Seger åt Gazas motstånd!

hpim4841
Demonstration i Stockholm, Sergels torg, i solidaritet med Gaza – 4 jan 2009.

Israels barbariska krig mot Gaza måste stoppas. Solidaritet med det palestinska folket och med motståndet mot den israeliska invasionen är en kommunistisk plikt.

Den israeliska invasionen av Gaza markerar en allvarlig upptrappning i Israels offensiv. Situationen på Gazaremsan efter 10 dagar av bombningar är redan fruktansvärd. Redan innan invasionen i lördags hade israeliska flygplansbombningar över det tätbefolkade Gaza City resulterat i över 430 döda och mer än 2 200 skadade. Med markinvasionen stiger dödssiffrorna snabbt och är redan uppe i 531, varav åtminstone 87 rapporteras vara barn. Men siffrorna är antagligen i ordentlig underkant. Hur många fler ligger inte begravda under rasmassorna efter Israels otaliga bomber under den senaste veckan? Och när det här är skrivet är siffrorna redan föråldrade.

Medier rapporterar om ett humanitärt helvete i Gaza. Överfulla sjukhus där lik staplas på varandra, där läkare tvingas amputera kroppsdelar på skadade utan att kunna ge dessa bedövning och omänskliga arbetsförhållanden för hjälparbetare som knappt sover mellan arbetspassen. Mördade barn, kvinnor, gamla. Lemlästade för att de råkat vara på fel plats, råkat hamna i vägen för splittret från någon av det israeliska flygvapnets ”högprecisionsraketer”. Till detta kommer den avstängda elektriciteten och de kalla minusgrader på nätterna – sömnlösa nätter som präglas av bomber och kulsprutesmatter i de civila bostadsområdena. Matlager som snabbt tar slut och en begynnande svältkatastrof. Inget vatten i kranarna. Och samtidigt – rapporter om att Israel förhindrar hjälpsändingar och stoppar krigskirurger från att komma till sjukhusen. Raketattacker mot ambulanser som försöker undsätta skadade. Och lägg till allt detta bomberna mot moskéer, bostadshus, statliga byggnader, tv- och radiostationer. De sistnämnda angrips för att skapa mediaskugga. Så att omvärlden inte ska se vad som pågår.

I ett SMS får jag i detta nu följande meddelande:

Detta starka rop kommer från Mads Gilbert, den norske läkare som hjälper till vid sjukhus i Gaza: ”De bombade den centrala grönsaksmarknaden i Gaza City för två timmar sedan. 80 skadade, 20 dödade, alla kom hit till Shifa. Hades! Vi vadar i död, blod och amputationer. Massa barn. Gravida kvinnor. Jag har aldrig upplevt något så fruktansvärt. Nu hör vi tanks. Berätta vidare, skicka vidare, ropa det vidare. GÖR NÅGOT! GÖR MER! Vi lever i historieböckerna nu, allihop! Mads G. 

Mot bakgrunden av terrorn och slakten visar de borgerliga ledarna i Väst åter sitt verkliga ansikte. Bakom de vackra orden om fred och humanitet vägrar de flesta att ta ställning mot den israeliska terrorn. USA blockerar även den mildaste kritiken i FN. Tyskland kallar Israels anfall för ett ”defensivt” krig. Bara brutaliteten och ensidigheten i slaktandet har fått en del regeringar, såsom den engelska, att gå från att inte uttala sig om Israels ansvar till att uppmana till vapenvila. Men inget händer och inget görs på allvar från dessa regeringars sida. Humanitära hjälpsändingar är det bästa dem förmår. De samarbetar alla mer eller mindre med Israel. De handlar med Israel, de säljer vapen till Israel. Och de tjänar stora pengar på detta. Såväl den amerikanska som den europeiska imperialismen är väl medveten om att Israel måste stödjas – som en garanti för västmakternas ekonomiska och politiska intressen i det av ockupationer och krig härjade Mellanöstern.

För revolutionära kommunister är solidariteten med Gaza och palestinierna en självklarhet. Vi motsätter oss apartheidstaten Israel – vi vill se dess krossande. Israel är en rasistisk stat som bygger på ockupation och nykolonialism. Den är en fiende till alla förtryckta i Mellanöstern och i världen. Israel försöker enträget att framställa sitt nuvarande krig som en akt av självförsvar mot Hamas raketer. Det är en lögn. De undviker att berätta sanningen om den föregående vapenvilan. Under denna skärpte Israel systematiskt blockaden av Gaza (istället för att underlätta införseln av varor som man givetvis sa sig vilja). Man fortsatte också att bomba ”strategiska mål” och dödade under ”vapenvilan” sammanlagt 24 palestinier. Under samma period dödades inte en enda israel och Hamas agerade med kraft för att stoppa alla raketbeskjutningar. Men till vilken nytta? Vapenvilan var ensidig. Ockupationen och förtrycket bestod.

En sak är säker: Förtrycket av palestinierna kommer inte att lösa sig med ytterligare en vapenvila. Bara ett upphörande av ockupationen kan leda till en varaktig fred. Men ockupationen kan inte stoppas utan ett revolutionärt krig. Den som inte inser detta bedrar sig själv och andra. Den fromma förhoppningen om en tvåstatslösning har för länge sedan visat sig vara en småborgerligt färgad from illussion. Israel, en expansionistisk bosättarstat byggd på en rasistisk grund,  kommer aldrig att acceptera en jämlik plats bredvid en palestinsk stat. Bara ett revolutionärt krig mot Israel, som resulterar i krossandet av denna stat och som leder till upprättandet av en sekulär binationell stat för och av de arbetande och förtryckta i Palestina och Israel – bara detta kan kan leda till ett slut på förtrycket och ockupationen. Det är idag ett avlägset mål, men kampen för en sådan lösning är mer påkallad än någonsin.

Idag måste vi alla ställa oss ovillkorligt solidariska med de krafter som gör motstånd mot Israels invasion. Vi må ha mycket att säga om Hamas islamistiska politik (vi vet att den i slutändan är en återvändsgränd för det palestinska folket), men idag är vi för dess milis seger i kampen om gatorna i Gaza City. Vi tvekar inte att säga att vi välkomnar varje död israelisk soldat, varje sprängd pansarvagn och schaktmaskin. Israels trupper måste slås tillbaka med kraft. Ett nederlag för Israel skulle vara en seger för alla förtryckta – inte bara i Palestina utan i hela världen. Det skulle vara ett bakslag för Israel och dess förmyndare, den amerikanska imperialismen.

lördag demonstreras det återigen i hela världen mot Israel. I Stockholm ordnar det nybildade nätverket Gazasolidaritet en demonstration som tar sikte på israeliska ambassaden. Det blir samling kl.13 på Sergels torg. Med andra ord – vi har en vecka på oss att sprida ordet och se till att så många som möjligt samlas för att visa sin solidaritet med ett av världens mest förtryckta och hunsade folk, ett folk som dock vägrar att ge upp och som hela tiden producerar nya kämpar i kampen för frihet mot Israels sionistiska förtryck. Intifadan visar vägen!

Gunnar Westin

Annonser
Det här inlägget postades i Antiimperialism, Internationell kamp, Krönika. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s