Stoppa G8-toppmötet!

Uttalande från Revolutions Internationella Råd.

För mer information om protesterna mot G8-toppmötet i Rostock 2-8 juni, om hur du kan åka dit mm, mejla oss: info(at)revolution.se

På insidan sitter världens mäktigaste politiker och planerar hur de bäst ska kunna exploatera världens arbetare. De planerar för krig, de säljer ut miljön och frossar i den utsugning de försöker att vältra över på folket…

På utsidan finns en värld av motstånd. Fackföreningsaktivister, fattiga bönder, ungdomar, invandrare – människorna som bär den tyngsta bördan i kapitalismens jakt på profiter, som förväntas att offra sig på slagfältet i imperialistiska erövringskrig, men som också i allt högre grad reser motstånd mot den kalla verklighet som globaliseringen innebär – bakom presskonferensens fasader och bakom de falska löftena från världens ledare.

På detta sätt utspelar sig varje G8-konferens. Mellan den 6-8 juni 2007 möts ledare från Canada, Frankrike, Tyskland, Italien, Japan, Ryssland, Storbritannien och USA i Heiligendamm i Tyskland för att fortsätta G8:s historia som väktare av de rikas privilegier. Med den pågående blodiga ockupationen av Irak, hotet från katastrofala klimatförändringar och fortsatt misär för miljarder människor är det mer angeläget än någonsin att stoppa G8! Det skulle bli en solidaritetshandling med motståndet mot den nyliberal globaliseringsoffensiv som kan beskådas från Oaxaca till Falluja.

G8-toppmötet 2001 i Genua såg 300 000 marschera mot de åtta stormakternas uppdelning av världen. De möttes av brutal repression från den italienska staten – över 400 skadades och demonstranten Carlo Giuliani sköts till döds innan hans kropp blev överkörd av polisbilen i vilken mördaren satt. Men på grund av militansen i protesterna blev detta G8-möte känt för de utsugnas och förtrycktas kamp för en bättre värld snarare än de förtryckande utsugarnas kamp för att göra världen till en sämre plats.

På G8-mötet i Skottland år 2005 satsade en majoritet av de protesterande på fredliga protester som ett sätt att övertyga Bush, Blair och de övriga ledarna att avskaffa världsfattigdomen. Men de krav som fördes fram av dom som trodde att ledarna hade viljan och möjligheten att förbättra situationen för den fattiga världen grusades i ett stöp. Kravet på skuldavskrivning blev bara bemött till 10 procent och kravet på bistånd till en femtedel.

G8 har för vana att ständigt bryta även med de hopplöst otillräckliga löften man basunerar ut. De har alltid varit en svuren fiende till de fattiga. Årets G8-möte kan bli den inspiration för dom som kämpar mot Bush, Blair och Merkel och deras likar på samma sätt som protesterna mot toppmötet 2001. Men denna gång måste rörelsen vara på det klara med att G8 är en del av problemet, inte problemets lösning.

Precis som vid tidigare år kan man i G8:s officiella propaganda inför årets möte läsa om att mötet ska försäkra att folken i utvecklingsländerna erbjuds ”bättre framtidsutsikter” och ”utveckling i ett rättvist konkurrensklimat” med de industrialiserade länderna. Men långt ifrån att bidra till lösningar på världens fattigdom så förstärker G8:s nyliberala förslag de förhållanden som ger upphov till denna. Dessa går ut på att riva ner barriärer för handel och att tvinga länder att öppna upp sina marknader för de multinationella företagen. Som exempel kan nämnas Kongo och Elfenbenskusten, länder, som efter att ha genomgått privatiseringar av sina statliga företag, gått från att klassificeras som ”medelinkomst-länder” till att erhålla statusen av högt skuldsatta fattiga länder.

Nämnas kan också den fruktansvärda humanitära kris som drabbade Niger samtidigt som G8-ledarna möttes i Skottland. 3.6 miljoner människor stod utan mat. Mat fanns på marknaden men denna kom aldrig till undsättning efter att IMF införde moms på matvaror. G8-mötet år 2005 nämnde inte krisen överhuvudtaget, och man ruckade inte på policyn att liberalisera marknader och privatisera statliga företag. Förpliktelsen att verka för investeringsfrihet är en helig ko för G8, vilket betyder att kapitalets profiter kommer före de mest grundläggande mänskliga behoven, såsom vatten, mat och hälsovård.

Utöver en allmän diskussion om att ”utveckla länder” kommer årets toppmöte också att inkludera en specifik diskussion om Afrika, vilket inbegriper ekonomisk utveckling, fattigdomsbekämpning, hälsovård och särskilt kampen mot HIV/AIDS. Men löftena om att öka biståndet och skriva av skulder måste ses i sitt sammanhang: Afrika plundras årligen på 150 miljarder dollar som en konsekvens av undvikandet av skatter och kapitalflykt. Den afrikanska kontinenten, härjad av fattigdom, mottager nästan inga skulder av omvärlden samtidigt som man betalat mer i skulder till de rika länderna än man någonsin lånat. Afrika står fortfarande i ”skuld” till västvärldens banker till ett belopp av 295 miljarder dollar. De flesta regeringar i Afrika betalar så mycket i skuldsanering att mycket lite återstår för investeringar i hälsovård, utbildning och allmän välfärd.

Iden att avskriva skulderna har aldrig varit på G8:s dagordning, sannolikt inte heller detta år. Istället är målet att skapa en ”hanterbar skuldbörda”, vilket betyder att man endast vill avskriva de skulder som ändå aldrig kommer att kunna återbetalas, och de skärs bort enbart från den del av budgeten som rör återbetalning. Hur kan skuldåterbetalning överhuvudtaget vara berättigat i länder vars folk svälter och där grundläggande behov som hälsovård och utbildning inte kan tillgodoses på grund av fattigdomen?

Ett annat fokus för årets toppmöte gäller hur regeringar ska kunna se till att ”förnya naturresurser på ett hållbart sätt”, vilket omfattar att angripa klimatförändringar och ökat energiberoende. Självklart finns ett tryck för att ta upp dessa frågor givet frågans offentliga uppmärksammande i Stern- och IPCC-rapporternas efterspel. Men återigen är omtänksamheten från världens ledare ett talande exempel på deras hyckleri. Trots allt prat har USA fortfarande vägrat att underteckna Kyotoavtalet (vilket i sig själv är helt otillräckligt för att motverka klimatförändringarna och dess konsekvenser) då det skulle skada dess ekonomiska intressen.

Löften om att utveckla användandet av förnybar energi är tomma då G8 aldrig skulle våga göra dem de representerar, storkapitalet och deras energiföretag, upprörda. Konkurrens på marknaden betyder att kapitalet inte vill tillåta att deras kostnader stiger, att deras profiter sjunker. Och om de så gjorde så skulle konkurrenten som fortsätter att använda fossila bränslen konkurrera ut dem. T.o.m. den tyske tjänsteman som är officiellt ansvarig för förberedandet av toppmötet medgav: ”Det skulle vara för mycket att kräva av G8-ledarna att de lämnar mötesrummet med en ny överenskommelse beträffande miljöskydd.” Så länge kortsiktiga profitintressen kommer först så kommer miljön att fortsätta lida – och det kommer att drabba de fattigaste hårdast.

Den tredje världen behöver inte snåla summor av bistånd som förpackas med orättvisa marknadsinriktade villkor. Den behöver reparationer efter århundraden av plundring och utsugning från imperialismen. Även arbetarklassen i Väst utsugs av samma härskande klass som profiterar på fattigdomen i tredje världen. Istället för donationer från NGO-grupper som opererar inom det kapitalistiska systemets ramar behövs solidaritet i vår gemensamma kamp för att störta detta system.

REVOLUTION kommer att mobilisera internationellt för att stoppa G8-toppmötet. Vårt mål är att föra samman kampen mot den rasism, de krig och den utsugning som kännetecknar den kapitalistiska globaliseringen, och sammanföra dem i kampen för en annan värld, en socialistisk värld där framtiden inte bestäms av marknaden och de ledande kapitalistiska politikernas toppmöten, utan av majoriteten.

Vi vill skapa de verktyg som mänskligheten behöver för att undkomma de katastrofer som kapitalismen har att erbjuda. Vi behöver inte bara mobilisera en militant massrörelse på detta års och kommande års toppmöten, vi måste ge rörelsen en politisk riktning. De unga som överallt arbetar för låga löner, som skickas för att dö i imperialistiska krig, de studenter som slog tillbaka CPE-lagen i Frankrike och de nyliberala utbildningsreformerna i Chile – behöver en internationell organisation för att förena alla unga människor i kampen mot kapitalismen – en ungdomsinternational.

Arbetare, fattigbönder, ungdomar, kvinnor och invandrare behöver en internationell organisation som kan kämpa för att vinna våra internationella strider – en Femte International, ett globalt parti för socialistisk världsrevolution.

REVOLUTION:s Internationella Råd

Annonser
Det här inlägget postades i Aktivitet, Internationell kamp. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s