Sommaren 2007 – lugnet före stormen?

Sommaren innebär för många av oss en period av relativt lugnt. Studenter och elever får semester från studier. Vissa av oss som fått sommarjobb ägnar oss så klart åt detta,  för många innebär sommaren en välbehövlig paus där vi vilar upp oss för den kommande terminen. Ett relativt lugnt råder också i den svenska klasskampen efter en så gott som avslutad avtalsrörelse som, trots strejkaktioner från bl.a. byggnadsarbetare, gruvarbetare och kabinanställda, misslyckats med att förvandla kampen för högre löner och bättre anställningsvillkor till en generaliserad kamp mot Moderatregeringen.

Det minst sagt svaga ingripandet från LO-ledningen i avtalsrörelsen, som begränsat sig till att kräva löneökningar inom ramarna för vad kapitalets högste domare, konjunkturinstitutet, kunde gå med på, har bäddat för detta fortsatta lugn. LO-ledningen har återkommande visat sig vara den avgörande bromsen för en kamp mot Reinfeldt och co. Under borgarnas angrepp på A-kassan bedrev man en effektiv kapitulationslinje, där kravet på politisk strejk under den första perioden viftades bort som en kampmetod som hotar demokratin för att sedan, efter kritik från fackliga ledare som stod i närmare kontakt med kampvilliga arbetargrupper, bli en fråga om ett medel som bara kommer användas om det uppstår ett omfattande tryck underifrån. Uppenbarligen har trycket inte varit tillräckligt starkt inom LO, vilket avspeglar avsaknaden av en organiserad vänsteropposition som kan ta initiativ vid sidan om vad den fackliga byråkratin förmår att göra.

Men det nuvarande lugnet bedrar. Den borgerliga offensiven kommer inom kort att innebära förnyade tillfällen till kamp och till en utmaning av arbetarrörelsens nuvarande lednings ovilja att organisera den. Senaste given från regeringen är planerade angrepp på sjukförsäkringen. Planen läckte ut innan förslaget lagts, och dess innehåll kan inte annat än provocera fram en reaktion. Nu är det, inte alls oväntat, de sjukskrivna som ska jagas med blåslampa. Rätt att kräva sjukintyg från första dagen kombineras med ytterligare en karensdag och fler därtill om sjukperioden varar länge. Arbetsköparna gnuggar händerna, nu ska det misstänkta ”utbredda fusket” bekämpas med hårdare nypor.

Snacket om ett utbrett fusk är något av en etablerad diskurs från arbetsköparnas sida. Den går ut på att splittra arbetarkollektivet genom att ställa stark mot svag, frisk mot sjuk. Allt för att disciplinera och sålla i den befintliga arbetsstyrkan. Det är allmänt vedertaget att sjukskrivningstalen gått upp ofantligt under de senaste 15 åren, och att detta kan relateras till ett ökat arbetstempo med högre stressnivåer och utslitningsmoment överhuvudtaget. Det är alltså den ökade graden av utsugning av arbetet, i kombination med nedskärningar och arbetslöshet, som är huvudförklaringen till sjukskrivningarna.

Förslaget om ny karensdag är inte minst ett slag mot unga arbetare, som är överrepresenterade i gruppen som arbetar under tuffa och stressiga villkor för oftast låga löner. För den unge arbetare som någon dag i månaden sjukskriver sig en dag eller två för att jobbet helt enkelt verkar fysiskt och psykiskt nedbrytande på än innebär en karensdag till ytterligare ekonomiska umbäranden, och därmed ökad ohälsa och en högre risk att gå in i väggen och bli långtidssjukskriven. För den som jobbar som exempelvis brevbärare eller något annat tungt fysiskt arbete innebär det att man kommer att fundera en gång till innan man stannar hemma för en mindre förkylning, något som förvisso gör att risken för hjärtskador under fysiskt ansträngande aktivitet ökar avsevärt.

Med anledning av de planerade attackerna planerar vänstern och de fackliga organisationerna en större protest den 18 september under parollen ”ett år är nog” utanför riksdagshuset i Stockholm med anledning av dess öppnande. Det sena datumet har att göra med att kapitalistiska politiker till skillnad från vanligt folk har inte mindre än fem månaders betald semester. Låt oss då ge dem ett varmt välkomnande – ut ur semestervärmen i deras lyxpalats på Djursholm, Lidingö, Frankrike eller vart de nu håller hus – in i höstkylan, ställda inför motståndet mot deras utsugarpolitik!

Gunnar Westin

Annonser
Det här inlägget postades i Arbetarkamp, Krönika. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s