Ur REVOLUTION Nr.3 2009: Arbetslösheten – en del av kapitalismen

När det kapitalistiska systemet krisar är det arbetarklassen som får ta smällen. Borgarna försöker desperat att pressa upp sina vinster genom att sparka folk – och då är det oftast ungdomar som får gå först. Ungdomar hade det redan innan finanskrisen svårt på arbetsmarknaden, med ”flexibla jobb”, det vill säga eviga provanställningar och hopp mellan bemanningsföretag och springvikariat.

Krisen och ungdomsarbetslösheten

Och arbetsmarknaden är verkligen hård just nu, inte minst för ungdomar som kanske inte har någon tidigare yrkeserfarenhet och fastnar i ett moment 22 – man måste ha haft ett jobb för att få ett jobb. De senaste siffrorna talar om att arbetslösheten i Sverige har stigit med 3,7% på bara ett år, och antalet uppsagda eller varslade fortsätter att öka i takt med ytterligare nedläggningar av industrier och företag. I januari 2008 var 19,2 procent unga i Sverige i åldrarna 15-24 år arbetslösa. I januari i år var andelen 22,9 procent. Siffrorna är ännu värre i storstadsregioner som Stockholm. Som alla problem i kapitalismen slår det här hårdast mot de som redan är svaga på arbetsmarknaden – unga, och bland dem kvinnor och invandrare.

Varför finns arbetslösheten?

När man lyssnar på borgerliga ”experter” är det lätt att tro att det här är något naturligt och nödvändigt – att arbetslöshet, liksom krisen, är en naturkatastrof som ingen kan göra något åt. I själva verket tjänar pamparna stort på arbetslösheten. ”Den industriella reservarmén”, som Marx beskrev de arbetslösa, är en absolut nödvändig del i det kapitalistiska systemet. När man har en viss procent arbetslösa ökar nämligen konkurrensen mellan arbetare om de jobb som finns – och man kan sänka lönerna. De som fortfarande har ett jobb känner pressen att prestera hårdare, jobba mer, och kan till och med gå med på lönesänkningar i hopp om att få behålla jobbet. Allt det här tjänar kapitalisterna på.

Borgarnas svar

Vad har då de välavlönade proffstyckarna i media för svar på arbetslöshetsproblemen? Det är samma visa som förut – alla de rättigheter som arbetarklassen har tillkämpat sig under åren måste röjas undan för att kapitalisterna ska ”våga” anställa folk igen. Borgarna kräver fler osäkra jobb, vill kunna sparka folk som de vill och utnyttjar den tuffa situation många ungdomar lever i till att pressa tillbaka våra rättigheter ännu mer. I vinklade undersökningar försöker man med omskrivningar som ”flexibilitet” framställa det som att ungdomar själva vill ha en osäker arbetsmarknad. Men vi vet att ”flexibilitet” alltid betyder flexibilitet för våra chefer – de ska ha makt att göra sig av med obekväma element bland arbetarna och alla ska stå med mössan i hand, tacksamma för att vi har fått äran att tjäna ihop till ännu en lyxvilla eller sportbil åt chefen.

Kommunisternas svar

Arbetslösheten alltså ingen ”naturkatastrof”. Om man ser sig omkring i samhället är det uppenbart att det finns massor av nödvändiga sysslor som behöver utföras – i skolväsendet, i vården, i infrastrukturen. Men i en kris ska det tjänas pengar, och kapitalisterna vill inte betala för sådant. REVOLUTION säger istället: bra jobb åt alla – kamp mot arbetslösheten! Om borgarna försöker lägga ned industrier som går med vinst måste arbetarna gå till handling och ockupera sina arbetsplatser. Det är arbetarna, inte chefen, som skapar alla vinster. När det gäller företag som faktiskt inte går runt kräver vi massiva samhällsprogram för att erbjuda jobb åt alla som sägs upp. Och istället för att de som har jobb ska brytas sönder av övertid och stress kräver vi att man nu delar på jobben mellan alla arbetare – med bibehållen lön.

Kapitalismen är ett sjukt system. Så länge det finns kvar kommer vi att ha kriser och arbetslöshet. Därför kämpar REVOLUTION mot arbetslöshet, mot dåliga arbetsförhållanden – och i slutändan mot det system som upprätthåller det.

Svante

Annonser
Det här inlägget postades i Anti-borgerligt, Arbetarkamp, Ungdomskamp. Bokmärk permalänken.