Ur nr.2/2009: Sverigedemokraterna: samma gamla rasism under kostymerna

Sverigedemokraterna växer. Delvis kan de göra det genom att attrahera den rasistiska och nationalistiska opinionen, men det beror också på att man försökt framställa sig som ofarliga, och inte alls rasistiska. Partiets kampanj mot muslimer, och de ständiga hänvisningarna till invandringen som orsaken till allt ont vittnar om hur det faktiskt ligger till. REVOLUTION kommer att kampanja mot Sverigedemokraterna och avslöja deras rasistiska lögner under våren i arbetet med Nätverket Mot Rasism. Vi kommer också att skriva återkommande om Sverigedemokraternas rasism. I detta nummer börjar vi med att berätta kort om partiets historiska bakgrund!  

En kort historik
Sverigedemokraterna grundades i Stockholm 1988 av medlemmar ur högerextrema grupper såsom BSS (Bevara Sverige Svenskt), Nordiska Rikspartiet och Nysvenska rörelsen.  Redan 1987 hade man provat att bilda ett liknande parti med namnet Sverigepartiet, men eftersom detta inte hade lyckats så gjorde man ett nytt försök. Den 6 februari 1988 enades man alltså om att starta Sverigedemokraterna. Man hade hämtat mycket inspiration från bland annat franska Front National. Loggan hämtade man i från engelska National Front.

Anledningen till att Sverigedemokraterna startades var skilda åsikter om arbetssättet inom BSS, som bestod av olika högerextrema grupper. Vissa valde den militanta vägen medan andra tvättade öronen och bytte ut bombarjackan mot slips och kavaj. Men partiet var fortfarande bråkigt, och det dröjde fram till 1995 innan man tvättade sig ”på riktigt”. 1994 års val blev en besvikelse för partiet, främst på grund av konkurrensen från det populistiska och främlingsfientliga Ny Demokrati. 1995 valde man en ny partiledare, den före detta centerpartisten Mikael Jansson. I och med det så städade man upp partiet. Man försökte tvätta bort den synliga extremismen och försökte i stället bygga upp en folklig bild av partiet. Valet 1998 blev en framgång för partiet och man fick 8 kommunala mandat.

År 2000 valdes Jimmie Åkesson till ordförande för Sverigedemokraternas ungdomsförbund. Han var deras första ordförande utan anknytning till extremhögern. 2001 drabbades partiet av inbördes konflikter, och det slutade med att Tor Paulsson blev utesluten ur partiet. Med hjälp av lite annat folk från SD startade han Nationaldemokraterna – ND. Flera medlemmar i SD som hade tröttnat på SD:s politik hoppade av och gick med i ND istället. 2002 fick man tillökning av bland andra ex-moderaten Sten Andersson, som hävdade att partiet var fritt från högerextrema element och att om någon sådant skulle upptäckas så skulle han hoppa av. Trots att flera fall av högerextremism sedan upptäcktes valde han att sitta kvar. Valet det året gick bra, partiet fick hela 49 kommunala mandat.

Åren gick och partiet fortsatte sin bana, lite bråkigt som alltid, med flera incidenter. Bland annat ertappades en av deras lokalpolitiker med att ha ringt in till en lokalradiostation och uttryckt sig grovt rasistiskt.  En avhoppade vittnar om ett parti som var toppstyrt och instängt.

2005 valdes Jimmie Åkesson in som parti ledare för partiet och med en valbudget på 10 miljoner rustade man sig inför valet 2006. Man städade partiet en gång till, bytte den gamla loggan mot en oskyldig blåsippa. Man satsade på riksdagen även i detta val, men fick nöja sig med 2.93% av rösterna. Däremot vann man mandat i nära hälften av Sveriges kommuner. Framgången ger även SD partistöd, så inför det kommande EU-parlamentsvalet och riksdagsvalet kan vi vänta oss massiva PR-kampanjer.

Annonser
Det här inlägget postades i Antirasism. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s