Naziparad stoppad i Prag – men kampen fortsätter

 

Fascisterna i Tjeckien har sakta men säkert gått på frammarsch under året som gått. Det växande fascistproblemet har med några få undantag helt ignorerats av mainstream-media. Men allt förändrades i slutet av september, när Unga Nationaldemokrater (en frontorganisation för den nynazistiska gruppen Nationellt Motstånd) offentliggjorde sina planer på att organisera en demonstration genom de Prags judiska kvarter den 10 november – på årsdagen av Kristallnatten, den 9-10 november 1938 när anti-semitiska pogromer ägde rum i Nazityskland. Under kristallnatten brändes synagogor ned, judiska affärer förstördes, och vid nattens slut hade 100 judar dödats och 30 000 deporterats till koncentrationsläger.

Anledningen fascisterna uppgav till sin demonstration var att det var en protest mot kriget i Irak. Även om det är en uppenbart usel ursäkt visar den väl fascismens taktik – att använda folks berättigad ilska över samhällsfrågor och leda bort den från dem som egentligen borde ställas till svars (i det här fallet USA-imperialismen och kapitalisterna i andra länder som stödjer ockupationen av Irak) till att rikta sig mot folk som på något sätt – genom etnisk tillhörighet, sexuell läggning, och så vidare – är annorlunda. I det här fallet hävdade fascisterna att kriget i Irak på något sätt var en ”judisk konspiration”.

Att marschera genom de judiska kvarteren på årsdagen av kristallnatten är en provokation som inte får förbises, och, än viktigare, måste möta motstånd. Till och med de som tidigare avvisat båda sidor, antifascister och fascister, som lika goda kålsupare, bråkstakar som måste stoppas så att lag och ordning kan behållas på gatorna, till och med dessa stod upp för att bekämpa fascismen – i alla fall i ord. Prags kommunstyrelse började med att undersöka om det gick att förbjuda nynazisternas demonstration. Socialdemokratiska parlamentsledamöter sa att de tänkte försvara de judiska kvarteren med sina egna kroppar. Liknande uttalanden kom från högerpartiet OGS, som sitter i regeringen. Och de båda judiska organisationerna – Judiska Liberala Unionen (JLU) såväl som Judiska Samfundet – mobiliserade för motaktioner.

I slutändan planerades tre motaktioner som tillsammans ämnade blockera nazisternas intåg i de judiska kvarteren, om vi bortser från en bönestund som arrangerades på Gamla Stans torg av Judiska Samfundet. Det var Judiska Liberala Unionens manifestation, anarkistiska Antifascistisk Aktions demonstration, och en demonstration under parollen ”Vänstermotstånd mot antisemitismen”, som arrangerades av tjeckiska REVOLUTION, SOP (Socialistiska Arbetarorganisationen, Förbundet för Femte Internationalens tjeckiska sektion och Arbetarmakts systergrupp) tillsammans med en del andra vänsterorganisationer. Vad blev då resultatet av aktionerna?

Judiska Liberala Unionen neutraliserar massprotesterna
Under veckorna innan den 10 november fick Judiska Liberala Unionens mobilisering mest uppmärksamhet i media. Genom sitt upprop för störst möjliga blockad kunde de på egen hand mobilisera 1000 deltagare.

Det faktum att JLU planerade att gå emot fascisterna på gatan var enda anledningen till att vi gick med på att delta i deras blockad, trots att deras politik – stöd till den rasistiska statem Israel – enbart förtjänar att fördömas. JLU visade dock snart hur pass lätt de tog på protesterna. Klockan halv fyra flyttade de hela sin aktion till Gamla Stans torg, och anslöt sig till Judiska Samfundets bönestund istället.

Socialdemokraternas representanter visar upp sig
Vi måste lägga fram viss kritik också mot den motdemonstration vi själva var med och arrangerade, tillsammans med REVO – revolutionära ungdomsorganisationen, socialdemokratiska ungdomsförbundet och Socialistisk Solidaritet. Det vara bara runt 50 personer som dök upp på mötesplatsen, och anledningen var snart uppenbar: det socialdemokratiska ungdomsförbundet såg, trots sina försäkringar om massmobiliseringar, aktionen främst som ett sätt att visa upp socialdemokratiska parlamentsledamöter. Ett tydligt bevis är hur den tjeckiska nyhetssajten aktualne.cz beskrev demonstrationen:

”14:05. Ett folksamling med bland annat de socialdemokratiska parlamentsledamöterna David Rath, František Bubland och Hana Ogorníkova ställde upp på Franz Kafka-torget för att protestera mot högerradikalers uppträdande. Efter ett antal tal upplöstes manifestationen.”

I själva verket upplöstes manifestationen inte, utan flyttade till den plats där JLU organiserade sin blockad. Socialdemokratiska ungdomsförbundet beslutade sedan att gå med i den ”fromma samlingen” på Gamla Stans torg. Vi gick då, tillsammans med REVO, med i anarkisternas demonstration.

Den 10 november tydliggjordes begränsningarna med den enhetsfront som inleddes på 1 maj. De unga socialdemokraterna deltar i kampen mot fascismen så länge officiella representaner från moderpartiet är med och visar upp sig.

AFA:s demonstration – kampvilja mot fascismen begränsad av anarkismens spontanism
Det måste sägas att Antifascistisk Aktion stod för dagens bästa motdemonstration. Under dagen växte deltagarantalet i deras livliga, radikala demo till runt 1000. Det var denna demonstration som samlade dem som verkligen var beslutna att stoppa fascisterna från att tåga genom staden, och under dagens gång fick flera fascister som lyckades ta sig in i centrala Prag uppleva vad det innebar iform av konfrontationer. Ett antal representanter från andra länder gav aktionen en internationalistisk prägel. Därför fick demonstrationen också från första början slåss mot polisens restriktioner. Än så länge verkar antalet gripna antifascister uppgå till 40.

Även om demonstrationen var mycket mer radikal och beslutsam än de andra motaktionerna så framgick inte det särskilt klart på grund av anarkisternas brist på organisering. Vi blev själva vittnet till hur demonstrationsledningen försjönk i kaos när demonstrationen började försöka driva bort fascisterna från Langhans-byggnaden (i och för sig under svåra omständigheter med hårt motstånd från polisen). Det här kan te sig som en oviktig kritik. Men icke-organiseringen och spontanismen är inte något undantag. Anarkister avvisar principiellt den organisering som är livsnödvändig för alla praktiskt inriktade aktioner.

Det formella avståndstagandet från all ”auktoritet” och ”auktoritära tendenser” mynnade hos tjeckiska AFA och andra anarkistiska organisationer ut i en ännu farligare slutsats: sekterism gentemot den icke-anarkistiska vänstern. På tjeckiska AFA:s hemsida kan man läsa att ”AFA är öppet för alla som vill bekämpa fascismen, nazismen och bolsjevismen i alla dess former.” En sådan position får till resutltat att anarkisterna stänger dörren för samarbete kring praktiska aktioner med arbetarrörelsens massorganisationer och fackförbund. Om anarkisterna istället valt att sträcka ut en hand mot basen i dessa organisationer, hade gräsrotsmedlemmarna, i gemensam kamp mot fascismen, ha fått en chans att inse bristerna med sitt reformistiska ledarskap.

Statsmaktens svar på händelserna den 10 november, och möjliga konsekvenser för framtiden
Som vi skrev i början av artikeln blev det under veckorna som ledde fram till den 10 november tydligt att denna dags protester skulle skilja sig från många andra nazidemonstrationer och motaktioner mot dessa. I motsats till t.ex. 1 maj i år, då polisen grep tiotals antifascister i Prag för att skydda Patriotiska Frontens demonstration, kunde man innan den 10 november se i borgerlig media att kapitalistklassen inte gillade fascisternas avsikter den här gången, och att de tänkte använda statsapparaten för att förhindra dem från att tåga. Naziprovokationen var för stor den här gången, och om nazisterna faktiskt lyckades genomföra sin demonstration skulle den nuvarande högerregeringen, som redan står under kritik för sina nyliberala reformer och stöd till byggandet av en USA-kontrollerad missilradarstation i Tjeckien, få än mer dålig publicitet

Men om den antifascistiska motdemonstrationen skulle ha tillåtits leda motståndet mot nazisternas demonstration genom de judiska kvarteren skulle statens makt ha underminerats. Det är därför 1400 snutar och 300 medlemmar i de tjeckiska specialstyrkorna placerades i Prag inför demonstrationerna (lika många som när krigshetsaren George W. Bush besökte staden), och det är därför de till slut höll nazisterna utanför stadskärnan och bortom räckhåll för antifascisterna.

Allmänhetens upprördhet över fascistmarschen utnyttjades genast av staten, och ett förslag om att begränsa mötesfriheten lades. Prags vice borgmästare, Rudolf Blažek från högerpartiet ODS, föreslog att den tid ett demonstrationsförbud gäller skulle förlängas, och Jiří Kopečný, som leder Pragpolisens anti-extremistavdelning, hördes säga att domstolar borde ha rätt att ändra var en demonstration ska samlas, eller att man borde införa maskeringsförbud (eller ”krav på att be om tillåtelse för maskering”). Socialdemokraterna, som nu befinner sig i opposition i riksdagen, gick med i drevet, och före detta inrikesministern Bublan ansåg att Unga Nationaldemokraterna redan borde ha förbjudits.

Vi måste bekämpa alla försök att begränsa våra demokratiska rättigheter. Till och med när åtgärderna till synes riktar sig mot reaktionära eller öppet fascistiska rörelser, så kan vi vara säkra på att de i nästa fas kommer att användas mot progressiva krafter så snart kapitalisterna och deras stat känner sig hotade.

Hur bekämpar vi fascismen?
För att besvara den frågan måste vi först och främst tänka igenom fascismens rötter, och dess roll i samhället. Fascismen är inte, som många tror, bara en bisarr ideologi utan verklighetsanknytning. Den gror och får sin särskilda funktion i det nuvarande samhällssystemet, ett system där finanskapitalismen och monopolföretag styr.

Osäkerhet, rädslan för att en dag förlora allt i konkurrensen och bli bankrutt, gör att delar av ”medelklassen”, som under samhällskriser hotas av storkapitalet, drivs in i fascismens armar. Medelklassen – eller småbourgeoisien – är alltså fascismens huvudsakliga sociala bas. Inte sällan tar fascister demagogiskt ställning för ”anti-kapitalism” (det gäller t.ex. för Nationellt Motstånd i Tjeckien) eller ”anti-imperialism” (som när fascisterna försöker dra nytta av kampen mot en amerikansk militärbas i Tjeckien). I själva verket avleder fascisterna massornas ilska från det verkliga skälet till deras svåra situation – kapitalismen – till att rikta sig mot kapitalismens offer (förtryckta minoriteter) och mot fascismens fiender (den organiserade arbetarklassen). Därför utgör fascismen kapitalismens sista utväg, när överklassens polis och armé inte längre räcker till för att säkra deras välde. Då släpps de fascistiska gängen lösa på gator och torg för att krossa arbetarklassen. Därför kan vi inte låta den kapitalistiska staten sköta kampen mot fascismen.

Det här är den utveckling vi ser i Tjeckien nu, i mindre skala. Ett år har gått med den ODS-ledda högerregeringen, och de har drivit igenom reformer som har lett till att den villkoren för den fattiga befolkningsmajoritetens har försämrats. De partier som säger sig föra en politik i arbetarklassens intressen har knappt lyft ett finger till vårt försvar. Därför reser sig nu den fascistiska rörelsen.

Även om fysiska attacker och likvideringar av enskilda fascister kan te sig heroiskt och radikalt, är det, på grund av fascismens rötter i det kapitalistiska samhället, en otillräcklig strategi. Att bygga kampgrupper för att utföra sådana attacker innebär dessutom att man måste arbeta väldigt hemlighetsfullt, något som motverkar skapandet av en massrörelse mot fascismen. Och det är just en sådan som behövs om vi ska kunna besegra fascismen. Vi måste mobilisera de arbetare vars organisationer alltid är fascisternas måltavlor (som Patriotiska Frontens demonstration mot ”vänsterterrorism” på 1 maj i år), tillsammans med folk ur förtryckta samhällsgrupper som dagligen hotas av fascisterna på gatorna, och ungdomar, som ofta hotas av fascister om de ser annorlunda eller ”alternativa” ut.

Den princip vi måste arbeta efter är att de demokratiska rättigheterna inte gäller för fascister. De får inte delta i arbetarklassens organisationer – eftersom fasciströrelsens mål är att krossa arbetarrörelsen. Vår paroll måste vara ”ingen plattform för fascisterna”. Varje aktion de försöker genomföra måste konfronteras, och när fascisterna hotar med att ge sig på etniska eller andra minoriteter, måste vi organisera arbetarmiliser till deras försvar.

Det fascistiska hotet växer – organisera motståndet!
Som vi skrev i början av artikeln har vi sett fler nazistaktioner i år än tidigare. Den 13 januari samlades runt 200 nynazister i Otrokovice, men antifascister lyckades stoppa deras demonstration. I slutet av februari samlades de i Beroun, med ursäkten att de protesterade mot den planerade amerikanska radarbasen. Polisen såg till att de kunde gå ostörda genom stan. Samma sak hände i Přerov den 10 mars. På 1 maj skändade Nationellt Motstånd arbetarnas internationella högtidsdag i Brno, med 500 deltagare, och i Prag gjorde Patrotiska Fronten och Nationell Enighet detsamma (med tiotals deltagare).

Under hösten fick de antifascistiska aktiviteterna nytt krut i och med att de symboliska datumen radades upp – den 28 september (tjeckiska statens nationaldag) och 28 oktober (årsdagen av Tjeckoslovakiens oberoende). Patriotiska Fronten och Nationell Enighet demonstrerade i Prag den 1 september. Den 18 september demonstrerade 200 ”autonoma nationalister” i Kladno, och den 28 oktober samlade Nationella Partiet till en ”nationell vaktstyrka”, inspirerade av ungerska nationalister. I Ostrava samlade en demonstration för ”nationell stolthet och korporativism” runt 200 deltagare, och så snart som en vecka efter demonstrationerna den 10 november i Prag samlade ännu en demonstration där runt 200 nynazister.

Denna uppräkning tar endast upp ett antal av de mer betydande fascistiska aktionerna. Vi ser en långsam men stadig tillväxt i fascistleden. Det är vår uppgift – alla arbetare, unga och föryckta – att stoppa denna framväxt. Vi måste förbereda oss på att bekämpa fascismen varhelst de vågar visa sig i samhället.

INGEN PLATTFORM FÖR FASCISTER!

SOP (Socialistiska Arbetarorganisationen) och REVOLUTION
Tjeckien, 18 november 2007

Videos och bilder från Prag:

http://aktualne.centrum.cz/video/?id=113297

http://libcom.org/forums/prague-antifa-demo-anarchists-smash-nazis-12112007

http://www.youtube.com/watch?v=9hx5q9WLTCI

Annonser
Det här inlägget postades i Antifascism, Antirasism, Rapport. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s