Den ryska revolutionen – 90 år!

Ur REVOLUTION nr.1/07 

För 90 år sedan skakades världen av den ryska revolutionen. Borgarna darrade av skräck. Inspirerade av revolutionen tog arbetarklassen upp kampen mot borgarsamhället i hela Europa. Klasskrig bröt ut i flera länder när arbetarna reste sig ur det första världskrigets gyttja. Så här 90 år efter revolutionen kan det vara en god idé att göra en återblick. Vad var det som hände och vad kan vi lära oss av ryska revolutionen så här 90 år senare?

Första världskriget
Första världskriget var en obeskrivlig katastrof för arbetarklassen i Europa. Miljoner dog en meningslös död på slagfälten och ännu fler skadades. Värst drabbades Ryssland som ådrog sig större förluster än alla de andra länderna tillsammans. Kriget, som medförde mycket svåra umbäranden för befolkningen, ledde till en radikalisering bland arbetare, bönder och soldater. Ryssland styrdes under den här tiden med järnhand av tsarens diktatur. Arbetarna hade försökt störta denna i en revolution redan 1905 utan att den gången lyckas. Men man bar med sig erfarenheten. Revolutionen 1905 var, med revolutionären Leo Trotskijs ord, generalrepetitionen inför 1917 års revolution. 

Februarirevolutionen
I februari 1917 kokade det slutligen över. Det var i Petrograd, dagens St.Petersburg, som  revolutionen inleddes. Det var arbetarkvinnorna i stadens textilfabriker som tog initiativet med en strejk. De skickade ut sändebud till resten av stadens arbetare och bara inom ett par dagar hade strejken spridit sig så att den omfattande nästan hela Petrograds arbetarklass. Kraven på mat ersattes snabbt av mer politiska krav, mot kriget och tsarens diktatur. Massrörelsen hamnade i konfrontation med polis och militär. Under massdemonstrationerna och konfrontationerna löstes armén slutligen upp då soldater bestämde sig för att ge sitt stöd åt arbetarna. Efter fem dagars kamp hade arbetarna segrat. Tsaren abdikerade och fängslades kort därpå.

Dubbelmaktssituation
Efter februarirevolutionen uppstod en motsägelsefull politisk situation. Arbetarna hade tagit upp sina kampmetoder från 1905 års revolution och bildat arbetarråd (sovjet på ryska). Dessa bestod av direktvalda representanter från fabrikerna, från armén, från universiteten och från landsbyggden och samlades för att ta beslut om vad man rörelsen skulle göra. Skillnaden från 1905 års revolution var att råden spred sig i flera städer och även, förvisso i mindre och i långsammare utsträckning, bland bönderna. Rörelsen av arbetarråd, som var baserad på arbetarklassen och de förtryckta och enade rörelsen på nationell nivå, utgjorde en kraftfull makt. Den representerade arbetarnas egen maktutövning. Men samtidigt valdes en borgerlig provisorisk regering, främst bestående av liberaler. Denna hade den politiska makten under denna första fas av revolutionen.

Revolutionärer och reformister
Anledningen till att arbetarna och sovjetrörelsen inte tog makten i egna händer efter sin revolution i februari, utan lämnade över den till borgarklassens politiska ledare, berodde ytterst på att rörelsen saknade ett revolutionärt ledarskap. Majoriteten av arbetarna gav sitt stöd åt mensjevikerna, de ryska socialdemokraterna. Dessa hade förvisso varit motståndare till tsaren, men de ansåg att Ryssland var alltför underutvecklat för att genomföra en socialistisk revolution ledd av arbetarklassen. Majoriteten av bönderna stödde socialrevolutionärerna, det stora bondepartiet. Detta parti sade sig förvisso representera alla bönder, men i praktiken var det ett parti för de stora rika bönderna och de vågade inte ställa sig i spetsen för den jordreform som de förtryckta bondemassorna såväl behövde. Dessa två partier hade majoritet i arbetarråden och det var dessa som genomdrev att borgarna skulle få makten.

Bolsjevikerna, hädanefter de ryska kommunisterna, ansåg till en början också att det var bäst att ge makten till borgarna. Men denna position ändrades efter en demokratisk debatt inom partiet där Lenin och hans anhängare argumenterade för att det var dags för arbetarna att själva ta makten. Detta sammanfattades i parollen ”All makt åt sovjeterna!”. Kommunisterna var över huvudtaget ett mycket demokratiskt parti där medlemmar hade rättigheter att öppet inför hela partiet argumentera för sin sak. Det möjliggjorde att partiet från och med april styrde in på revolutionens väg.

Snabb polarisering
Under en revolution ser den politiska utvecklingen mycket annorlunda ut än vad vi är vana vid. Radikalisering skapar en fruktansvärd polarisering, där olika krafter drar åt olika håll och hamnar i konfrontation. Den ryska revolutionen var knappast över i och med februarirevolutionen. Den nya borgerliga regeringen vägrade avsluta kriget och den kunde inte genomföra de krav på mat som förts fram av arbetarna. I och med att den nya regeringen inte ville angripa kapitalet tvingades arbetarna att fortsätta betala för krisen och kriget. I detta klimat gjorde kommunisterna snabba insteg bland arbetarklassen och de förtryckta och vann mycket stöd för sin politik. Denna pekade på behovet av att arbetarna tog makten och påbörjade den socialistiska revolutionen. Kapitalismen, argumenterade kommunisterna, skulle aldrig ha råd att möta alla de behov och umbäranden som det ryska folket led under. sovjetrörelsen borde välja en verkligt revolutionär regering bestående av arbetarna och de förtrycktas egna representanter. Den borde överföra makten till arbetarna inom industrin, se till att organisera en planerad distribution av varor för att råda bot på fattigdomen, dela ut de rika storböndernas jord till de fattiga och, kanske viktigast av allt, avsluta kriget. Allt detta vägrade den borgerliga regeringen att göra.

I arbetarråden växte stödet för kommunisterna snabbt på bekostnad av de andra partierna. Samtidigt växte desperationen hos borgarklassen, de stora jordägarna och alla de som haft en privilegierad ställning under tsardiktaturen. Den borgerliga regeringen kunde inte styra landet. I sovjeterna låg den verkliga makten. Arbetarna och bönderna var upproriska och genom sin makt i rådsrörelsen kunde de sätta stopp för impopulära regeringsbeslut genom att besluta om strejk. Arbetarna tänkte inte släppa sina revolutionära krav och organiserade sitt eget självförsvar – arbetarmiliser för försvar av revolutionen fanns snart på varenda fabrik. Den gamla ordningen var starkt ifrågasatt. Situationen innebar att kapitalisternas makt att disciplinera arbetare och bestämma över produktionen beskars kraftigt. Arbetarklassen bestämde sig för att bara arbeta 8 timmar istället för tio. Genom sina egna kommittéer bestämde de vem skulle få avskedas och anställas.

Misslyckad kontrarevolution
Situationen såg alltmer ohållbar ut för kapitalisterna. En hårdare hand behövdes. Därför gav man sitt stöd till Kornilov, en reaktionär general som ville upprätta en militärdiktatur. Han tog sina soldater och började marschera mot Petrograd, revolutionens hjärta. Men han stoppades snabbt. Arbetarna i sovjeterna, anförda av kommunisterna, strejkade och stannade de tåg som skulle frakta Kornilovs soldater. Då dessa sedan kom i kontakt med sin motståndare gick de flesta över på arbetarnas sida och vände sig mot Kornilov. Kontrarevolutionen hade misslyckats.

Oktoberrevolutionen – arbetarna tar makten
Kommunisterna, anförda av Lenin och Trotskij, vann mycket stort inflytande bland arbetarna för sitt agerande i kampen mot kontrarevolutionen. De hade fast beslutna tagit upp kampen mot Kornilov till skillnad från den borgerliga regeringen. Premiärministern Alexander Kerenskij hade dessutom i hemlighet samarbetat med Kornilov. Allt detta ledde till att kommunisterna vann majoriteten inom sovjetrörelsen. Allt fler sovjeter fick en majoritet av kommunister i olika omröstningar. Inför sammankallandet av rådsrörelsens andra nationella kongress tog arbetarna i Petrograd, på initiativ från kommunisterna, makten i staden. Alla myndighetsbyggnader ockuperades natten mellan den 24-25 oktober. Upproret spred sig snabbt till alla viktiga städer i Ryssland. Följande dag, då kongressen öppnades, deklarerade Lenin till de 650 delegaterna som samlats från landets alla hörn, att sovjeterna tagit makten. En stor majoritet av de församlade jublade. Man valde sedan en ny regering med kommunisterna. De första besluten man fattade var de om arbetarkontroll och arbetarmakt över industrin – kapitalismens avskaffande. Man gav också jorden till de som brukade den och gav på sätt sitt reservationslösa stöd till de fattiga böndernas revolt. Och man upptog snabbt fredsförhandlingar för att stoppa kriget. Man lagstiftade också om jämlikhet mellan kvinnor och män, mot diskriminering av homosexuella och genomförde en rad andra åtgärder för att frigöra revolutionens krafter.

Vad kan vi lära?
Ryska revolutionen kom senare att krossas. Efter ett hårt inbördeskrig mot den besuttna klassen som varade i fyra år, och efter att revolutionen misslyckats spridas i andra länder, lyckades en framväxande byråkrati ta makten. Dess ledare var Josef Stalin och under hans ledning började man driva en nationalistisk och reformistisk politik. Marxismen, de ryska kommunisternas ledstjärna, angreps inifrån och förvandlades från en levande revolutionär vetenskap till en samling förstelnade dogmer. Trots detta var ryska revolutionen en oerhört progressiv händelse och innebar ett stort framsteg. För ett tag öppnade den dörren till skapandet av en annan värld, fri från kapitalism och imperialistiska krig. Den ryska revolutionen visade att arbetarklassen kan ta makten anförd av ett revolutionärt parti. Denna lärdom är viktig och bör tillvaratas av oss som kämpar idag. Särskilt som arvet från den ryska revolutionen svartmålas av borgana, som likställer den med stalinism och diktatur.

Annonser
Det här inlägget postades i Marxism. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s