Inför morgondagen: Därför är solidariteten med grekiska arbetare självklar!

Imorgon, onsdag, kommer vi, kamrater i Revolution och Arbetarmakt, tillsammans med SHORA (Rådet till försvar för det iranska folkets frihetskamp) och förhoppningsvis många andra att protestera vid grekiska ambassaden i Stockholm för att visa vår solidaritet med den grekiska arbetarrörelsens och ungdomarnas kamp.

Solidariteten är viktig. Vi måste visa att det finns krafter i hela världen som står sida vid sida med de grekiska arbetarna när de gör det enda rätta och går ut på gatorna och strejkar. När de inte passivt accepterar sin regerings planer på angrepp. För krisen i Grekland är inte orsakad av den klass som nu ska tvingas betala för den.

För att skapa förståelse för sina krav på den grekiska regeringen har borgerliga politiker och kapitalistpressen sedan lång tid tillbaka bedrivit en smutskastningskampanj mot landet. Grekerna har i denna kampanj dömts ut som skattefifflare, bedragare, slösaktiga, arbetskygga och omdömeslösa. De är lata och pensionerar sig för tidigt. Ett exempel på den selektiva rapportering som bidrar till denna bild var en artikel i DN förra veckan. Där intervjuade två journalister en pensionär som deltog i protesterna, som hade en månadsinkomst på 1 800 euro, ca 18 000 kr, som var upprörd över kommande sänkningar, och i synnerhet över att de två ”extra” månaderna kommer att avskaffas.

Man kan så klart undra vem som upprörs mest över vad som i de flesta arbetares ögon antagligen skulle betraktas som en värdig pensionsinkomst. Sådana exempel syftar hur som helst till att ge intrycket att greker lever högt över den standard de har rätt till, och att de nu bör betala för sina synder utan att knota.

Men verkligheten är en annan, och den avslöjar skenheligheten i borgarnas kampanj. I Grekland överlever 60 procent av pensionärerna på mindre än 600 euro i månaden. Den genomsnittliga lönen för offentliganställda ligger på knappa 1 200 euro. Den offentliga arbetslöshetsstatistiken medger att så många som 18 procent av de arbetsföra saknar arbete. Det låter mer som statistik från något av imperialismen utplundrat halvkolonialt land än ett välmående EU-land. Och Grekland är ett av EU:s fattigaste länder, med en registrerat låg levnadsstandard. 20 procent, eller så många som en av var femte grek, lever i fattigdom.

De åtstramningar som planeras av den grekiska PASOK-regeringen för att tillmötesgå de krav som EU-ledarna och tyska och franska storbanker ställt i utbyte för att bevilja ekonomiska garantier mot bankrutt kommer att innebära en bokstavlig katastrof för den grekiska arbetarklassen. 30 miljarder euro ska sparas in de tre kommande åren. Därefter ska lönerna frysas i ytterligare några år. De planerade nedskärningarna kommer att vara tre gånger så omfattande som de nedskärningar som socialdemokratin genomförde i Sverige efter den tidiga 90-talskrisen. Lönesänkningar på minst 16 procent för arbetare i både offentlig och privat sektor, angrepp på arbetsrätt och kollektivavtal, försämrade pensionsvillkor och drakoniska nedskärningar på skola, vård och omsorg är den medicin som borgarna ordinerar för att på sikt kunna friskförklara den sjuke.

Den sjuke – det är det system som borgarna och deras politiker försvarar. Det är de mäktiga investerarna och finanskapitalisterna, företrädda av bl.a. tyska och franska banker, som ska ha sina profiter säkrade. De räds nu följdeffekterna för de finansiella marknaderna i händelse av att den grekiska ekonomin skulle krascha. Det skulle kunna hota stabiliteten i hela deras system, som redan är djupt ifrågasatt efter sin största kris på flera decennier.

Det finns bara en väg ut för kapitalismen, och det är att tvinga arbetarklassen och samhället att betala kostnaderna för denna kris. Sådana angrepp genomförs så mycket enklare genom ideologiska åtgärder som syftar till att splittra arbetarna. Det är mot denna bakgrund vi måste förstå hetsen mot grekerna i den borgerliga pressen.

Förvisso är det nog inte bara av ren cynism som de borgerliga pressrösterna mobbar ut grekerna. Nog för att borgarklassen och dess ideologiska försvarare är en mycket klassmedveten kraft. Men givetvis är också borgarna ideologiskt övertygade om den medicin de föreskriver. Det är som om borgarnas egna glasögon gör dem oförmögna att förstå hur världen skulle kunna vara annorlunda.

För de självbelåtna, egoistiska och politiskt usla ledarskribenterna på tidningar som Expressen, DN och SvD finns ju bara en verklighet, och i denna får inte kapitalismen som sådan ifrågasättas. När de grekiska arbetarna ger sig ut i generalstrejker och när de grekiska ungdomarna hand i hand med pensionärer marscherar ståndaktigt genom molnen av tårgas tycks somliga av dessa skribenter faktiskt inte förstå varför. Varför protesterar de mot vad som nödvändigt är? Inser de inte att de måste betala priset? Ju hårdare de betalar, desto bättre tycks logiken vara.

De grekiska arbetarna har så klart alla skäl att protestera. Och vi som solidariserar oss med arbetarklassens kamp har all anledning att stödja deras sak. För den grekiska ekonomin är inte den enda som befinner sig på fallrepet. Den är en integrerad del av ett globalt kapitalistiskt system. Flera har redan fått betala under krisens gång. Island, Irland, Lettland, Ukraina, Ungern har redan genomgått omfattande chocker. Skuldbergen har växt något otroligt i takt med att de kapitalistiska regeringarna pumpat in kapital för att hålla den sjuke vid liv. Budgetunderskotten är historiskt höga på flera håll, och skörheten i systemet är bara alltför påtaglig. Vilka står näst på tur? Spanien? Portugal? Italien? Eller USA och Storbritannien? Tyskland och Frankrike?

En sak kan vi vara säkra på: Även här kommer kapitalisterna att försöka tvinga arbetare, ungdomar och pensionärer att betala för systemkrisen. Vinner de i Grekland kommer de stärkta att försöka genomdriva sin medicinering med större kraft. Om våra arbetskamrater i Grekland däremot lyckas sätta stopp för nedskärningsplanerna och på angreppen, så kan det tjäna som inspiration för alla krafter som inte stillatigande vill se på när kapitalisterna berövar oss på våra surt förtjänar frukter här i livet. Så småningom kanske vi till och med kan stänga av respiratorn som håller den (döds)sjuke vid liv.

Det är för att uttrycka detta budskap som jag marscherar på Östermalm till den grekiska ambassaden imorn. Väl mött där kamrater!

Gunnar Westin

Annonser
Det här inlägget postades i Arbetarkamp, Internationell kamp, Stockholm. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s