Norrköping: Rapport från 1 maj-firandet

Vår banderoll

Norrköpings gator fylldes under 1 maj av olika demonstrationståg som marscherade för att hylla arbetarklassens kamp och lyfta vänsterns frågor. LO-facken och Socialdemokraterna hade naturligt nog den största demonstrationen, även om man skulle kunna förvänta sig en mycket större demonstration av arbetarklassens största organisationer. Kommunistiska Partiet, Vänsterpartiet och fackföreningen Norrköpings LS av SAC hade alla varsin mindre demonstration. Revolution Norrköping hade ett eget block i den sistnämnda demonstrationen. Vi demonstrerade bakom parollerna: ”Trygga anställningar”, ”6 timmars arbetsdag med bibehållen lön” och ”för en revolutionär ungdomsrörelse”. Vi har tillsammans med Syndikalistiska Ungdomsförbundet (SUF) och Norrköpings LS de senaste månaderna samarbetat i arrangemanget av ett gemensamt första maj-firande. Samarbetet har varit bra, men vi skulle gärna vilja att fler partier, fackföreningar och organisationer går ihop och arrangerar ett gemensamt första maj-firande nästa år.

Vår demonstration var liten men livlig. Den samlade ett 80-tal personer som demonstrerade från Tyska torget till Konstmuseet, skrikande slagord som ”Vi vill ha sex, vi vill ha sex, vi vill ha sex timmars arbetsdag!”, ”Svarta och vita tillsammans mot dom rika!”, ”Rör inte LAS, borgaras!” och ”Arbetarklassen har ingen nation – internationell revolution!”.

Årets 1 maj-firande hade dock en ful, blå fläck. Snobbarna och bratsen i Moderaterna och MUF hade bestämt sig för att håna hela första majs syfte och tradition genom att själva arrangera en demonstration. När de passerade Tyska torget möttes de av en liten folksamling som buade och skrek ”borgarsvin!” och andra välförtjänta glåpord mot dem.

Resten av hycklarnas demonstration förblev dock ostörd och i det hela taget måste vårt utbuande betraktas som misslyckat. Det finns många som är förbannade över Moderaternas politik, och som skulle vara beredda att bua ut, störa och sabotera deras demonstration. ”Stick hem igen! Ni har inget att göra ute på vår dag!” skulle arbetarrörelsens starka budskap kunna varit. Istället var det bara enstaka mindre organisationer och hemsidor som mobiliserade till störningsaktionen. Inte konstigt att uppslutningen inte var massiv. LO, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet skulle med sina resurser kunnat mobilisera på riktigt. Istället valde de passivitet.

Vi som fanns på plats gav åtminstone Moderaterna svar på tal och använde sedan vår ilska över deras provokation när vi skrek slagord i demonstrationen fram till Konstmuseet.

Väl framme höll Norrköpings LS, SUF Norrköping, Linköping och Motala och Revolution Norrköping uppskattade tal. Efter talen sjöng vi Internationalen, en sång vars socialistiska budskap är lika aktuellt som någonsin.

Demonstrationen, talen och allsången var inspirerande och stärkande. Samtidigt kan vi inte se förbi de oroväckande svaghetstecken, som vänstern gav prov på under första maj.

Idag är borgarna mycket arroganta, stärkta som de är av vänsterns misslyckanden och deras fyra år långa regeringsperiod. Det enda svar arbetarrörelsen borde ge dessa lögnare, vars huvudsysselsättning är att försämra anställningsförhållandena för arbetare och se till att sjuka och arbetslösa straffas, är maximal enhet och kampberedskap. Om man kan tänka sig en dag då vänstern går utöver sin sekterism och gemensamt visar på en rörelse som kan erbjuda offensivt motstånd, så är det 1:a maj. På en del håll i landet lyckas vänstern nästan med detta, och då som en konsekvens av de lokala gruppernas benägenhet att inse det nödvändiga i samarbete. Men i stort präglas den svenska arbetarrörelsen av en tragisk oförmåga att kämpa som enad kraft. Vi borde ha en enda stor demonstration på 1:a maj, vi måste kunna slå enat! Olika organisationer och partier inom arbetarrörelsen måste kunna samarbeta utan att göra avkall på sin politiska självständighet. Vi uppmanar alla som förstår detta att driva den här idén inom sina organisationer.

På kvällen var det fest i jazzklubben Crescendos trevliga lokaler, som SAC hyrt för ändamålet. Det var en mycket lyckad tillställning som började med att alla besökare bjöds på god mat och kaffe av Norrköpings LS. Sedan intogs scenen av en trubadur med en härlig blandning arbetarsånger. Flera gånger utbröt allsång till välbekanta sånger, exempelvis Dan Berglunds ”De mördades fria republik”. Trubaduren hade skrivit ut texten till sången så att alla kunde sjunga med.

Senare på kvällen spelade de fyra banden Skraeckoedlan, Driftwood People, Mjölby baktaktsorkester och Love and Duct Tape. Alla band bjöd på bra drag och en hel del dans blev det framåt slutet av kvällen.

I lokalen hade Revolution, SAC, Arbetarklass.se och SUF bokbord. Revolutions bokbord hade klistermärken, flygblad, marxistisk litteratur och en insamling för våra kamrater i Nepal. Det var ett välbesökt bord där vi också satt och svarade på frågor och diskuterade.

Det rådde under hela kvällen glad och öppen stämning. Väl värt att upprepa nästa år!

Se även:

Videoklipp från 1 maj i Norrköping

Annonser
Det här inlägget postades i Norrköping, Rapport. Bokmärk permalänken.