Rapport: REVOLUTION i protesternas och strejkernas Italien

italy-protest-404_672955a

Kamrater i brittiska REVOLUTION deltar just nu i en solidaritetsdelegation som rest till Italien för att delta i protesterna mot regeringen Berlusconis nedskärningar och nyliberala angrepp mot utbildningssystemet. Det är alltså inte bara Grekland som just nu skakas av omfattande protester. Här är deras intryck från den protestvåg som på italienska kallas för ”onda anomala” — den avvikande vågen, eller monstervågen.

Demonstrationsrapport från Rom, 12 december 2008

Idag var det generalstrejk och enorma demonstrationer i Italien mot president Berlusconis nedskärningar och privatiseringar inom utbildningssystemet. Kamrater ur brittiska sektionen av REVOLUTION delog i protesterna som en del i en internationell solidaritetsdelegation.

Kvällen innan demonstrationen hade vi förberett en stor, röd banderoll med texten: ”Solidaritet från brittiska arbetare och studenter! Länge leve protestvågen! Ned med Berlusconi!” De italienska studenterna tyckte att vår banderoll var ”bella”, och detta satte tonen för den solidaritet som skulle följa under demonstrationen.

Vi satte igång vid tiotiden på morgonen, och samlades vid entrén till den ockuperade fysikfakulteten vid Romuniversitetet La Sapienza, där vi också bor. Vi delade ut flygblad där syftet med vårt besök förklaras — att visa vårt stöd och uppmana till organiserandet av en internationell studentkonferens för att sprida den italienska rörelsens radikalism över hela Europa.

Tyvärr regnade det under större delen av dagen, men vi blev inte på sämre humör för det, utan drog igång sånger och slagord i vårt block. Snart lärde vi oss också italienska slagord, och de slagord vi hade med oss från de brittiska demonstrationerna mot den ekonomiska krisens konsekvenser gjorde succé: ”they say cut back, we say fight back” (de säger skär ned, vi säger kämpa emot), och ”one solution — revolution!”

Många demonstranter kom fram för att prata med oss och tacka oss för att vi deltog i demonstrationerna. Många höll också med om vår uppmaning till en internationell studentkonferens, för att samordna motståndet mot de nyliberala angreppen på utbildningssystemet. Kvällen innan demonstrationen träffade vi studenter vid La Sapeinza som instämde i att det behövs ett revolutionärt parti — ett krav vi också lyfte fram i vår propaganda.

Demonstrationen var grym. Gatorna fylldes av ljudbilar, dans, och ett hav av röda flaggor med symbolen för ”monstervågen”. Vi marscherade genom Rom, förbi vackra stadsdelar och det imponerande Colosseum.

En vänligt inställd student frågade om vi ville tala när demonstrationen slutligen samlades utanför utbildningsdepartementet, där också beväpnade poliser syntes överallt. Simon, REVO-medlem och student vid Westminsters universitet, talade om hur nedskärningar inom utbildningssektorn är ett globalt problem, och uttryckte vår solidaritet med den italienska kampen. Han möttes av stora applåder från de församlade studenterna och arbetarna. Simons maning till att organisera ett alleuropeiskt möte i Italien mötte också det positivt gensvar från demonstranterna.

Vi diskuterade vidare med några elever, och utbytte kontaktuppgifter, innan det var dags att införskaffa lite pizza. Vi drog till närmaste tunnelbanestation medan ljudbilarna började pumpa Beatles och andra klassiker. Det var härlig stämning, och demonstrationen kändes framgångsrik trots det tråkiga vädret. Vi tog avsked av studenterna efter att de hade lärt oss texten till ”Bella Ciao”, den klassiska, italienska protestsången.

Flygbladet som kamraterna delar ut:
 
Låt ”monstervågen” av protester svepa över hela Europa!

Vi brittiska ungdomar och arbetare vill uttrycka vår solidaritet med protesterna i Italien. De senaste månadernas protester i Italien är en källa till inspiration för alla i Europa som står inför recessionen och de liknande kampsituationer den kommer att ge upphov till.

Både höger- och ”vänster”-regeringar i Italien, Frankrike, Tyskland och Storbritannien spenderar miljarder på att lösa ut bankerna, samtidigt som de säljer ut utbildningssystemen och hela den offentliga sektorn till de parasitära företag som är skyldiga till krisen från första början. Den italienska rörelsen har lyft parollen ”Vi tänker inte betala för er kris”. Denna paroll måste lyftas fram i alla arbetar- och studentdemonstrationer i Europa.

Kampen har redan börjat i Tyskland och Frankrike. I förra månaden gick 100 000 tyska elever i mer än fyrtio städer ut i protester mot de nyliberala angreppen på utbildningssektorn, och ockuperade också skolor och universitet.

I Frankrike har mer än 250 000 demonstrerat mot nedskärningarna inom skolan, och lärarnas fackförbund har strejkat. Strejkhot har kommit också från järnvägsarbetare. Protester mot EU:s privatiseringsplaner för skolan, Bolognadeklarationen, hölls den 22 oktober, 13 november och 20 november.

Också den brittiska skolan står inför angrepp. Marknads-”reformer” har redan drivits igenom, av Labour såväl som Tories. Många studenter dras med enorma lån. Men vår officiella studentkår underordnar sig regeringen och vill inte kämpa för avskaffandet av universitetsavgifter, gratis boende för studenter, studiestöd och så vidare. Vi menar att vi måste följa de italienska, spanska och franska kamraternas exempel. Det är därför vi är här.

För att protestvågen ska sprida sig genom hela Europa och samordnas med arbetarprotester mot massarbetslösheten krävs internationell solidaritet, nätverkande och organisation. För att uppnå detta föreslår vi samlandet av en alleuropeisk konferens med målet att upprätta en internationell samordning av kampen. Om den italienska rörelsen tog ett sådant initiativ skulle de få ett massivt gensvar från studentrörelsen i hela Europa.

Den italienska proteströrelsen visar vad som händer när universitetsstuderande och skolelever förenas med den organiserade arbetarklassen. Det var exakt en sådan enhet som ledde till att den franska rörelsen mot EU-konstitutionen var så framgångsrik för två år sedan.

Den globala ekonomiska kris vi nu står inför är också en politisk kris. Ledarna för de traditionella arbetar- och vänsterpartierna har överallt gått över till att föra nyliberal politik. Detta har skapat en förtroendekris också för partier som ligger långt till vänster, som det italienska Rifondazione Comunista. Den politiken öppnade för Berlusconis framgångar.

Om vi ska lyckas stoppa angreppen på utbildningssektorn en gång för alla, och skapa en utbildning som är till för alla och grundad på våra behov, på kampen mot utsugning, rasism och sexism istället för på skapandet av profit, måste vi ha ett annat parti än de som finns idag. Inte ännu ett liberalt, socialdemokratiskt eller stalinistiskt parti. Vi behöver ett internationellt parti som tar störtandet av kapitalismen genom en socialistisk revolution som utgångspunkt, och som organiserar arbetare, ungdomar och studenter i gemensamt arbete för att uppnå detta.

Annonser
Det här inlägget postades i Anti-borgerligt, Internationell kamp, Rapport, Ungdomskamp. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s