetarklassen att betala för kapitalismens kris kommer att fortsätta. Om man lyckas i Grekland kan man säga till arbetarklassen i andra länder att de också har det för bra: ”se på hur det gick i Grekland!”

De vill riva ned rättigheter som arbetarklassen har vunnit genom hundra års kamp. Men facken och studenterna fortsätter att kämpa. Det var ju trots allt studenterna som fällde militärjuntan en gång i tiden. De ger inte upp så lätt!

Med det tackar vi för pratstunden och önskar Jannis och alla grekiska kamrater lycka till i kampen. Som Jannis säger angår frågan om kapitalismens kris verkligen inte bara Grekland. Det handlar om en attack på alla arbetare och ungdomar i Europa, och i världen. Kapitalismen är helt enkelt inte ett hållbart system.

Annonser
Det här inlägget postades i Internationell kamp, Intervju. Bokmärk permalänken.