Polisen trakasserar förortens ungdomar

Under förra veckan drabbade ett stort antal ungdomar samman med polis i Fittja, en Stockholmsförort på röda linjen. Den utlösande faktorn var de trakasserier som polisen har utsatt ungdomar på Fittjas ungdomsgård för. Polisen valde efter en isolerad händelse att behandla alla som befann sig på ungdomsgården som brottslingar, helt godtyckligt och utan någon som helst respekt för ungdomarnas integritet tvingades samtliga till visitering och legitimering.

Kravallerna måste sättas i sin sociala kontext

Svaret på polisens sviniga beteende blev ett utbrott av oroligheter när ungdomarna tog till gatorna för att slå tillbaka. Det här motståndet är en legitim reaktion på den allt annat än ovanliga rasistiska och godtyckliga behandlingen som polisen utsätter förorternas ungdomar för. Oroligheterna i Fittja är en fortsättning på de kravaller som pågick i Rosengård i Malmö tidigare i år och de måste sättas i relation till den ekonomiska krisen som innebär att kapitalisterna tvingar arbetarklassen, och speciellt arbetarklassens ungdomar, att betala med enorm arbetslöshet och ökande nedskärningar. Det leder till en ohållbar situation för förortens ungdomar och det krävs inte mycket för att bägaren ska rinna över.

För en varaktig rörelse som kan kämpa för bestämda mål

Revolution försvarar ovillkorligen ungdomars rätt att slå tillbaka mot polisen och göra sina röster hörda. Kravallerna i Fittja är ett resultat av ungdomarnas vilja till kollektivt agerande och motstånd mot polisen, men bristen på organisering reducerar dem till att vara spontana uttryck för frustration och motstånd som fort kommer att ebba ut. Vandaliseringen av bilar t.ex., har inget politiskt värde utan hjälper till att förfrämliga ungdomsupproret från många arbetare som i annat fall förmodligen hade kunnat vinnas till en gemensam plattform mot kapitalismen. För att skapa en varaktig rörelse som kan kämpa för bestämda mål krävs största möjliga organisering, annars står vår kamp inför en allvarlig risk att omkullkastas av polisen.

Polisen lämna förorterna ifred

Revolution ser kravallerna i Fittja som ett försök att slå tillbaka mot polisens godtyckliga och ofta rasistiska behandling av förortsungdomar, vi kräver att polisen lämnar förorterna ifred och vi uppmuntrar till politisk organisering för att bygga en antirasistisk rörelse som kämpar mot den kapitalistiska ordningen som när allt kommer omkring bara erbjuder arbetarklassen, och i synnerhet dess ungdomar, social och ekonomisk misär.

• Polisen ut ur förorterna, för ett slut på trakasserierna av de unga.

• Jobb åt de arbetslösa, upprustning av förorterna, för fritidsgårdar i förorterna styrda av de unga själva, och rätten till en meningsfull vardag.

• Tvinga de rika att betala!

- REVOLUTION Sverige

Se även:

Tid för motstånd! Gå med i NMR!

Polisen måste bort

Roman talar inför samlade studenter

Ett massmotstånd har brutit ut i Österrike mot planerade attacker mot utbildningssystemet på universiteten.

Allt började när Fakulteten för Konst blev ockuperad av ett litet antal studenter som protesterade mot planer från det österrikiska Utbildningsministeriet att införa ett nytt treskaligt betygsystem. Studenterna var förbannade över att många av dem inte skulle kvalificera för en masterutbildning och att deras val av ämne skulle dikteras uppifrån.

De uppmanade till en solidaritetsdemonstration som skulle marschera mot Wiens Universitet och möttes av hundratals studenter som inspirerats att ta till ockupation för att rädda sina ämnen. De samlades för ett möte och bestämde sig för att ockupera de största teaterhallarna på huvudcampus.

Roman, en medlem av REVOLUTION i Österrike, var med i ockupationen av Wiens Universitet från första dagen och blev invald i strejkkommitten av ett massmöte.

”Det dröjde inte länge innan vi insåg att studenterna var totalt beslutsamma att ockupera så länge det behövdes för att segra. Stämningen här är att vi ska gör allt som krävs. Men vi är beredda. Vi ockuperar nu gymmet för att förse oss med mer sovutrymmen och duschar. Stödet utifrån har varit enormt. Vi är överväldigade av solidaritetsuttalanden, bland annat har vi fått ett officiellt uttalande från metallarbetarfacket, som för närvarande själva befinner sig i lönekonflikt. Den allra största majoriteten av studenter är antingen inblandade i ockupationen eller stödjer den, till och med högerstudenterna. Lärarna har hållt regelbundna solidaritetsmöten och även bidragit med praktiskt stöd. Lägre betald personal som arbetar på universitetet men som inte själva är lärare har varit särskilt entusiastisk.”

Men han tillägger att studentkårens ordförande nu börjar försöka förhandla med Utbildningsministeriet trots att studenternas omröstningar har beslutat annorlunda: ”De försökte kalla till presskonferens och sedan uppmana till ett slut på ockupationen, men studenterna accepterade inte det. Studentkåren har ignorerat beslut tagna genom omröstningar på studenternas massmöten som hållts under ockupationen. Nu försöker de förhandla med Utbildningsministeriet trots att massmötena uttryckligen beslutat att vi inte ska göra det. Vi tänker inte låta dem besluta över våra huvuden.”

Roman fortsätter: ”Skalan och farten på denna ockupation innebär att vi måste förbättra vår organisation om vi ska kunna ta tag i problemen. När vi startade ockupationen, argumenterade vissa personer att organisationer, som REVOLUTION, inte skulle få spela en roll i ockupationen och att det inte skulle få finnas något ledarskap. Omröstningar med många studenter (mellan 1000 och 2000 i varje) avvisade detta och ville ha en utvald ledningsgrupp, men efter motstånd mot framför allt liberala studenter övergavs detta och vi har nu en kommitte med mellan 40-50 representanter från olika arbetsgrupper. Tyvärr innebär det att vi inte får någon bra överblick och vem som helst kan bli med i kommitten genom att bilda en arbetsgrupp. Detta innebär ibland en organisatorisk mardröm! Omröstningar skulle göra situationer som denna lättare att hantera och mer demokratiska.”

Roman är hursomhelst säker på att denna rörelse har potentialen att slåss och vinna mot regeringens attacker.

”Vi gjorde ett viktigt beslut igår, att vi riktar våra krav inte bara mot Utbildningsministeriet utan också mot Finansministern. Vi har ropat ’Pengar till utbildning – inte banker!’ på demonstrationer och därmed gjort en länk mellan den ekonomiska krisen och att det är vi som får betala priset för den. Genom att attackera Finansministerns beslut hoppas jag att vi kan bredda protesterna till att omfatta hela regeringens politik och påvisa att det är det kapitalistiska systemet som bär skulden.

Ockupationen sprider sig för närvarande till universitet runtom hela Österrike och skapar relationer med olika kämpande arbetarkollektiv. Vi har skickat solidaritetsuttalanden från ockupationen till metallarbetarna, tryckeriarbetare såväl som dagispersonal som demonstrerade för högre lön bara två veckor sedan. Studenterna på universitetet känner solidaritet med andra som kämpar mot attackerna som kommit med den kapitalistiska krisen.”

REVOLUTION har delat ut flygblad till studenter under ockupationen, som argumenterat att det är kapitalismen som är problemet. Vi siktar på att sammanföra unversitetsstudenternas kamp med de österrikiska skoleleverna som för bara några månader sedan lämnade skolorna i tusentals och demonstrerade under antikapitalistiska slagord. Nästa steg för REVOLUTION är att driva på för en vald ledningsgrupp med delegater från alla ockuperade universitet och även skolor om de går ut i skolstrejk. Med universitetsstudenternas tid och organisation i kombination med skolelevernas radikalism, skulle Österrikes kapitalister ha två val: Kasta in handduken eller förbereda sig för strid!

- REVOLUTION Österrike

Se mer:

Film inifrån ockupationen

Blogg om ockupationen

NMR flygblad <— Skriv ut och sprid!

Under lördagen delade medlemmar i Revolution tillsammans med Ungsocialisterna ut flygblad som en del av Nätverket Mot Rasisms 30-nov-mobilisering i Fittja centrum. Fittja har under senaste veckan varit skådeplats för de konfrontationer där upproriska ungdomar slagit tillbaka mot snuten efter trakasserier på ortens ungdomsgård tidigare i veckan.

När de första kamraterna anlände med megafoner och plakat till platsen blev vi nästan direkt uppvaktade av två poliser som misstänksamt undrade vad vi hade attgöra i Fittja. De luktade också på den tobak som en kamrat rökte. Den känsla av att vara övervakad och misstänkliggjord av snuten som delas av så många av ungdomarna här vi pratat med under den senare aktiviteten fick vi alltså erfara mycket snabbt. När de inte fann något att gripa oss för stod de kvar och blängde på oss i omkring 10 minuter, innan ett larm gick som fick dem att hoppa in i sin piketbuss.

Under två timmar delades mängder med flygblad ut, och många stannade för att prata med oss och ta en kopp kaffe vid vårt kampanjbord. Vi fick många kontakter. Både och gamla ville prata. Överhuvudtaget vittnade stämningen om misstron mot snuten, och även om vilja till motstånd. Reaktionerna var nästan i samtliga möten positiv, när vi pratade om behovet av att ge protesterna ett organiserat uttryck för att leda in det i konstruktivt kämpande banor.

Ett politiskt t uttalande om den senaste veckans händelser kommer inom kort att publiceras här på hemsidan.

Stora politiska omvälvningar sker just nu. Det politiskt korrekt och inkorrekta håller på att omdefinieras i en öppen strid mellan de olika styrkeförhållandena i vårt så annars ”lugna” Sverige.

”Trygghet och Tradition” har genomsyrat hela det politiska klimatet i välfärds-Sverige och paradoxalt nog så är det Sd som bryter det. För första gången på lång tid så visar Sd öppet sin rasism, eller enligt deras definition: ”trygghetslinje”. Helin (Aftonbladets chefredaktör) tror sig ta tillfället i akt men fungerar istället som Jimmie Åkessons lilla marionett. Publicerandet av partiledarens får inte den riktning chefredaktören tror utan avslöjandet av Sd:s politik erkänner ger styrka åt den rasistiska opinionen. Precis som Sd vill så byggs nu två läger upp inför valet år 2010, vilket gör att debatten mer och mer blir på deras villkor. Allting ställs på sin spets och Reinfeldt börjar svettas, den rasistiska opinion som Alliansen strykt medhårs med sin smårasism fungerar inte längre som strategi för att locka Sd-väljare. Kompromissen verkar omöjlig och den borgerliga regeringen tvingas nu att stå i kontrast till Sverigedemokraterna. Jimmie Åkesson jublar av lycka: nu är det han som dikterar villkoren.

Kamrater, ett nytt slag av striden har börjat.

- Danilo

Finally! Iranian revolutionary publication ”The Street” is here in English. Download below and read.

The Street – Special English Issue

See also:

The Street Archive

- Revo Sweden

Vad är det egentligen som har hänt i Honduras den senaste tiden? Dan Archer och Nikil Saval ger en pedagogisk förklaring. Klicka på följande länk för att läsa serien: The Hondurian Coup – A graphic history

Kolla också in:

www.archcomix.com

Massiv militär repression i Honduras – slå tillbaka mot kuppmakarna!

- Red.

Nu uppdaterad med nummer 50 samt specialnummer på engelska!

Nyaste numret i PDF-format:

Xyaban 50

Specialnummer på engelska:

The Street – Special English Issue

Gatans redaktion fortsätter sitt energiska arbete med att ge en röst åt den revolutionärt socialistiska delen av motståndsrörelsen mot den iranska diktaturen. Nu kan du stödja Gatan genom att sätta in ett bidrag på: pg 155 69 28-8.

Texten ”Från Reform till Revolution” från Gatan #4 översatt till engelska: From Reform to Revolution

Första numret av Gatan översatt till engelska, klicka här.

Delar av Gatan #7, bland annat med stöduttalande från bilarbetarna på Khodro (iransk bilindustri), finns översatt här.

Bland annat följande bloggar översätter eller har översatt vissa av Gatans artiklar till engelska:

Prenumerera på Gatan! Skicka ett mail till khyaboon@gmail.com

Ett arkiv med alla tidigare nummer finns HÄR.

Gatan på publiceringssiten Issuu, klicka HÄR.

- Hemsideredaktionen

Med anledning av nazisternas planer på en demonstration i Stockholm den 30 november, med anledning av Sverigedemokraternas marsch mot riksdagen och med anledning av den kapitalistiska kris som tvingar arbetare och ungdomar att betala med massarbetslöshet.

…Den 30 november 1991. Den ekonomiska krisen ledde till att hundratusentals människor förlorade sina jobb då kapitalisterna genom massiva nedskärningar tvingade arbetarklassen att betala notan. Samtidigt växte den rasistiska rörelsen. Den fick en representant i högerregeringen i form av Ny Demokrati, vars talespersoner utnyttjade varje möjlighet till att hetsa mot invandrare och flyktingar. Våldet mot invandrare ökade. Och på 30 november planerade nazisterna för en demonstration genom centrala Stockholm.

Men det lyckades inte! Upp emot 10 000 människor, varav många arbetare och ungdomar från förorterna, slöt upp i Kungsträdgården och vägrade flytta på sig för nazisterna. Nazisternas nederlag stod klart när grupper av nazister som försökt sig på att angripa antirasisterna jagades bort. I det följande valet åkte nydemokraterna ut ur riksdagen, och den nazistiska rörelsen försvagades för flera år framöver.

…Den 30 november 2009. Krisen slår med full kraft mot arbetarklassen – i synnerhet mot ungdomar. Högerregeringen skänker miljarder till storbankerna samtidigt som massarbetslösheten breder ut sig. Det gör också rasismen och islamofobin. Sverigedemokraterna marscherar mot riksdagen, och de försummar inget tillfälle att göra invandrare till krisens syndabockar. Och nu planerar nazisterna åter för en demonstration genom centrala Stockholm..

Det är dags att återupprepa 1991 års 30 november! Det är dags att säga ifrån och att göra motstånd! Nätverket Mot Rasism uppmanar alla progressiva krafter att sluta upp i en massiv protest mot nazisternas försök att ta gatorna i besittning. Men också för att höja rösten mot de rasistiska krafter som likt Sverigedemokraterna försöker göra invandrare till syndabockar för kapitalismens kris. Vi vägrar att låta rasisterna splittra oss. Kom med du också.

Vi demonstrerar under följande paroller:

Inga nazister på våra gator!

Låt inte krisen splittra oss!

Tid och plats: Måndag 30 november – kl.17 på Sergels torg.

- Nätverket Mot Rasism

Under onsdagsmorgonen blev det hus som ockuperats av ”Kommando Carl Bildt” stormat av snuten. Snutarna sattes in mot de tämligen fredliga och mestadels unga ockupanterna som i huset skapat ett utrymme som varit väldigt uppskattat av många. Särskilt av ungdomar, som i huset funnit en trevlig och kreativ plats att vara på.

Revolution har intervjuat aktivisten Emma om vad som hände under onsdagsmorgonen. Det här är den andra intervjun med Emma om ockupationen, den första kan läsas här.

Vad hände på onsdagsmorgonen i det ockuperade huset?
Vi vaknade runt kvart i sex av att vakten tutade i stora signalhornet. Vi hörde: ”Snuten kommer, snuten kommer, det är snutar överallt, dom håller på att ta sig in.” Alla fick lite panik. Precis när jag hade hunnit få på mig kläder så hörde jag folk som skrek ”dom är inne, dom är i trappan.” Sen tog det inte lång tid innan dom sparkade in dörren och kom in. Dom lyste oss i ansiktet med starka ficklampor och skrek. Det var snuten. Dom hade nog inte förväntat sig en grupp ledsna människor, utan snarare en grupp mycket farliga typer. Dom gav ett väldigt stressat intryck, och skrek att vi skulle sitta ned och knyta händerna över huvudet. Men dom slogs inte.

Sen fick vi sitta där i ungefär en timme. Det var jävligt bra stämning bland oss. Vi skämtade om polisen och det var överhuvudtaget en glad stämning. Efter ungefär en timme fick vi veta att vi var misstänkta för grovt olaga intrång, och att vi skulle föras därifrån. Sen förde dom ut oss. En del gick ut frivilligt, andra bars ut. Dom som bars ned blev nedslängda på marken medan alla andra visiterades. Här tappade dom kontrollen lite grand och en del folk började rusa iväg. Innan snuten hade märkt något hade 5-6 stycken hunnit sticka. Då blev dom helt galna och började kuta efter.

Snuten lyckades komma ikapp alla. Det blev lite kalabalik. En kille som gjorde motstånd blev nedbrottad av poliser som satte handklovar på honom och utdelade en del slag. Det var inte direkt misshandel, men han skrek ju högt ”aj”. Sen blev han anklagad för våld mot tjänsteman . . .

Vad hände sedan?
Alla blev förda till Västberga polisstation. Alla förutom jag blev satta i cell. Jag fick sitta på stationen en halvtimme, dom som var där längst fick sitta i cell i tio timmar. Ingen blev hur som helst anhållen, alla blev släppta samma dag.

Hur ser anklagelserna ut?
Förutom olaga intrång anklagas vi för skadegörelse och i ett fall våld mot tjänsteman.

Vad händer nu? Planeras det nya ockupationer?
Ja, absolut. Så länge det finns tomma hus. Tomma hus är allas hus! Frågan är inte om, frågan är när.  Sen kommer vi ha stödfester också för att kunna betala böter. Ingen ska behöva betala.

Vet du hur mycket skadestånd ni hotas av?
Alltså, vi har ju ”sabbat” en hel del. Vi har ju t.ex. ”förstört” tre väggar. Vi rev ned dem eftersom vi behövde mer utrymme. Vi har också målat i tre rum. Det kommer nog kosta ganska mycket.

Har ni fått mycket solidaritet efter stormningen? Det är ju många som verkligen fastnat för huset och som verkligen uppskattat det utrymme ni skapat.
Jo, men ett problem har ju varit att vi fått alla våra mobiler beslagtagna. Vi har därför haft svårt att kunna kontakta människor, och ännu bara haft interna möten om hur vi ska gå vidare. Men vi hoppas att vi ska kunna involvera fler i solidaritetsarbetet genom stödfester.

Vad har varit det bästa med huset, så här i efterhand?
Vi har ju fått väldigt mycket stöd. Och så har vi lyckats få med en massa nya människor. Folk som var med nu på slutet var inte alls samma människor som när vi började. Sen har det ju varit jävligt personligt utvecklande för oss alla. Vi har fått kontakt med människor, och inte bara med folk från den redan existerande vänstermiljön, utan en hel del vanliga Svenssons. Sen har vi lite lyckats inspirera till andra ockupationer. Ta bara badhuset i Aspudden. Dom har åtminstone varit lite inspirerade av det vi gjort. Det känns skitkul.