Ur REVOLUTION Nr. 3 2009: Afghanistan under ockupation

 

I borgerlig media brukar det göras gällande att ockupationen av Afghanistan i själva verket handlar om en kamp för att försvara demokratiska rättigheter och fred. Afghanerna kan uppenbarligen inte styra över sitt eget land utan att det skulle tillbaka till barbariet, de västerländska soldaterna behövs därför på plats för att hålla eventuella talibaner på mattan och lära afghanerna civiliserade demokratiska metoder. Ungefär så tycks den svenska regeringen resonera, som för tillfället deltar med 250 soldater som samarbetar med USA:s militära ledning.

USA ville aldrig frihet

Kriget mot Afghanistan var i själva verket aldrig ett krig som syftade till att skapa frihet och jämliket för afghanerna. Det var ett krig som ytterst motiverades av USA:s behov av att upprätthålla starka positioner i regionen och samtidigt värna oljebolagens intressen. Genom Afghanistan löper pipelines som transporterar olja från de centralkaukasiska republikerna (i synnerhet från Turkmenistan). Landet ligger dessutom strategiskt fördelaktigt med gränser mot såväl Iran som Pakistan.

Om någon ändå trodde att USA:s krig mot landet, som startades den 7 oktober 2001 efter 11 september-attackerna, syftade till att ge afghanerna frihet från förtryck så räcker det med att minnas hur USA agerat i Afghanistan tidigare. Exempelvis stödde USA fundamentalistiska och extremt kvinnofientliga krafter i kampen mot Sovjets ockupation av landet på 1980-talet. Och när talibanerna kom till makten var det delvis tack vare USA. CIA stödde talibanerna från 1994, och när talibanerna slutligen erövrade Kabul 1996 finansierades denna militära operation bl.a. med 30 miljoner amerikanska dollar från UNOCAL – Union Oil Company of California.

Angreppet mot Afghanistan 2001, som lade grunden för den ockupation som fortfarande pågår, hade planerats långt tillbaka. Detaljerade planer för en invasion av landet låg på president Bush bord långt innan terrorattackerna mot World Trade Center i New York den 11 september. Med terrorattackerna som förevändning kunde Bush sedan politiskt legitimera anfallet. Det behövdes inte ens några bevis – fortfarande finns inget som juridiskt binder den mytomspunne Osama Bin Laden, eller de talibaner som påstods skydda honom, till dådet.

Ockupationen

Ockupationen av Afghanistan har sedan den inleddes legitimerats på olika sätt. Först åberopade USA rätten till självförsvar. Bara detta är absurt. Hur kan det kallas självförsvar när världens mäktigaste militära supermakt angriper ett av jordens fattigaste och mest krigsdrabbade länder utan att ens kunna presentera bevis för Afghanistans inblandning i 11 septemberattacken? När USA sedan installerat en allierad, oljemagnaten Hamid Karzai, som president, ordnades snabbt en formell inbjudan som tillät den amerikanska armén att stanna i landet på förfrågan från dess ”suveräna” och ”självständiga” regering. Den afghanska regeringen är i själva verket inte mer självständig än en hund som går i koppel. Den skulle inte överleva en dag utan USA väpnade stöd.

Mot USA:s marionettregim har motståndet rasat alltsedan kriget 2001. I nuläget genomförs bombangrepp mot regeringsbyggnader i Kabul, och i många regioner i landet har de imperialistiska styrkorna ingen kontroll. De stridande enas i kampen för ett Afghanistan fritt från imperialistiska ockupanter.

Hänsynslöst krig

I nuläget bedriver USA och dess allierade (däribland Sverige) ett hänsynslöst krig mot alla de afghaner som motsätter sig ockupationen. President Obama har snabbt visat att han står på USA-imperialismens sida i Afghanistan och har redan beordrat truppförstärkningar med 30 000 soldater. Krigets metoder är demsamma som vi har sett i Irak och andra länder som USA ”civiliserat”. USA bygger nya Guantanamo-liknande fängelser. På den amerikanska Bagram-basen hålls 670 fångar inspärrade under förhållanden liknande dem som existerar i Guantanamo.

På slagfältet kombineras flygbombningar med nattliga räder som leder till civila dödsoffer på en daglig basis. Bara under januari detta år dödades 88 civila. Ett exempel var pojken Marjan, som den 2 januari kallblodigt sköts ned av internationella soldater efter att han råkat gå på ett ”förbjudet” område. Soldaterna hade kört ett vitt fordon, klivit ur detta och skjutit Marjan, och sedan skyndat vidare. Tre dagar senare mördades åtta kvinnor, två barn och två civila män av australienska soldater i Choradistriktet i Uruzganprovinsen.

Svenska soldater mördar i Afghanistan

Svenska soldater deltar också i mördandet. Ett mord som uppmärksammades var det på byledaren Matou i byn Boka i december 2005. Det beordrades av överste Bengt Sandström, och insatsen, som bestod i en attack från ett svenskt militärförband, var ett rent utrotningsuppdrag. Den mördade hade just släppts ur ett amerikanskt fängelse där han utsatts för tortyr. Anklagelserna mot honom saknade substans. Men det spelade inte så roll för överste Sandström. Som så många gånger förr under kolonialismens och imperialismens historia så har de ockuperande styrkorna sett till att överstar som Sandström, liksom de vanliga soldaterna i ockupationsstyrkorna, går under immunitet. Det betyder att de inte kan dömas av afghanska domstolar. Fallet med Bengt Sandström avskrevs rutinmässigt – av Internationella åklagarkammaren i Stockholm!

 

Kamp mot ockupationen!

Kommunister fördömer av princip ockupationen av Afghanistan. Vi kämpar för alla förtryckta nationers rätt till självständighet mot imperialistiskt förtryck. USA och dess allierade kämpar för imperialistisk överhöghet i Afghanistan – inte för demorkatiska rättigheter och jämlikhet. Med imperialismens grepp intakt över Afghanistan kommer alltid en snara att dras åt kring dem som vill se verklig frigörelse från såväl imperialism som inhemska diktatorer.

Samtidigt som vi motsätter oss USA:s krigståg i Afghanistan, och erkänner afghanernas motstånd mot det som fullständigt legitimt, så har vi litet till övers för talibanerna och närbesläktade krafter. Talibanerna är reaktionära förtryckare som vill låsa in kvinnorna i hemmet och förvägra dem rätten att delta som jämlikar i samhället. De är heller inga vänner av progressiva socialistiska idéer, och det finns flera exempel på när talibaner mördat och förföljt kommunister. Vårt stöd till motståndet mot USA kan därför inte vara annat än kritiskt. Vi stödjer alla handlingar som försvagar USA:s grepp, samtidigt som vi måste betona vikten av att socialistiska krafter ställer sig i spetsen för detta motstånd. Vår solidaritet är därför i första hand en solidaritet med de arbetare, bönder, kvinnor och ungdomar som vill se ett Afghanistan fritt från imperialistiskt förtryck. Det är dessa folkliga krafter som måste ta sig ann utmaningen att kasta ut USA-imperialismen ur landet.

Gunnar

Annonser
Det här inlägget postades i Anti-borgerligt, Antiimperialism, Mellanöstern. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s