Israels moraliska och politisk nederlag i Gaza måste följas av kamp för att isolera apartheidstaten!

gaza-terror

Efter 22 dagar med en terrorkrigföring som bara kan beskrivas som hjärtlöst barbarisk beslutade sig Israel för att dra sig tillbaka vid slutet av förra veckan. Hittills har Israels ”krig” mot Hamas och palestinierna resulterat 1 400 mördade och över 5 500 skadade, många invalidiserade för livet.

Israel har också bombat sönder:

– 20 000 hem (vilket gjort 100 000 bostadslösa)
– förstört 8 sjukhus
– raserat stora delar av det islamska universitetet i Gaza
– samt förstört ett stort antal skolor, mat- och medborgarcentran

Att kriget inte bara var ett krig riktat mot Hamas, utan också ett krig för att försvaga och demoralisera det palestinska folket, står klart för alla som inte sluter sina ögon. Kriget har varit en del av Israels långsiktigt folkmordsinriktade strategi gentemot palestinierna. Den israeliska härskande kapitalistklassen avser aldrig att ge palestinierna någon egen livskraftig stat vid sidan om den israeliska. Israel har återkommande genomfört liknande angrepp de senaste årtiondena för att trötta ut palestinierna och passivisera dess motstånd mot ockupationen.

Omfattningen av detta angrepp är dock även i historisk bemärkelse anmärkningsvärd i all sin brutalitet. Bomberna mot FN-skolan, som mördade över 40 civila, och utplånandet av hela familjer i överlagda anfall, som i flera fall följts upp av repression mot tillskyndande ambulanspersonal, har rört upp en storm av protester mot Israel världen över. Israel har dessutom fortsatt att använda sig av barbariska stridsmetoder mot det försvarslösa palestinska folket. Fosforbomber användes redan i kriget mot Hisbollah 2006. Då hade amerikanerna redan använt det mot civilbefolkningen i irakiska Falluja 2005. Trots den omfattande kritiken mot användandet av detta stridsmedel, som har effekten att det vita fosforet då det kommer i kontakt med huden fortsätter att brinna ned genom skinn och muskler till skelettet, har varit israelisk praxis i hela Gazaremsan enligt en rapport från Amnesty International. I Dagens Nyheter berättar en palestinsk läkare om skadorna av detta:

– Djupa brännsår, i många fall ända in till skelettet, som inte slutade brinna på flera dygn, trots att vi försökte ta bort all brännskadad vävnad. Infektioner utvecklades mycket snabbt, och i flera fall steg det upp rök eller eldsflammor ur såren när vi tog bort bandagen. 

Israel har också använt Dimebomber, som skickar ut mycket små metallfibrer i blodomloppet som river sönder inre organ.

Ett nederlag för Israel
Trots Israels militära överlägsenhet, och den massiva förstörelsen på Gaza, står det ändå klart att det moraliska och politiska nederlaget är deras. Gazaborna har härdat ut till ett förskräckligt pris, men raketbeskjutningen från Hamas och andra motståndgrupper upphörde aldrig och Israel drog sig i slutändan för att gå in i de riktigt tätbefolkade områdena i Gaza City, Rafah eller Khan Yunus. De hade inte råd att förlora några större antal trupper i detta fega rasistiska krig. En konsekvens är att Israel nu är mer avskytt än på länge. Den borgerliga sionistiska propagandan om ”Mellanösterns enda demokrati som försvarar sig mot fientliga araber i de omkringliggande länderna” har allvarligt skadats. En hel värld har återigen fått bevittna den mest aggressiva staten i Mellanöstern slå till mot en folk utan armé. Och den israeliska apartheidstatens underhuggare Mahmoud Abbas på Västbanken, som Israel gärna vill se som palestinsk ledare på både Västbanken och Gaza, har efter sitt samarbete med Israel antagligen förlorat återstodden av det lilla stöd han åtnjöt.

Israel förlorade också mediakriget, trots att de stora mediakanalerna domineras av USA och Israel-vänliga intressen. I hela världen har krigets verkliga karaktär ändå skinit igenom. Att så skedde berodde dels på att Al-Jazeera, en kanal med stora spridning i inte minst Mellanöstern, lät filmkamerorna rulla inne i Gaza, något som andra kanaler drog sig för. Men minst lika viktigt har det varit med protesterna och de envetna försöken att bryta mediablockaden från de palestinier som befinner sig i diasporan. I USA självt har hundratals snabbt växande bloggar berättat om krigets sanning och postat länkar till YouTube-klipp som visat konsekvenserna av det israeliska ”försvarskriget”.

Solidaritetsrörelsen har visat kraft!
Demonstrationerna, som vid höjdpunkten runt den 9:nde till den 10:nde januari samlade mer än 11 miljoner på gatorna världen om, har också bidragit till Israels nederlag. I Europa utgjordes den i dominerande utsträckning utav den progressiva ungdomen, invandrade arbetare och delar av arbetarrörelsen. Den revolutionärt inriktade vänstern fanns också på plats på flera håll. De omfattande protesterna har bidragit till att skrämma imperialisterna när de såg att deras lydregimer i de omkringliggande arabstaterna började skakas av den folkliga ilskan mot deras delaktighet i Israels grymheter – detta har otvivelaktigt bidragit till att de blev mer angelägna om att Israel skulle avbryta anfallen.

Inte minst Hosni Mubarak, USA:s och Israels förtrogne egyptiske diktator, började få kalla fötter och tryckte på för ett eldupphör. Då hans militära styrkor stängt gränsen för de tusentals palestinier som försökte lämna infernot på Gaza blev svaret militanta demonstrationer på en mängd platser i hela landet. Solidariteten med palestinierna från den egyptiska arbetarklassen är stark, och hatet mot Mubarak omfattande. Följdaktligen började många ledande politiker i USA och EU tala om vikten av ett eldupphör. Även den israeliske krigsförbrytaren Tzipi Livni började i slutändan argumentera för en vapenvila, och erkände uttryckligen att den var nödvändig för att upprätthålla Israels status i ”världsopinionen”.

Solidaritetsrörelsens aktioner måste fortsätta!
Den s.k. vapenvilan har dock inte upprätthållits. Kanonbeskjutning från israeliska militärfartyg har rapporterats under den gångna veckan. Blockaden, som tillsammans med kriget skapat en omfattande humanitär kris i Gaza, fortsätter. Israel har också sagt att de ska besvara varje angrepp med dubbel kraft. Och även om den israeliska offensiven för denna gång avtagit, så består ju ockupationen. Om vapenvilan, som alltså inte är någon fullständig sådan, fortsätter så är det antagligen bara en fråga om en paus för Israel. Solidaritetsrörelsens aktiviteter för Gaza får därför inte tystna. Tvärtom måste våra ansträngningar intensifieras. Här och nu krävs ett arbete för att undsätta de drabbade med humanitärt stöd.

De borgerliga politiker som nu söker en ”lösning” har inga alternativ som solidaritetsrörelsen kan stödja. Den ”fredsplan” som nu håller på att diskuteras på olika håll syftar till att uppnå det som Israel inte uppnådde på slagfältet. Hamas utestängs konsekvent från alla förhandlingar. De förblir terroriststämplade av USA och EU (samtidigt som handeln med den israeliska staten fortgår!). Återuppbyggnaden av Gaza ska, om de får som de vill, ske under israelisk och palestinska myndighetens (Mahmoud Abbas) övervakning. Det handlar så klart om samma utpressningspolitik som tidigare, och Hamas har helt korrekt avfärdat sådana villkor. Dess företrädare har också pekat på att bistånd förmedlat genom palestinska myndigheten skulle riskera att undermineras av den utbredda korruptionen som råder inom denna.

En fredslösning som utestänger det palestinska folkets demokratiskt legitima representanter (Hamas), och som dessutom syftar till att även fortsättningsvis permanenta palestiniernas underordning, förändrar inget av verklig betydelse. Gaza skulle fortsätta vara ett öppet fängelse för dess folk, och ett enkelt byte för framtida israeliska angrepp. Dess folk skulle även fortsättningsvis förvägras sina rättigheter, såsom rätten att återvända till de av Israel ockuperade områdena.

REVOLUTION kommer att fortsätta solidaritetsarbetet med palestinierna. I alla de länder där vi finns har vi deltagit i demonstrationerna. Här i Stockholm deltar vi aktivt i nätverket Gaza Solidaritet, som samlat till demonstrationer och protester under de tre senaste veckorna. Inom sådana samarbeten kämpar vi nu för:

– En massiv bojkott av israeliska varor.
– Kräv av arbetarrörelsens ledare att de agerar! Arbetarklassens massorganisationer borde involveras i bojkotten och bli dess spjutspets. Arbetare borde vägra att beblanda sig med israeliska varor, blockera transporter osv.
– Företag och andra institutioner som handlar med Israel borde brännmärkas och pekas ut offentligt av solidaritetsrörelsen.
– Insamlingar för återuppbyggnad borde anordnas, oavsett om uppbyggnaden sker med Hamas deltagande eller inte.
– Blockaden borde brytas och Gazas gränser mot Egypten och Israel borde öppnas.
– För en internationell solidaritetskampanj som isolerar Israel som apartheidstat. Handeln med Israel måste stoppas, varje kommersiellt utbyte med Israel måste stoppas. Slå en järnring av förakt och isolering runt sionisterna.
– Samtidigt måste solidaritetsrörelsen visa stöd för alla progressiva krafter inom Israel som solidariserar sig med det palestinska folkets kamp för frihet.

Gunnar Westin

Annonser
Det här inlägget postades i Antiimperialism, Internationell kamp, Mellanöstern. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s