6 juni: Våldet och nazisternas propaganda

Som vanligt förlöpte 6 juni inte utan våldsamheter. Under veckorna inför nazisternas marsch ryktades det om att Svenska Motståndsrörelsen (SMR) hade planerat att att släppa lös fullskalig terror mot vänsteraktivister och ryktena sade även att Info14:s Fria Nationalister skulle skicka ut kampgrupper för att rensa Stockholms gator från oss ”rödingar”. Naturligtvis lät sig inga antifascister skrämmas av de våldsrunkande nassarna, och under helgen var det mest nazister som fick åka ambulans.



Utifrån rapporteringen av helgens våldsamheter är två saker värda att notera. För det första finns det en avgörande skillnad hos de attacker som genomfördes av nazister respektive antifascister. På T-centralen attackerade SMR ett tunnelbanetåg som visserligen innehöll en del antifascister (om än bara ett fåtal militanta sådana) men som till större delen bestod av vanliga resenärer, barnfamiljer och liknande. Skanderandes ”Adolf Hitler” kastade man projektiler mot passagerarna och slog urskiljningslöst omkring sig med tillhyggen. All heder till det lilla antal antifascister som höll tillbaka nassarna samtidigt som man satte vagnens många småbarn i säkerhet!

Förutom detta så attackerade nazisterna vid flera tillfällen under ”Folkets” Marsch fredliga demonstranter och journalister. Särskilt utsatta var just de grupper som mest öppet och konsekvent tar avstånd från våld, som t.ex. Stoppa Nazismen – Aktivt Ickevåld (SNAIV).

Jämfört med dessa vansinnesdåd framstår de militanta antifascisternas attacker mot nassar som välplanerade och professionellt genomförda. I Göteborg misshandlades ett stort antal nazister med diverse tillhyggen då de skulle kliva på bussen till Stockholm och i Fruängen rånades NSF på sin partikassa samtidigt som flera av deras bilar sattes i brand och närvarande NSF-aktivister fick sig en omgång. Angreppen framstår onekligen som ganska brutala, men de var riktade mot välkända nazister och inga utomstående kom till skada.

REVOLUTION deltog inte i någon av dessa attacker, men vi inser naturligtvis att bruk av våld mot individer och grupper som hyllar historiens värsta massmördare är ofrånkomligt. Samtidigt ställer vi oss frågande till om det verkligen var bilar och inte EPA-traktorer som brändes i Fruängen…

Den andra saken som bör framhållas angående rapporteringen från helgens sammandrabbningar är denna rapportering själv. Bortsett från de små notiserna i de borgerliga tidningarna som absurt nog försöker framställa varje incident av politiskt våld som inplanerade huliganuppgörelser mellan ”vänster- och högerextremister” så finns det en avgörande skillnad i hur nazister och antifascister återger det inträffade.

De vänstergrupper som spöade nassarna i Göteborg och i Fruängen hymlar inte direkt med sina förehavanden. Både på Revolutionära Frontens och på AFA:s hemsidor redovisar man öppet vad som hände och man framhåller att aktivister från de egna organisationerna deltog vid båda tillfällena.

Socialister inser att den brutalitet som är ett framträdande drag hos det kapitalistiska samhället inte är ett resultat av vare sig människans natur eller något evigt och ödesbestämt ”raskrig”. Tvärtom är denna brutalitet produkten av att ett fåtal kapitalister suger ut den stora massan av arbetare. Utsugningen upprätthålls av kapitalisternas lagar och poliser, och när inte snutarna räcker till så vänder sig borgarna till fascistiska terrorgrupper för att slå sönder arbetarklassens organisationer. Hitler fick massivt ekonomiskt stöd från de tyska storföretagen och hans bakåtsträvande rörelse bestod huvudsakligen av småborgare som såg med fasa på arbetarnas revolutionära kamp och den internationalism som var en av kampens viktigaste beståndsdelar.

Att vi måste stå beredda att fysiskt försvara oss mot både snutar och fascister är inget vi hycklar med men det är inte heller någonting som vi jublar över. I denna fråga, liksom i de flesta andra, intar nazisterna en position som är rakt motsatt vår.

Å ena sidan finns det inga politiska grupperingar som brukar mer eller grövre våld än nazisterna. Nästan varje vecka hör man om nassar som gjort sig skyldiga till mord och grova misshandlar. Åtskilliga högt uppsatta nazister är dömda dräpare (Klas Lund, Dan Berner m.fl.) och deras rekryter hjärntvättas till att dyrka Adolf Hitler. De hyllar kriget som människans naturliga tillstånd och de har något slags fetisch för olika typer av medeltida barbari.

Men å andra sidan vill nassarna gärna framställa sig som respektabla småborgar-svenssons med en avsky för våld och orättvisor, som man i sin verklighetsfrånvända propaganda skyller på ”mångkulturen”. Sin dyrkan av den mustaschprydde självmördaren försöker man ofta rättfärdiga med lögner om att Hitler inte alls mördade några sex miljoner utan att alltihop bara är ett påhitt av ZOG. Inte sällan försöker våra svenska nazister, och kanske främst info-14, också posera som yttrandefrihetens och de demokratiska rättigheternas sanna försvarare. Det militaristiska paraderandet på nationaldagen lanseras som en ”familjefest” för människor som ”älskar sitt land” (så gulligt det låter!), när det i själva verket rör sig om ett tillfälle att visa upp sig för de mest efterblivna och brutaliserade krafter som historien någonsin skådat. Och som väntat sågs några barnfamiljer inte till vid årets marsch, däremot horder av unga män med fula tatueringar och uppenbara aggressivitetsproblem.

Motsättningen mellan nassarnas asociala och sadistiska böjelser och deras strävan efter att framställa sig själva som goda småborgare som värnar om Familjen och Fosterlandet finner sitt fulländade uttryck i hur man rapporterar om nationaldagens våldsamheter.

Till att börja med nämns ingenstans att nazister vid något tillfälle under helgen skulle ha angripit antirasister, än mindre oskyldiga förbipasserande. Detta är knappast att förvånas över då ärlighet och ett sakligt förhållningssätt till fakta aldrig har tillhört nassarnas mer framträdande egenskaper. Vad gäller incidenten i Fruängen så nämns den ingenstans, troligtvis är den för pinsam för att tala högt om. Överfallet i Göteborg har dock fått en del uppmärksamhet och i vanlig ordning vill Hitlers svenska beundrare få oss att tro att de är oskyldiga martyrer som gång på gång intar rollen som ”mångkulturens offer”.

På sin hemsida intervjuar SMR Jens Lindahl, verksam inom Fria Nationalister Göteborg och en av stadens ledande nazister. När antifascister attackerade nassarnas samling tidigt på morgonen den 6 juni var Lindahl en av de som fick mest stryk; enligt egen utsago blev han lindrigt knivhuggen (vilket dock förnekas av AFA) och fick sitt knä sönderslaget med en slägga. Som ett resultat av detta blev det ingen Folkets Marsch för Lindahl som i stället fick spendera helgen på sjukhus.

Artikelförfattaren tycks förutsätta att läsaren inte känner till att SMR är den mest våldsamma av landets nazistiska grupperingar, än mindre att Lindahl är en ökänd nazistisk våldsverkare som under många år har terroriserat Göteborgs invandrare, homosexuella och vänsteraktivister. Den ovetande läsaren skulle snarare få intrycket att SMR är något slags frikyrklig välgörenhetsorganisation och Lindahl en hederlig arbetare som råkade befinna sig på fel plats vid fel tillfälle. Man förfasar sig över den ”överbeväpnade anarkistpöbeln” vars ”fega” misshandel av Lindahl framställs som typiskt för ”rödingars” agerande. Hyckleriet vet inga gränser.

Att nazisternas propaganda riktar sig till de delar av befolkningen som har minst av bildning och begåvning framgår tydligt av artikeln. Nästan alla människor med normalt fungerande mental apparatur vet att nazister är ett våldsälskande pack och allt fler känner till SMR, vars medlemmar grips på löpande band för mordförsök och grova vapenbrott. SMR attackerade medlemmar i Ung Vänster med järnrör när dessa anordnade en anrtirasistisk konsert förra sommaren. Ung Vänster tar uttalat avstånd från våld mot nazister och ändå vill nu SMR att vi ska tycka synd om Jens Lindahl, ledargestalt inom en nazistisk terrorgrupp. Patetiskt var ordet!

Men att avfärda nazisternas propaganda som förvirrade individers hallucinationer är inte tillräckligt. Naturligtvis råder inga tvivel om att de som dyrkar inte bara Hitler, utan även SMR-führern Klas Lund (!) är i bästa fall förvirrade. Vi måste dock komma ihåg att medvetna lögner och vilseledningar alltsedan de tyska nazisternas barbariska framfart har utgjort grunden för nassarnas propaganda.

Eller som Hitlers propagandachef Josef Goebbels uttryckte det: ”Propaganda har endast ett ändamål, att vinna massorna. Och alla medel som tjänar detta mål är bra”.

Och med Adolfs egna ord: ”[propagandan] måste i huvudsak riktas mot känslorna och inte intellektet… Massornas förmåga att förstå är väldigt begränsad, deras intelligens låg.”

Fritt fram för lögner alltså. Och de massor med låg intelligens som Hitler talar om är inte vilka massor som helst – de tyska arbetarna förblev i förbluffande hög utsträckning lojala mot Socialdemokraterna och Kommunisterna och därmed immuna mot nazisternas försök att skylla allt från kapitalismens kriser till nederlaget i första världskriget på judarna. De massor som avses är naturligtvis småborgarna snarare än industriarbetarna, lantsortsborna snarare än stadsbefolkningen, de som röstade på Sverigedemokraternas eller Moderaternas motsvarigheter snarare än arbetarpartiernas anhängare.

Det är inom dessa sociala miljöer som nazisternas budskap kan finna en bördig jordmån. Och det enda sättet för oss att skärma av dem från nazisternas propaganda är att bygga upp en mäktig arbetarrörelse som en gång för alla gör upp räkningen både med nazisterna och med det samhälle där deras rörelse utgör ett ständigt återkommande hot mot alla mänskliga framsteg.

Som ett steg på vägen siktar vi nästa år på att vara så många att vi kan blockera deras marschväg i stället för att nöja oss med att bua och kasta ägg. Förutsättningarna för detta finns onekligen med tanke på hur allmänt hatade och föraktade nazisterna är – det är helt upp till oss antirasister om vi ska uppnå målet eller inte!

Kampen fortsätter – fascismen ska krossas!

Annonser
Det här inlägget postades i Antifascism, Antirasism. Bokmärk permalänken.