Sopgubbarna i vild strejk

Stockholms sophämtare befinner sig sedan fredag morgon i en så kallad vild strejk. Att strejken är vild innebär att den inte är godkänd av fackpamparna i LO-förbundet Transport, som alltså vägrat att backa upp de medlemmar som betalar pamparnas feta löner med sina höga avgifter. LO-byråkraternas ynkliga ursäkt är att strejken är olaglig, eftersom den enligt borgarna och deras arbetarfientliga lagar är ”samhällsfarlig”. På sin hemsida predikar Transport-ledningen för arbetarna att en ”vild strejk inte är lösningen”, och man tar i tydliga ordalag avstånd från strejken.

Vilka patetiska knähundar till ledare den svenska arbetarklassen har! REVOLUTION Stockholm menar tvärtemot dessa kompromissmakare att strejker visst är en del av lösningen på den arbetande befolkningens problem och att frågan om den är ”vild” eller inte mer är av teknisk natur och därmed av underordnad betydelse. Arbetare måste naturligtvis vara beredda att ta strid för sina intressen oavsett om våra chefer och deras lakejer till politiker anser att det är olagligt eller inte.

Om vi går över till strejkens orsaker så förstår vi att sopgubbarna knappast hade något annat val än att gå ut i strejk, med eller utan sina småpåvar till byråkrater. Bakgrunden är att Liselotte Lööf AB, ett av de ledande företagen inom branschen, har tecknat ett nytt avtal med Stockholms stad i vilket man frångått gällande kollektivavtal. För sopgubbarna kommer det nya avtalet, som deras chefer förhandlat fram med borgarna i stadshuset, att innebära lönesänkningar på flera tusen i månaden samtidigt som de kommer att tvingas jobba några timmar extra varje dag för att tjäna ihop sin kraftigt sänkta lön.

Detta värdelösa avtal, som visar vad upphandlingssystemet leder till,  har naturligtvis sopåkarna vägrat acceptera. Vad som är glädjande är att det inte bara att anställda på Liselotte Lööf AB som nu strejkar; deras kollegor på andra företag, som Ragnsells, har även de lagt ned arbetet trots att de inte direkt berörs av det nya avtalet. Ragnsells har hotat säga upp samtliga sina sopgubbar om de inte avbryter sin solidaritetsstrejk, vilket vittnar om kampvilligheten både hos både arbetarna och hos deras chefer.

De strejkande tjänar visserligen ganska bra i dagsläget (ofta över 30 000 kr i månaden) men samtidigt är jobbet väldigt slitsamt. Det är få sopåkare som inte förtidspensioneras eller byter jobb p.g.a. skador eller slitage som de ådragit sig på jobbet. Det beräknas att en sopgubbe måste kånka på mellan sex och åtta ton sopor varje dag. Som revolutionärer kan vi inte låta bli att stödja arbetares kamp bara för att de redan kämpat till sig ganska bra löner och arbetsvillkor, utan vi måste kräva att de och alla andra arbetare får det ännu bättre på chefernas bekostnad.

Sopgubbarna är onekligen modiga som strejkar utan uppbackning från facket. De kommer troligtvis inte att få ta del av strejkkassan och måste alltså ta av sparpengarna eller låna för att kampen ska kunna gå vidare.

Sopåkarna borde inte sluta strejka förrän de fått igenom samtliga av sina krav. LO-pamparna kommer säkerligen att försöka kompromissa bort deras intressen, men om arbetarklassen ska flytta fram sina positioner är det kamp till sista blodsdroppen som gäller och klassamarbete måste bannlysas från arbetarrörelsen. I strejken får arbetare en chans att visa vilka det är som bedriver det verkliga arbetet i samhället; det är en chans att visa arbetarklassens potentiella styrka. Sopåkarnas strejk kommer mycket snart att leda till allvarliga konsekvenser i samhället. I nuläget hämtar man bara sopor från vårdhem och sjukhus. I ett sådant här läge är det viktigt att genomskåda den borgerliga propaganda som alltid riktas mot alla strejker. Skulden för eventuella problem som uppstår i samhället på grund av strejken måste helt läggas på de giriga arbetsköparna, och lösningen är en seger för strejken.

För socialister är det en plikt att stödja sopgubbarna. På måndag bör samtliga bege sig ut till Högdalens industriområde, där sopgubbarna samlas med sina bilar, för att uttrycka vår solidaritet med de strejkande och vi bör också samla in pengar för att finansiera strejkens fortsättning. Vi måste på alla sätt stödja de strejkande vid demonstrationer och protester. Om företaget går vidare med sina planer på att anlita strejkbrytare så måste vi argumentera för att arbetarna ockuperar sina bilar och sina återvinningscentraler och naturligtvis bör vi understödja sådana åtgärder med alla medel vi har till vårt förfogande. Arbetare inom andra sektorer bör samtidigt gå ut i solidaritetsstrejk och naturligtvis passa på att samtidigt ställa lite egna krav på sina chefer och varför inte på politikerna också när man ändå är i farten. FRA-lagen har ju till exempel varit illa omtyckt på sistone. Av ledarna för de partier som säger sig företräda arbetarklassen borde vi dessutom kräva att de i riksdagen tar strid för kämpande arbetare som t.ex. sopgubbarna.

Och varför inte kräva att de arbetare över hela landet som blivit av med eller riskerar att bli av med jobben får behålla sina anställningar? Om sopgubbarna ställer upp för andra arbetare så kommer andra arbetare att ställa upp för sopgubbarna. Kapitalisterna, deras politiker och snutar kommer nog inte att vara så kaxiga när hela landet står stilla. Pengarna för att finansiera våra jobb kan tas från de räddningspaket som ges till banker och företag nu när de under kristider blivit lite mindre vinstgivande. Räcker inte det så får man väl gräva lite i ägarnas privata fickor som är välfyllda efter åratal av rekordvinster och bonusar.

Seger åt sopgubbarna! Länge leve strejkerna!

Annonser
Det här inlägget postades i Arbetarkamp, Stöduttalanden. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s