Rapport: Modiga antifascister i Salem 2006

 

Antalet antifascister som samlades på Rönninge torg för att delta i Nätverket mot Rasisms (NMR) demonstration mot den årliga nazistmarschen är svårt att uppskatta. Men det rörde sig förmodligen om runt tusen personer. Den anarkistiska nyhetssidan Motkrafts utsända räknare kom fram till antalet 1 161 deltagare. Dagens Nyheter liksom SVT rapporterar 600 antifascister, vilket är polisens siffror och förmodligen är i underkant.

Värst är Svenska Dagbladet, som talar om bara ”ett hundratal vänsteraktivister” och på så sätt med en uppenbar lögn försöker förminska vad de flesta av oss som var på plats upplevde vara en rätt lyckad mobilisering. Nazisterna blev enligt Motkrafts räknare omkring 940 deltagare (250 färre än förra året).

Det var en mycket ungdomlig skara som samlades på Rönninge torg för att protestera mot rasism och nazism. Förutom erfarna aktivister deltog vad som verkade vara ett ganska stort antal oorganiserade i demonstrationen. De flesta organisationer som deltog och höll sig framme var frihetliga, men förutom Syndikalistiska Ungdomsförbundet (SUF), Antifascistisk Aktion (AFA) och SAC-Syndikalisterna fanns också tre vimplar från danska LO-förbund.  Demonstrationen startade efter omkring 13.15 från Rönninge torg. Vi i Revolution hann inte så mycket mer än att börja dela ut våra flygblad innan det var dags för avmarsch. Texten på flygbladet kan du läsa här. Under demonstrationens gång gjorde vi vårt bästa för att hålla igång slagord. Revolution gick med vår banderoll och våra flaggor bakom aktivisterna från NMR, tillsammans med SUF och AFA. De slagord som vi ropade kan du läsa här.

demofolkhj2.jpg

Försök till blockad
När vi kom till platsen där den unge nazisten Daniel Wretström dödades för sex år sedan, som också är den plats nazimarschen går till, stannade demonstranter för att försöka sig på en blockad av platsen. En NMR-representant deklarerade i en megafon för demonstrationsdeltagarna att NMR ämnade fortsätta till avslutningsplatsen, Salem Centrum, och att blockaden inte skedde inom ramen för det som NMR planerat. Majoriteten valde att inte hörsamma NMR. Utav denna majoritet blev en del ståendes samtidigt som andra organiserade mänskliga kedjor. NMR fick med sig ett mindre antal aktivister. Ytterligare den del som inte involverades fysiskt i blockaden, men som inte heller följde med NMR på direkten, föstes kort därefter bort av polisen mot Salem Centrum.

xxxuf41.jpg

gfdhuk0.jpg

Vi hade innan informerats på omvägar om denna blockad och beslöt att delta så aktivt som möjligt i genomförandet. Revo-medlemmar började snabbt att tillsammans med andra bilda mänskliga kedjor. Flera kamrater tog också ansvar för att snabbt samla ihop våra flaggor och banderollen för att inte riskera att bli av med detta vid en eventuell uppsplittring.

Överhuvudtaget tycker vi att vi själva och många andra uppträdde mycket disciplinerat i vad som var planerat som en ickevåldsam blockad av platsen. När vissa aktivister började angripa en polisbil så sa de flesta ifrån med burop och tillsägelser då man ville undvika onödiga provokationer.

Brutalt polisvåld
Blockaden räckte som anledning för att polisen skulle lacka ur, och det totalt. Fotografer på plats chockades av polisens brutala framfart, något som tyvärr inte precis syntes i nyhetsrapporteringen. En grupp vuxna med skyltar med texten ”Vuxna i vägen” gjorde en berömvärd insats då man, när det blev tydligt att polisen tänkte gå till anfall, bröt igenom polismuren från åskådarsidan och modigt ställde sig längst fram i kedjorna. Inte heller lät de sig provoceras av enskilda polisers glåpord som följde på denna aktion. Detta hade dock liten effekt. Attacken som följde var mycket brutal. Med batonger och ridande polis gick man gick hårt åt oss. De ridande poliserna försökte flera gånger att rida in i oss för att skapa panik och upplösning. När detta endast hade begränsad effekt (vi fortsatte att hålla ihop och trycka på, och fick flera gånger hästarna att backa) slog polisen oss med sina snärtiga hästpiskor och använde sina batonger. Som extra krydda använde de dessutom pepparsprej, som de roade sig med att använda på ett mycket aggressivt sätt. Snutarna gick fram och sprejade folk i ansiktet på mycket nära håll. KILO, polisens egen ”firma” beståendes av ett gäng vältränade slagskämpar, verkade ha fria tyglar och sattes flera gånger in mot demonstranterna. Dessa använde hela tiden övervåld och vevade friskt med sina batonger mot ansiktet på demonstranter. Denna grupp poliser verkar även ha en internkultur där det gällde att förnedra oss antifascister så mycket som möjligt. En demonstrant som förts åt sidan fick näsan omvriden och grus i munnen när KILO-poliserna roade sig lite extra. Andra demonstranter hölls fast med strypgrepp samtidigt som poliserna drog i ögonlocken för att kunna komma åt de mest känsliga och smärtsamma punkterna med pepparsprejen…

nybildnd1.jpg

Flera skadade
Ett antal demonstranter, hur många är lite oklart, skadades. Men åtminstone en person fick besöka sjukhus (efter att ha blivit påriden av en häst och skadat sitt knä) och flera andra blev slagna i ansiktet och i huvudet av polisbatonger. De flesta klarade sig dock med blåmärken och mindre sårskador (blödande näsor, bulor och liknande). Vi i Revolution klarade oss i slutändan ganska helskinnade, även om flera av oss råkade ut för pepparsprejen och blev slagna med batonger, påridna av hästar, och så vidare. De funktionärer som hade ögondroppar och snabbt var på plats för att lindra smärtorna från sprejen var mycket uppskattade. Dagens händelser visar att de ungdomar inom vänstern som jobbar med antifascism har lärt sig mycket om hur viktigt det är att hålla ihop efter tidigare års strider, och att många var väldigt modiga i svåra situationer. Trots polisens våldsamheter så var det ganska få som fick panik. De flesta höll sig mycket lugna och agerade därefter.

Smågrupper fortsätter ställa till problem
Polisens klara övertag ledde så småningom till att den större gruppen splittrades. Istället bildades mindre grupper, som försvann åt olika håll, jagade av poliser. Ett hundratal eller så åkte vidare med abonnerade bussar som sedan slutade gå. Ett annat hundratal aktivister samlades till slut vid Salem centrum där en antifascistisk vägspärr upprättades. Ett flertal bilar innehållandes nazister på väg till nazistdemonstrationen som hade lyckan att åka förbi vägspärren blev ordentligt vandaliserade och råkade ut för fönsterkross när gatstenarna flög i luften efter bilarna. Detta pågick inte alltför länge innan polisen återigen gav sig in mot centrumet och tvingade oss på flykten. Återigen spred grupper ut sig på olika håll. Efter en katt-och-råtta-lek lyckades polisen inringa de flesta på olika håll och omhänderta och bussa iväg folk. Totalt omhändertogs 101 personer (enligt SvD). Fyra greps. Då hade nazisternas marsch försenats med ett par timmar, kanske främst p.g.a. att någon saboterat en tågväxel, vilket ledde till att ett tåg fullt med nazister blev ståendes i Tullinge under en timmes tid. Men den övriga aktiviteten från smågrupperna spelade säkert också en viss roll i förseningen då dessa, så länge de rörde sig kring Salem och Rönninge och därmed skapade en ”hotbild”.

Utvärdering – några reflektioner
Att demonstrationen samlades så pass många som den gjorde, kanske upp emot ett tusental, kändes som en framgång. Detta måste ses i sitt sammanhang. Rent allmänt är det ett lågt deltagarantal. Men det antifascistiska arbetet i Stockholm har under en lång tid haft svårigheter med mobiliseringarna. Att flytta in demonstrationerna i Stockholm, vilket man gjort de senaste två åren, har inte brutit denna negativa trend.

En delad vänster
I år stod dessutom en större del av vänstern vid sidan av mobiliseringen till Salem. Ung Vänster sade tidigt på planeringsstadiet att de tänkte genomföra en manifestation i centrala Stockholm oavsett vad alla andra tyckte. Ett antal organisationer, varav flera opolitiska sådana som Ungdom mot Rasism, Röda Korset, Svenska Kyrkan och Sveriges Unga Muslimer organiserade en egen demonstration i Stockholm precis samtidigt som NMR:s demonstration (trots att man tidigare lovat att inte konkurrera med Salem-manifestationen). Även LO-facken deltog i denna (tillskillnad från de danska fackliga aktivisterna!) men mobiliserade uppenbarligen inte i någon större utsträckning. Av de kampanjpengar som man lyckats skramla ihop, ca 90 000 kr, verkar inte mycket ha lagts på gräsrotsarbetet. Man har på planeringsmötena inte heller brytt sig om att diskutera hur man ska kunna använda demonstrationen som en del i att bygga upp en verklig rörelse. Resultatet blev det man kunde vänta sig: Omkring 250 demonstranter, mestadels aktivister eller ledande byråkrater, kom till den ”breda” demonstrationen i stan, och kunde där lyssna till den vanliga ”vi måste respektera alla människor oavsett hudfärg”-jargongen från kända namn som folkpartisten Bengt Westerberg, socialdemokraternas Mona Sahlin och Helle Klein från Aftonbladet. Tanken, som man får anta delas också av Ung Vänster-ledningen i Stockholm, är att en i stort sett opolitisk form av antirasism skall leda till en mer ”folklig” antifascistisk rörelse.

Behovet av klasspolitik…
De har så klart fel i detta. När man försöker göra antifascismen opolitisk blir det svårare att förklara för arbetare och ungdomar hur viktigt det är att de kommer ut och demonstrerar. För att kunna bekämpa fascismens och rasismens framväxt effektivt måste man förstå att det är en klassfråga. Hade ledningarna i organisationer som Vänsterpartiet, Ung Vänster och LO använt sina positioner till att verkligen mobilisera bland gräsrötterna, och i mobiliseringen pekat på att kampen mot nazistdemonstrationerna bör förstås som en del av kampen mot rasismens framväxt överhuvudtaget (även mot Sverigedemokraterna) och mot den nuvarande borgerliga regeringens både rasistiska och arbetarfientliga politik, då hade vi utan tvekan kunnat bli ännu fler. Då hade också blockaden kunnat bli mycket mer framgångsrik och kanske lett till att nazisterna verkligen stoppats. Nu lyckades några hundratal antifascistiska ungdomar hålla polisen tillbaka i någon timme. Att nazisterna återigen fick demonstrera beror alltså till stor del på ledningarna för de passiva vänsterorganisationerna. Medlemmar i de organisationer som inte agerar inför nazismens frammarsch med annat än predikningar om abstrakta humanistiska värden och krav på ”ömsesidig respekt” måste pressa sin ledning, och tvinga dem att delta i kampen.

Den opolitiska karaktären gäller ju även till viss del NMR:s mobilisering. Den flygbladstext som användes i år var i och för sig ovanligt bra (vid tidigare års mobiliseringar har den antifascistiska frågan knappt alls kopplats samman med klassfrågan, vilket man nu gjorde på ett ganska tydligt sätt). Klasskopplingen var inte lika tydlig i affischer och klistermärken. ”Bryt tystnaden” är alldeles för luddig som huvudparoll (vad som menades med detta förklarades först lite bättre i flygbladen) och det borde också ha varit tydligt att man protesterade mot nazistmarschen såväl som mot rasism i största allmänhet. Framförallt borde man ha valt paroller som kopplade samman demonstrationen mot nazistmarschen med behovet av att bekämpa regeringens högerpolitik, liksom kostymrasisterna i Sverigedemokraterna. Det enda talet som hölls på demonstrationen vid Rönninge torg var rätt opolitiskt, även om några poänger om behovet av att inte låta nazisterna demonstrera ostörda hamrades in.

… och organisation
När det kommer till de rent organisatoriska frågorna så skulle mycket kunna sägas. Taktiken med små grupper som springer omkring och försöker sig på olika saker på ett ganska oorganiserat – spontanistiskt – sätt kan bara nå begränsade framgångar. Vi deltog själva i sådana grupper, och verkade inte vara ensamma om att vara ganska oförberedda på hur vi skulle agera i grupperna (känslan av att inte veta vart man befann sig gällde definitivt inte bara oss). En lärdom är att förberedelser och samordning är viktigt för att den här sortens taktik ska vara mer framgångsrik. En gemensam demonstrationsledning, som erkänns av de deltagande grupperna, skulle ha varit att föredra. Om inte detta skulle ha gått att organisera
skulle man åtminstone ha kunnat sätta sig ned organisationer sinsemellan i förväg och diskuterat scenarier, enats om en konkret strategi, återsamlingspunkter, upprättat
kontakter mellan olika grupper, tryckt upp kartor etc.

Med detta sagt så är vi i efterhand glada över att ha varit med och deltagit i mobiliseringen och i blockaden. Återigen visades det att det finns ett skikt antifascistiskt sinnade ungdomar som går i spetsen för sådana här aktioner. De har inte låtit sig avskräckas av skräckpropaganda och polisvåld. Denna grupp måste organiseras mer för att lägga en bättre grund till mobiliseringar i framtiden. Vi kommer med andra ord att fortsätta det antirasistiska och antifascistiska arbetet med fokus på att dra in framförallt ungdomar från förortsskolorna. Och vi kommer att fortsätta att argumentera för en bred klassmobilisering mot nazistdemonstrationer såväl som mot den rasistiska borgerliga regeringen. I detta arbete är det viktigt att få med så många som möjligt, och att få igång en diskussion bland vänstern om hur vi förenar klasskamp med antifascism. Därför uppmanar vi alla intresserade att debattera med oss, genom att lämna en kommentar här nedanför.

REVOLUTION

Annonser
Det här inlägget postades i Antifascism, Rapport. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s