Salem 2008: Grovt övergrepp från polisen mot demonstrationsfriheten

bild1

Polisen satte in kraftresurser och förvägrade antifascister rätten att demonstrera mot nazistmarschen i Salem. Sammanlagt förhindrades kanske så många som 500 demonstranter från att överhuvudtaget delta i den tillståndgivna manifestation som Nätverket mot Rasism (NMR) organiserade i Salem Centrum. Läs Revolutions rapport från gårdagen.

Varje år anordnar det nazistiska nätverket Info-14 en så kallad sorgemarsch i Salem. Man påstår då att det handlar om att hylla minnet av den unge nazisten Daniel Wretström, som dödades i ett ungdomsbråk år 2000, och för att protestera mot s.k. ”svenskfientligt” våld. Nazisterna utnyttjar detta för att bygga sin terrorrörelse och rekrytera bland dem som sväljer deras propaganda. De försöker göra gatuvåld mellan ungdomar till en rasfråga, för att på så sätt rekrytera till en rörelse som syftar till just att skapa raskrig.

Nazisternas demonstration i Salem försvarades i sedvanlig anda av en massiv polisnärvaro. I år togs dock ytterligare ett repressivt steg när man förhindrade Nätverket mot Rasism (NMR) från att genomföra sin planerade demonstration – genom att bryta det löfte som givits dagen innan om en demonstrationsrutt. Detta är en upptrappning från polisen som stötts av de borgerliga politiker i Salems kommun – vilka på DN:s debattsida argumenterat för att inskränka demonstrationsfriheten. Det fick effekt – men det drabbade enbart dem som kommit till Salem för att protestera mot nazisterna. Samtidigt som omkring 500 antifascister samlats i Salem stoppade polisen upp emot 300 kamrater på Rönninge station. Samtidigt stoppades buss- och tåg med antifascister. Tillresta demonstranter från Norge och Danmark omhändertogs och utvisades i stora grupper. Sammanlagt uppskattas omkring 500 ha hindrats från att utöva de demokratiska rättigheter som arbetarrörelsen tillkämpat sig historiskt.

Den värsta repressionen riktades mot dem som hade fastnat vid Rönninge station. När dessa omkring 300 försökte blockera perrongen i protest mot polisens mycket tydliga övergrepp utsattes de för batongslag och pepparsprej. Många pressades med våld in i ett tåg som sedan kördes till Sollentuna. Polisen hävdade samtidigt att ingen hade tvingats in i tåget, en lögn som avslöjades bland annat genom bilder i TV. Vi vill uttrycka vår solidaritet med de som utsattes vid stationen, och i synnerhet med dem som misshandlats av polis och omhändertagits.

När de 500 som hade lyckats ta sig till samlingen vid Salem C blivit varse om att kamraterna på Rönninge station hade förvägrats sin demonstrationsrätt – och blivit utsatta för omfattande repression – beslöt Nätverkets demonstrationsledning att de samlade antifascisterna skulle tåga till Rönninge station i protest. Så mycket tågande blev det emellertid inte; snuten organiserade en massiv avspärrning på vägen genom centrumet efter bara ett par hundra meter. Där blev vi stående och det beslöts att vi skulle blockera vägen.

En del av de tilltänkta talarna fanns på plats, och de protesterande bjöds under ett par timmar på politiska tal och musik. Under hela tillställningen informerades demonstranter om händelseutvecklingen och polisvåldet. Polisens roll fördömdes av talare efter talare. Här följer en kort sammanfattning av talens innehåll (vi kan inte göra alla tal rättvisa i och med att vi inte spelade in dem):

Anarkafeministerna från det kvinnoseparatistiska blocket talade om behovet av att förbinda kampen mot patriarkalt förtryck med den antirasistiska kampen, och framhöll bl.a. fascismens kvinnofientliga karaktär.

En aktivist från Ingen Människa Är Illegal talade om det omfattande förtrycket av flyktingar, om misstroendeförklarandet av flyktingars berättelser och erfarenheter, och om behovet av föra en internationalistisk kamp i en kapitalistisk värld där tillgången till mänskliga rättigheter är beroende av medborgarskapet, knutet till de borgerliga nationalstaterna.

Revolutions talare pekade på att extremhögerns internationella framgångar måste förstås som en del av kapitalisternas offensiv mot arbetarklassen, en offensiv som antar en aggressivare karaktär i och med den ekonomiska krisen. Talaren argumenterade också för behovet av att kämpa för ett revolutionärt socialistiskt alternativ och uppmanade till organisering för att bygga den antirasistiska rörelsen med revolutionära metoder.

En talare från Revolutionära Fronten fördömde i hårda ordalag polisens agerande mot hennes kamrater och uppmanade till kamp för att stoppa nazistmarschen. En kamrat i Ungsocialisterna berättade också om polisens brutalitet vid Rönninge station, efter att denne lyckligtvis undgått arrestering.

Sammantaget var stämningen upprörd, och när NMR:s konferencier drog igång slagord som ”Dagens polis skyddar morgondagens Hitler”, höjdes decibelnivån ordentligt. Samtidigt höll sig demonstranter lugna och konfronterade inte den massiva polisavspärrning som omgärdade de församlade. Vi var i ett uppenbart underläge i och med uppslittringen och den massiva polisnärvaron. Vid kl.15, då NMR:s tillståndsgivna manifestation var slut, beslöt sig ledningen för att förklara manifestationen/blockaden för upplöst, men manade samtidigt alla samlade att stanna kvar i Salem och visa civilkurage (efter att ha informerat om den massiva polisnärvaron).

Sammanfattningsvis var detta en mycket svår dag för den antirasistiska rörelsen. Polisens angrepp på våra möjligheter att ordna en samlad stark demonstration innebar att Nätverket fick improvisera sig fram. Revolution och Arbetarmakt anser att Nätverkets ledning i denna situation gjorde det bästa utifrån situationen. Det goda samarbetet i denna ledning, mellan aktivister från olika organisationer (däribland vår), och beslutsamheten hos dessa kamrater att göra det absolut bästa utifrån situationens förutsättningar, ledde till kloka beslut som gav oss alla en anledning att känna stolthet över vår gemensamma förmåga. Det bådar gott inför framtiden.

Det var dock inte alla som följde med för att tåga mot Rönninge. Kvar vid uppsamlingsplatsen ett par hundra meter bort stod Rättvisepartiet Socialisternas medlemmar, som bestämt sig att inte demonstrera utan att stanna kvar vid uppsamlingsplatsen. Under uppsamlingen delade de dessutom ut flygblad som manade folk till just detta, trots att det gick helt i strid med vad ledningen för Nätverket beslutat. Med tanke på den lilla skara som stannade kvar på den bistra uppsamlingsplatsen hade detta agerande uppenbarligen liten effekt på de aktivister som står utanför Rättvisepartiets partidisciplin. I slutändan bevisade NMR:s ledning – genom att genomföra en trots förhållandena lyckad protest vid Salem Centrum – att RS gjorde fel. Om de istället accepterat majoritetens vilja och fortsatt ta sitt ansvar som en del av demonstrationsledningen hade de kunnat bidra till att det blivit ännu bättre, med ännu fler deltagare! 

Om nazisternas samling ska vi inte säga mycket. Men deras antal fortsätter att minska. I år samlade dem enligt Expo knappt 700, och det var därmed det lägsta antalet för nazisterna hittills. Nazisternas marsch har för varje år som gått samlat färre och färre deltagare — ”svansen” av oorganiserade blir mindre, och kvar står den öppna, nazistiska kärnan. Under nazistmarschen syntes aktivister från Stoppa Nazismen – Aktivt Ickevåld (SNAIV), som modigt höll upp plakat med påminnelser om människor som mördats av den svenska nazirörelsen genom åren. Även om vi invänder mot den form av pacifism som SNAIV förespråkar som metod för att bygga rörelsen så var det uppenbarligen en lyckad protest, som också fick en del uppmärksamhet i media.

Under dagen samlades också aktivister från LO, Ung Vänster, SSU med flera reformistiska organisationer till en fredlig protest inne i Stockholm. Denna ”breda” protest, som försöker samla folk mot fascismen på basis av ett moraliskt fördömande av nazism i allmänhet, var alltså återigen mycket mindre än Nätverkets protest i det mycket mer svåråtkomliga Salem. 100-150 deltagare har rapporterasts. Vi vill återigen beklaga att den reformistiska rörelsen valde denna väg. Med deras stöd skulle protesterna i Salem kunna bli ännu större och det skulle bli svårare för polisen att inskränka demonstrationsrätten. Enskilda aktivister från Ung Vänster och SSU fanns med största säkerhet med i Salem. De borde ifrågasätta hur deras ledning resonerar, och hur man bäst tar kampen mot fascismen.

Vi i Revolution och Arbetarmakt delar så klart andra demonstranters frustration och ilska över polisens övergrepp på våra rättigheter och möjligheter att protestera mot nazisterna. Men vi känner oss samtidigt stärkta – vi gjorde tillsammans med andra kamrater i NMR vad vi kunde för att göra det bästa av situationen. Nu måste ilskan omsättas i fortsatt kamp. Nätverket har redan skickat ut pressmeddelanden mot polisens övergrepp. Nu följer utvärdering och diskussion om framtiden. Kampanjen inför Salem 2008 var mycket bra i många avseenden. Vi har varit en vagel i ögat på nazisterna, stuckit upp hakan och, viktigt, kommit ut mer bland arbetare och ungdomar i och med mer av utåtriktade torgmöten, skolbesök, med mera. Vi måste nu fortsätta att fördjupa samarbetet för att fortsätta bygga rörelsen inför kommande slag.

Kampen fortsätter — fascismen ska krossas!

bild22bild3bild4bild5

bild6bild7

Annonser
Det här inlägget postades i Antifascism, Rapport. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s