Skolan – rätt barn på rätt plats?

I skolan får vi en ofta tillrättalagd historieundervisning och en samhällsvetenskap som predikar den borgerliga parlamentariska demokratins och det kapitalistiska systemets överlägsenhet. Det handlar inte sällan om ren indoktrinering. De stalinistiska diktaturerna, som på inget vis var vare sig socialistiska eller kommunistiska, jämställs med ”kommunism” och deras exempel tas som intäkt på att socialismen och kommunismen är dömd att misslyckas. Svenskt Näringsliv inbjuds ofta till skolor för att hålla föreläsningar om nyföretagssamhet men vi får inte veta värst mycket om fackliga rättigheter eller varför det är viktigt att organisera sig som arbetare. Har LO varit på din skola? Nähä. Är din rektor också folkpartist eller moderat?

 

En klassorteringsapparat
Skolan fungerar under kapitalismen som en sorts klassorteringsapparat. Skolans funktion, utöver att vara en plats för ”bildning och utveckling”, syftar till att förbereda barn och ungdom för det samhälle de växer upp i. Skolans auktoritära hierarkiska struktur, med nästan obegränsad makt för lärarna och alla löjliga förmyndarregler som lär eleverna att veta sin plats, är i mångt och mycket en spegel av de odemokratiska förhållanden som råder på den kapitalistiska arbetsmarknaden överhuvudtaget. Skolan förbereder oss på så sätt inför denna värld, och gör det med råge. Elevorganisationen, som är ett fackförbund för elever, har benämnt skolan som Sveriges värsta arbetsplats.

 

Konspiration?
Att skolan sorterar och förbereder oss på olika roller är inte en stor konspiration. Det återspeglar hur det kapitalistiska samhället ser ut överhuvudtaget. Barn från familjer där föräldrar har akademisk bakgrund eller en hög samhällsposition har allmänt högre förväntningar på sig. De medelklassvärderingar som lärs ut i skolan stämmer oftare överens med värderingarna i hemmet, vilket underlättar anpassningen. Barn från arbetarfamiljer har sällan den akademiska uppbackningen i hemmet. De klasslösa värderingar som skolan allmänt lär ut speglar mer sällan den verklighet, de sociala förhållanden som ens familj lever i.

 

Arbetarbarnen förfrämligas på så sätt i högre grad i förhållande till skolans värderingar och normer. Ett tydligt exempel på att sådana faktorer som klass spelar en stor roll är den s.k. ”sociala snedrekryteringen” till landets högskolor och universitet. Enligt en utredning från SCB (Social bakgrund bland högskolenybörjare) har bara en av sju studenter arbetarbakgrund. På arkitekt-, journalist- och psykologlinjen har bara en av tio studenter arbetarbakgrund. Ekonomiska överväganden spelar roll. Ungdomar med arbetarbakgrund är mer försktiga och är i lägre grad beredda att ta studielån.

 

Borgarnas skolpolitik
Så, vad säger borgarna om skolpolitiken? Borgarna erkänner faktiskt snedfördelningen och skolans funktion som utslagningsmekanism. Folkpartiet vurmar uttryckligen för arbetarbarnen på sin hemsida. Men lösningarna från skolministrar Björklund och Lejonborg handlar inte så förvånande om mer disciplin och bestraffning än om verkliga satsningar på att t.ex. minska klasserna. Jan Björklund hatar för övrigt elevinflytande och vill lägga ner alla möjligheter för elever att vara med och besluta om skolans utformning. Skolan ses som ett privat företag. Rektorns ord skall alltså vara lag och elever ska inte inbillas att de har något att säga till om.

 

Borgarna har börjat med att försöka förändra i skollagen så att mobbare ska kunna flyttas från en skola till en annan. Problemet med mobbning tycks ses som ett individuellt problem hos enskilda elever. Blir barn mobbare av någon naturens lag? Man kan nästan tro det när man läser borgarnas förslag i all sin ensidighet. ”Vad ska vi göra? Flytta på problemet!” Vidare ska lärare ges rätten att beslagta ”föremål” som stör verksamheten eller kan utgöra ”en fara för säkerheten”. Utrymme för godtyckligt maktmissbruk diskuteras överhuvudtaget inte. Är huvudbonad (keps eller sjal) att betrakta som ”störande föremål”? Ska man kanske införa säkerhetskontroller i klassrummet liknande den som passagerare tvingas genomgå på flygplatser? Kroppsvisitering? Det sjukaste förslaget, det om vett-o-etikett-betyg, föll sedan skolverket fastslog att förslaget är olagligt. Det godtyckliga inslaget, där lärare får makten att också i ett särskilt betyg bestraffa elevens uppförande, var tydligen lite väl mycket. Kanske tycker skolverket att förslaget om ett nytt betygssystem är tillräckligt godtyckligt.

 

Betygshets!
Betyg och nationella prov redan från första klass är vad som gäller. Den som har det svårt i skolan ska få veta sin plats så tidigt som möjligt. Detta ska enligt Jan Björklund och Lars Lejonborg leda till att de arbetarbarn som har det svårt ska få hjälp tidigare. Men problemet ligger inte i att avsaknaden av betyg i grundskolan osynliggör enskilda elevers problem. Det handlar mycket mer om att alltför få lärare finns tillgängliga i förhållande till elevernas antal. Det har fackföreningen Lärarförbundet påpekat otaliga gånger. Dom borde veta. I en vanligt kommunal grundskola är klasser med upp till 30 barn i varje klassrum en vanlig företeelse.

 

Nedskärningar
Gymnasieskolan ska också om borgarna får som de vill bli mer delad kring teoretiska och praktiska inriktningar. I praktiken betyder det att arbetarbarn kommer att uppmuntras att välja yrkesinriktad utbildning på ett tidigare stadium. Ett lätt val för den som är skoltrött? Kanske, kanske inte. Skulle man få för sig att välja om senare i livet, eller bara vill läsa upp sina betyg för att kunna söka den utbildning man suktar efter, så får man tänka om. Borgarna är nämligen i full färd med att avskaffa möjligheten att läsa upp sina betyg på komvux. Man har lanserat omfattande nedskärningar i form av avskaffandet av lärartjänster. ”Vet din plats” är det klara budskapet.

 

Skolan och arbetsmarknaden
Varför är det då på detta viset? För att förstå innebörden av borgarnas skolpolitik så måste man förstå denna som en del av borgarnas arbetsmarknadspolitik över huvudtaget. I denna ingår att, bl.a. genom att dra åt tumskruvarna för de arbetslösa och underminera fackets styrka, pressa fram mer arbetare som är beredda att ta skitjobb för skitlöner. Arbetslösa, precis som arbetarbarnen i skolan, ska veta sin plats (inte sina rättigheter!) och förberedas för sin roll i den kapitalistiska produktionen. Kampen mot borgarnas skolpolitik måste därför gå hand i hand med kampen mot deras arbetarfientliga politik över huvudtaget!

Annonser
Det här inlägget postades i Skola. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s