Recension: Einsteins fru av Liv Strömquist

Liv Strömquist är en av Sveriges roligaste serietecknare. Till vardags hör vi henne i vad som förmodligen är det bästa radioprogrammet just nu — Pang Prego i P3. Hennes förra album, 100 procent fett, kom ut 2005, och nu finns, sedan ett par månader, Einsteins fru på bokdiskarna. Titelserien handlar om Mileva Maric, Albert Einsteins första fru. Maric var en begåvad, serbisk matematiker som studerade tillsammans med Einstein, och det var tillsammans med henne han bedrev den forskning som ledde fram till relativitetsteorins uppkomst. När äktenskapet sedan, som Strömquist beskriver det, ”gick åt helvete”, försvann dock Marics bidrag från forskningskanon, och hon lämnades ensam att ta hand om barnen medan Einstein gifte om sig och nådde internationell berömmelse på egen hand.

Just den berättelsen säger något om Liv Strömquists favoritämnen: kvinnoförtryck och klassamhället. Alltid med glimten i ögat, en osviklig känsla för populärkultur och klockren komisk tajming, avhandlar hon ämnen som hur Marx var som privatperson (sexist), hur det var att vara gift med Stalin (fruktansvärt — Stalins fru begick till slut självmord), och hur teveprogrammet ”Vänner” format och förstört en hel generations förväntningar på förhållanden.

I vissa serier behandlas en kvinnlig amerikansk anarkists liv, i andra Cornelis Vreeswijks hatbrott, och i åter andra klyschiga rasistfördomar i Göta Kanal 2, men siktet är alltså alltid inställt på klassamhället och patriarkatet. Varför älskar manliga filmkritiker ”naturliga”, sköna lantisflickor som strippar vid någon fjällbäck och har en otvungen dialekt? Varför är grejen med Beatles-fans hat mot Yoko Ono? Och om kärnfamiljen är så jävla fet, varför behövs det då en norm propagandaapparat för att upprätthålla den?

Liv Strömquist har läst historien med blick för klass- och kvinnoförtryck. Hon har funnit att kapitalismen förmodligen inte skulle bli så mycket bättre om det var kvinnor som styrde i de multinationella företagen istället för män, hon har funnit att kärnfamiljen inte är så ”naturlig” som borgarna vill få oss att tro, och hon har funnit att ”alla gränser ska upplösas och proletärer i alla länder ska förenas och yada yada”.

Medan Martin Kellermans ”Rocky” fortsätter att gå ned sig i småborgerlig Söderromantik, Mats Jonsson bara verkar bry sig om melankoliska barndomsskildringar och resten av Galago (för att vara krass) softar runt i världsfrånvända drömscenarior är det till Liv Strömquist Sveriges serieälskare vänder sig för fullträff på fullträff. Det är skrattframkallande samhällskritik. Det är guldmaterial där inga heliga kor skonas. Det är obligatorisk läsning.

S.

Liv Strömquists hemsida: http://www.rikedomen.se

Annonser
Det här inlägget postades i Humor, Kultur. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Recension: Einsteins fru av Liv Strömquist

  1. per skriver:

    Herregud snacka om kejsarens nya kläder! Bruden tecknar ju som en kratta.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s