Stockholm: Fest till minne av 60 års israeliskt förtryck – polisbrutalitet och rättsövergrepp mot solidaritetsdemonstration

Igår protesterade i Stockholm ett hundratal demonstranter mot firandet av den koloniala bosättarstaten Israels grundande. Demonstranterna, mestadels ungdomar, möttes av oprovocerat polisvåld och hälften greps och häktades när polisen i praktiken avskaffade demonstrationsrätten. Läs REVOLUTION:s rapport här!

I dagarna är det sextio år sedan Israel grundades. Något som betydde etnisk rensning för 726 000 palestinier, som antingen tvingades fly eller som utvisades från sina marker för att leva i flyktingläger under miserabla förhållanden för resten av sina liv. Och den israeliska staten har fortsatt på samma sätt. Just nu genomför man en helt grotesk repression mot palestinierna på Gazaremsan – och dödar fler palestinier i genomsnitt än någonsin tidigare.

Detta – Israels grundande – var anledning till fest för stora delar av det politiska etablissemangets frontfigurer. Firandet gick av igår, på Berns flotta salonger (såklart) i Stockholm, och här fanns många välkända ansikten på plats. Mona Sahlin syntes tillsammans med bl.a. folkpartisterna Lars Leijonborg och Fredrik Malm, moderaten Gunnar Hökmark och centerpartisten Fredrick Federley, alla fanatiska pro-israeler. Borgarskapet underhölls dessutom av The Real Group.

Att fira den koloniala bosättarstatens grundande är skamligt och en provokation. Det tyckte vi, och ett hundratal demonstranter, som inte ville låta festen pågå utan en påminnelse om vad det palestinska folket får utstå.

I sin blogg beskriver Fredrick Federley Israel som ”en pigg 60-åring” — ännu ett bevis för total avsaknad av solidaritet med de förtryckta, och för exakt hur mycket högern skiter i den rasistiska och mordiska behandling som världens fjärde största armé utsätter det i stort sett försvarslösa palestinska folket för.

Motdemonstrationen var tyvärr liten. Bara omkring ett hundratal, mestadels aktivister ur den frihetliga vänstern utöver medlemmar i REVOLUTION, och ett litet antal palestinier, hade samlats för att protestera. Nästan alla var unga. Få, men ändå stolta över att vara på vår plats och visa solidaritet med de förtryckta, gjorde vi vad vi kunde för att höja våra röster mot en av vår tids värsta rasiststater.

Efter en mindre konflikt med polisen vid Nybrogatan, som med batonger och hundar offensivt och aggressivt mötte en del demonstranter när de närmade sig en av avspärrningarna, samlades vi vid en banderoll som International Solidarity Movement (ISM) medtagit, och protesterade med slagord. Efter en stund tog vi beslutet att bege oss mot en annan avspärrning, där vi hoppades kunna komma lite närmare festen och samtidigt nå flera förbipasserande med vårt budskap.

Vi stannade längs trottoaren på Hamngatan som vätter mot Berzelii park och Berns, där protesten fortsatte. Pro-israeliska festbesökare syntes på avstånd, och hörde oss definitivt när vi skanderade slagord som ”Palestina – solidaritet” och ”bojkotta Israel”. En annan talkör var ”Fest och glam, vilken skam, champagne och cider, när Palestina lider”. Det var en radikal stämning med bra sammanhållning, men samtidigt, vilket är viktigt i sammanhanget, uppträdde demonstranterna helt fredligt. Inget våld förekom och trafiken rullade på som vanligt.

När polisen då valde att angripa demonstrationen kom det därför som något av en överraskning för många deltagare. Under förevändning om att vi inte ”hörsammat ordningsmakten” och den öppna lögnen att vi ”störde den allmänna ordningen” beslöt sig poliskommandot, som så många gånger förr, att i praktiken avskaffa rätten att demonstrera. Många demonstranter vägrade naturligtvis att frivilligt ge upp denna rätt, och markerade detta genom att inte gå iväg frivilligt, något som är hedervärt.

Snuten skickade raskt in ett antal hästar för att driva ned samlingen i riktning mot Norrmalmstorg. Kedjor bildades för att kunna dra oss tillbaka och försvara oss från de hästburna polisernas försök att splittra upp oss och skada någon. Väl nere vid Norrmalmstorg blev omkring hälften av demonstrationen insäckad av polisen.

Vid det här laget hade fler än en demonstrant tryckts ned på marken och misshandlats med batongslag. Trots detta var stämningen fortsatt god. Vi sjöng kampsånger och fortsatte att höja rösten om förtrycket mot palestinierna till åskådare och förbipasserande. Efter ytterligare en halvtimmes väntan dök abonnerade ”Kör för Polisen”-bussar upp, för att, som vi alla trodde, bussa ut oss till olika förorter. Flera av oss har varit med om detta förut, och vi såg ingen annan utväg än att med lugn och ro gå in i bussarna, ignorerandes de sedvanliga tillmälena (”jävla kommunistsvin” och så vidare) från vissa kravallpoliser.

Men så lätt skulle vi inte få komma undan. Det visade sig att vi inte bara var omhändertagna. Vi var alla gripna, misstänkta för ohörsamhet mot ordningsmakten, och kördes till Kronobergshäktet på Kungsholmen. Efter lång väntan i bussen togs vi upp i häktet i mindre grupper. Merparten aktivister identifierades grundligt. I några fall förekom nakenvisitering. Det var ganska tydligt att polisen var selektiv i sina trakasserier och valde hårdare metoder för vissa.

Sedan började den långa väntan på förhör, inlåsta i celler. Tre och tre satt vi, vissa lite kortare tid, andra längre. Gott kamratskap i cellen gjorde ändå timmarna i isolering lättare för många. En av dem som fick tillbringa längst tid i cellen var en av våra egna kamrater, en 14-årig demonstrant. Hon ville inte uppge sitt namn då hon, helt korrekt förstås, inte ansåg sig ha begått något brott. När polisen griper icke straffmyndiga kontaktas föräldrar och socialen regelmässigt. Objektivt fyller det såklart funktionen att skrämma bort ungdomar från rörelsen genom mobilisering av press från familj och myndigheter. När hon, efter att polisen hotade med att hålla henne kvar i flera dygn, tog beslutet att gå med på identifikation fick hon ändå veta att ”det är för sent” och att hon nu var anhållen, trots att hon alltså inte fyllt 15. Återigen ett tecken på vad rättvisa innebär för lagens långa arm. Hon släpptes först omkring halv åtta på morgonen.

Avslutningsvis har vi alltså ännu en gång fått ett bevis på polisens roll. I Stockholm inskränktes demonstrationsrätten och andra rättigheter för att skydda de borgerliga politikernas och Mona Sahlins fraterniserande med bland andra den israeliska ambassadören och de sionistiska högerkrafterna. Ett islamofobiskt och rasistiskt träsk, med andra ord. De har alla blod på sina händer. Inte minst Fredrick Federley, som skänkt pengar till den israeliska mördararmén.

Trots detta var den dominerande känslan även bland de nyare och yngre deltagarna en känsla av ilska och kampvilja snarare än rädsla. Vi känner oss sammantaget stärkta, och kommer nu med ökad kraft att fortsätta mobilisera mot ockupationen. Vi låter oss inte skrämmas till tystnad av repressionen.

Vi vägrar att ge upp inför dessa angrepp! Vi uppmanar alla att ge uttryck för sina protester mot polisens behandling av demonstranterna! Vi uppmanar också den äldre generationen av antiimperialister och antisionister att nästa gång göra gemensam sak med oss ungdomar – tillsammans är vi starkare!

KAMPEN FORTSÄTTER – BEFRIA PALESTINA!

Fler rapporter i media: TV4, DN, Metro, SvD och Punkt SE.

Vänstermedia: Yelah, LOKE.


Annonser
Det här inlägget postades i Internationell kamp, Rapport. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s