Fackpampar och förrädare!

”Hans jobb är makt och korruption. Lever gott på sin provision. Ja en riktig pamp han är ej proletär. Lever lyx och borgerlig flärd. Köper allt vad han vill ha. /…/ Ja min ministerpamp, min fackpamp, min börspamp – alla galna. Styr och ställer som dom vill, gör vad dom behagar. En liten fattig man som jobbar varje dag betalar skatt till pamparnas behag, får aldrig vara med och leka.” – Daniel Hedberg, Pampvälde

Inom den svenska arbetarklassen finns en stor förargelse över fackpamparnas beteende. Fackpamparna sitter i många företagsstyrelser tillsammans med kapitalister från Svenskt Näringsliv. Deras situation liknar mer direktörernas och de välbetalda politikernas än arbetarklassens. Själva menar de förstås att så är inte alls fallet och försöker så gott de kan vrida och vända på sanningen till deras fördel. Det senaste exemplet är LO-ordföranden Wanja Lundby-Wedins inblandning i AMF-skandalen. Pensionsbolaget AMFs styrelse beviljade förre vd:n Christer Elmehagen en sammanlagd lön och pensionsersättning på 104 miljoner kronor. (Källa: Aftonbladet 2009-03-21) När detta kom fram i de stora medierna var Wanja Lunby-Wedin snabbt framme och spelade bestört och anklagade Christer Elmehagen för hans höga ersättning. Problemet är att det inte var Elmehagen som ensam bestämde hur mycket han skulle få i lön och pension. En vd:s ersättningsnivåer måste nämligen godkännas av styrelsen. Det är inte vd:n som själv bestämmer sin lön. Och Wanja Lunby-Wedin satt med i den styrelse som godkände Elmehagens fantasibelopp! Hennes kritik av Elmehagen var alltså bara ett sätt att vifta bort fokus från hennes egen skuld. Helst vill fackpamparna nämligen att vi ska inbilla oss att de fortfarande mer är som arbetare, och inte alls sitter i några stängda styrelserum och förhandlar till kapitalisternas fördel.

Varför förhandlar då fackpampar som Wanja till kapitalisternas fördel? Fackets toppar tjänar enorma summor på deras position som medlare mellan arbetare och kapitalister. Här är några exempel (Källa: Metro 2009-03-27): Wanja Lunby-Wedin hade under 2008 en årsinkomst på 1 117 627 kr. Från styrelseuppdrag tjänade hon 401 000 kr. Hennes fackliga månadslön låg 2008 på 59 766 kr. Sture Nordh, ordförande för TCO (Tjänstemännens Centralorganisation) hade under 2008 in årsinkomst på 1 465 592 kr. Hans fackliga månadslön låg på 93 000 kr. Hans Tilly, ordförande för Byggnads, hade under 2008 en årsinkomst på 876 487 kr. Hans fackliga månadslön låg på 52 160 kr. Ylva Thörn, ordförande för Kommunal, hade under 2008 en årsinkomst på 1 003 323 kr och en facklig månadslön på 62 795 kr.

Fackpampar som dessa vill gärna fortsätta ha högavlönade positioner och uppmanar därför inte fackets medlemmar till självständig kamp. De har ett intresse av att vi ska inbilla oss att vi behöver dem. Därför gör de inga försök att göra facket mer radikalt. Till exempel så manar de inte till politisk strejk mot borgarnas regering trots att en sådan strejk skulle kunna avsätta borgarna redan innan nästa val.

”Ledarnas historiska lögner har härskat tuggats och spottats ut. Guldklockornas paradis utlovas. Håll käften jobba och vet hut. Stöd du Konsum och Folksam, dröm om en salighet efter krisen. Litar du på silkesstämman – lämna viljan till den svullna grisen. Kan ni verkligen se någon i ögonen, ni som trånar efter skammens liv? Ni ler och försäkrar och skrattar men i ryggen hugger ni er smutsiga kniv. Ni är förrädare!” – EAK, Förrädare

– Juan

Denna artikel publicerades ursprungligen i REVOLUTIONs tidning (Nr. 3, 2009).

Annonser
Det här inlägget postades i Arbetarkamp, Debatt, Marxism. Bokmärk permalänken.