Solidaritet med motståndet i Mellanöstern! Stoppa Israels ockupation!

Efter de senaste två veckornas utveckling finns det all anledning att deklarera vår djupa solidaritet med alla de som i Mellanöstern kämpar mot imperialistisk och sionistisk ockupation. Den senaste veckan har inneburit mycket svåra umbäranden för många människor, allt en konsekvens av imperialismens ”söndra för att härska”-taktik.

I Afghanistan har NATO under den senaste veckan urskiljningslöst flygbombat olika byar i provinsen Helmand i jakten mot ”terrorister” och i denna veva slaktat över 100 civila, mestadels fattiga bönder. NATO har ursäktat sig och försäkrat att man ska bli bättre på att ”precisionsbomba” i framtiden.

I Irak fortsätter det våldsamma kaoset och det sekteristiska dödandet som en konsekvens av den pågående ockupationen av USA. Bara i veckan dödades över 100 pers i samband med en bombning av en moské.

I Palestina har USA och Israel med hjälp av den styrande fraktionen inom PLO/Fatah provocerat fram en väpnad uppgörelse med Hamas. Det är ett cyniskt skämt att hävda att den nuvarande splittringen mellan Gaza och Västbanken är en konsekvens av en påstådd statskupp från Hamas. Hamas agerande var ett svar på den krigsförklaring som Abbas politik inneburit. Påtryckningar från Israel och USA i form av en ekonomisk och politisk bojkott/utsvältningspolitik i kombination med militärt våld, fängslandet av Hamaspolitiker tidigare i våras, upprustning av Abbas milis för många miljoner amerikanska dollar med mera har omöjliggjort palestiniernas demokratiskt uttryckta vilja i och med förra årets val. Hamas ”kupp” är i själva verket bara den logiska följden av att organisationen försvarar sitt demokratiska mandat gentemot Abbas militära upprustning och dennes, USA:s och Israels förberedelser för en statskupp.

Det är verkligen en skam att Fatah-ledningen blivit ett direkt verktyg för Israel och USA i kampen mot palestiniernas rättmätiga krav på frigörelse från ockupation och nationellt förtryck. Men det är också logiskt om man ser till det faktum att denna sedan lång tid tillbaka, även under Yasser Arafat, accepterat Israels och USA:s s.k. ”tvåstatslösning”. Detta var från början en lösning som var menad att på sin höjd erkänna viss autonomi för de palestinska enklaverna, i formen av total underordning gentemot Israel. Aldrig var den menad att konfrontera Israels militära kontroll, tillgången till merparten av vattnet och de bästa jordarna, uppstyckandet av de palestinska områdena eller utbyggnaden av bosättningar.

Uppdelningen i en Hamas-kontrollerad Gazaremsa och ett Västbanken kontrollerat av Abbas är ytterst konsekvensen av att denna lösning inte kunnat vinna stöd från alla palestinier. Kapitulationer är aldrig lätta att vare sig dölja eller sälja, och därför har också Abbas mycket litet stöd även från anhängare till PLO. Om Abbas skamlöst har ställt sig på Israels sida gentemot Hamas så har den sistnämnda organisationen, som utgör det största partiet på Gazaremsan, långt ifrån varit konsekventa i sitt motstånd. Trots att de vägrat erkänna Israel som stat så har de tvärtemot de palestinska väljarnas vilja tidigare erbjudit Abbas en plats i en gemensam regering, ytterst dikterad av Israel samt klargjort sin förhandlingsvilja. Men detta har inte räckt för Israel, som vägrar att godkänna en förhandlingspart som inte på samtliga punkter erkänner Israels rätt att förtrycka palestinierna.

Hamas är en del av motståndet och som sådant försvarar vi det mot varje sionistisk eller imperialistisk attack. Arbetarrörelsen och vänstern måste göra motstånd mot varje försök att angripa Gaza militärt, något som det finns en klar risk för den kommande tiden (den israeliska högern kräver allt mer högljutt en väpnad uppgörelse med Hamas). Vi måste också motsätta oss den fortsatta ekonomiska blockaden mot Gaza och ge vårt stöd till varje akt av motstånd som riktas mot den israeliska militären och ockupationen. Mahmoud Abbas och den styrande PLO-fraktionen på Västbanken borde i samma veva isoleras och fördömmas enhälligt av alla pro-palestinska krafter för sitt samarbete med Israel och USA.

Situationen vittnar också tydligt om behovet av en masskamp från den palestinska och arabiska arbetarklassen mot Israels ockupation. Det framstår allt mer uppenbart att bara en sekulärt socialistisk och revolutionär massrörelse skulle kunna erbjuda det motstånd som palestinierna förtjänar och behöver. Bara ett revolutionärt arbetarparti med massförankring skulle kunna utöva den kraft som behövs för att verkligen utmana styrkeförhållandena i den rådande situationen, göra motstånd mot ockupationen och samtidigt vända sig med öppen agitation som inriktas på att vinna stöd från arbetarklassen i Israel för att splittra den sionistiska staten inifrån.

Hamas erbjuder inte en framkomlig väg i kampen. Dess reaktionära islamistiska och arbetarfientliga karaktär har tydligt visats bara den senaste veckan då organisationens milis bl.a. gått till angrepp mot fackföreningarnas huvudlokaler i Gaza och tagit ner deras skyltar för att ersätta dessa med ”Välgörenhetsorganisation  för fångangelägenheter”. Hamas milis har också plundrat och förstört en radiostation tillhörandes vänsterfraktionen PFLP, trots att denna organisation fördömt Abbas agerande. Sådana angrepp måste så klart slås tillbaka och fördömmas konsekvent av arbetarrörelsen och solidaritetsrörelsen.

REVOLUTION

Annonser
Det här inlägget postades i Antiimperialism, Mellanöstern. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s